| Obekant dråp. | 5 Mose Bok. | Cap. 20, 21. | 363 |
20. Men de träd, som du wet, att man icke äter deraf, dem skall du förderfwa och afhugga, och gör bolwerk emot staden,* som med dig örligar, till dess du honom öfwermäktig warder. *Jer. 6: 6.
21. Capitel.
Obekant dråp. Fången qwinna. Förstfödslorätt. Olydig son. Hängd kropp.Om någon dräpen man finnes i landet, som HERren din Gud dig gifwa skall till att intaga, och ligger på marken, och man icke wet, ho honom dräpit hafwer:
2. Så skola dina äldste och domare gå derut, och mäta ifrån den dräpna in till de städer, som deromkring ligga.
3. Hwilken staden, som der näst är, hans äldste skola taga af boskapen en ung ko, der man intet med arbetat hafwer, och den intet ok hafwer dragit:
Då ett mord blifwit i hemlighet begånget, och mördaren icke kunde upptäckas, så skulle af närmaste stad blodskuldens försonande efter denna lag föranstaltas.
4. Och de skola leda henne in på en stenig dal, den icke hafwer brukad warit, ej heller besådd, och der i dalen hugga henne halsen af.
Såsom mördaren förtjent att lida döden i en ödslig mark (3 Mos. 16: 22), så skulle der blodet af denna ko utgjutas, för att wisa, att man wille så straffa honom, om man kunde finna honom. Denna ko war icke något syndoffer eller försoningsoffer för brottet, ty för ett mord tillstadde icke lagen något syndoffer.
5. Så skola presterna gå fram, Levi söner; ty HERren din Gud hafwer utwalt dem, att de skola tjena Honom och lofwa HERrans namn:* och efter deras mun skola alla saker och alla slagsmål handlade warda:† *5 Mos. 10: 8. †cap. 17: 8, 9.
6. Och alla äldste af den staden skola gå fram till den dräpna, och twå sina händer öfwer den unga kon, som i dalen halshuggen är;
7. Och skola swara och säga: Wåra händer hafwa detta blodet icke utgjutit; hafwa ej heller wåra ögon sett det:
8. War nådelig dino folke Israel, som du, HERre, förlossat hafwer: lägg icke detta oskyldiga blodet på ditt folk Israel. Så skola de wara försonade för det blodet.
9. Alltså skall du lägga ifrån dig oskyldigt blod, att du skall göra det rätt är inför HERrans ögon.
De äldste skulle genom denna bekännelse ådagalägga sin oskuld och tillika sin afsky för det begångna brottet, samt wisa sig willige att straffa missdådaren och bortskaffa blodskulden från landet.
10. När du drager i strid emot dina fiender, och HERren din Gud gifwer dem i dina händer, att du förer dem fångna bort:
11. Och du ser ibland de fångar en dägelig qwinna, och dig faller lust till henne, att du måtte taga henne till hustru:
Denna tillåtelse gäller blott om fångar, som togos utom Canaans land. Canaaniterna skulle utrotas, och det war icke lofligt för Israeliterna att taga Canaanitiska qwinnor till äkta.
12. Så för henne i ditt hus, och låt raka henne håret af, och omskära hennes naglar;
Detta skulle ske både såsom sorgetecken och såsom rening. Hedningarne brukade att hafwa hår och naglar skurna på flere olika sätt, till afgudarnes ära, likasom ännu i dag i hedniska länder. De som skulle införlifwas med Israels folk måste renas ifrån allt, som kunde påminna om afgudarne.
13. Och lägga de kläder af, der hon uti fången war; och låt henne sitta i ditt hus och gråta i en månad sin fader och sin moder; sedan sof när henne, och tag henne till äkta, och låt henne wara din hustru.
14. Om du sedan hafwer icke lust till henne, så skall du låta henne fara, hwart hon will, och icke sälja henne för penningar eller försätta henne; derföre att du hafwer förnedrat henne.
Då denna förbindelse war ett af lagen tillåtet äktenskap, så war qwinnan icke mera trälinna, utan hustru. Att hafwa mer än en hustru eller att skilja sig från sin hustru, utan den enda lagliga grunden, tillstaddes blott för deras hjertas hårdhets skull, Matth. 19: 8, 9; men ingalunda war det öfwerensstämmande med Guds heliga wilja. Sammanlefnad af man och qwinna utom lagligt äktenskap war på intet wilkor tillåten.
15. Om någon hafwer twå hustrur, en som han kär hafwer, och en som han hatar, och de föda honom barn, både den kära och den okära, så att det förstfödda är den okäras;
16. Och tiden kommer, att han skall sinom barnom utskifta arfwet, så kan han icke göra den käras son till förstfödd son före den okäras förstfödda son:
_373.jpg&oldid=343184){kind=link}