| Werldsliga stadgar. | 5 Mose Bok | Cap. 24, 25. | 369 |
dig: det warder dig räknadt för HERran din Gud till rättfärdighet. *2 Mos. 22: 26.
Barmhertighet emot den fattige räknar Herren sina trogna till rättfärdighet, nemligen såsom en frukt af tron och ett werk af Hans Ande.
14. Du skall icke förhålla lönen* för den, som torftig och fattig är ibland dina bröder; eller för främlingen, som i ditt land eller i dina portar är: *3 Mos. 19: 13.
15. Utan skall gifwa honom samma dagen sin lön, att solen dermed icke nedergår; efter han nödställd är, och dermed uppehåller sin själ, på det han icke skall ropa till HERran öfwer dig; och det warder dig till synd.
Jac. 5: 1–5. Att förhålla arbetaren dess förtjenta lön är således en synd, som ropar till himmelen emot den obarmhertige, som icke behjertat den fattiges nöd.
16. Fäderna skola icke dö för barnen; ej heller barnen för fäderna: utan hwar och en skall dö för sin synd.* *2 Kon. 14: 6. 2 Chr. 25: 4. Jer. 31: 30. Hes. 18: 20.
Bland Mohamedaner och hedningar herrskar det förskräckliga bruk, att oskyldiga straffas i den skyldiges ställe, då de höra till hans familj, och sådana grymheter blefwo derföre här uttryckligen förbjudna.
17. Du skall icke böja främlingens eller den faderlösas rätt; och skall icke taga enkan hennes kläder af till pant.* *2 Mos. 22: 21. Jer. 5: 28. Hes. 22: 29. Zach. 7: 9, 10.
18. Ty du skall ihågkomma, att du hafwer warit en träl i Egypten, och HERren din Gud hafwer dig dädan löst; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.
Af egen nöd skall man lära att wara barmhertig; derföre skulle Israel tänka på, att de hade warit trälar i Egypten. Den som ännu icke warit i nöd, och således icke af erfarenhet wet, hwad det will säga, skall betänka, att han wäl ännu kan komma i nöd, innan han slipper ur werlden.
19. När du hafwer bergat af din åker, och du en kärfwe förgätit hafwer på åkern, så skall du icke omwända och taga honom;* utan han skall höra främlingen, den faderlöse och enkan till; på det att HERren din Gud skall wälsigna dig i alla dina händers werk. *3 Mos. 19: 9; cap. 23: 22.
20. När du afristat hafwer af ditt oljoträd, så skall du icke sedan på nytt afrista; det skall höra främlingen, den faderlöse och enkan till.
21. När du din wingård afbergat hafwer, så skall du icke sedan på nytt hemta; det skall höra främlingen, den faderlöse och enkan till.
22. Och du skall ihågkomma, att du hafwer warit en träl i Egypti land; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.
Att Herren fann för nödigt att med så många befallningar inskärpa kärlek och ömhet för nästan, bewisar, att den rätta menniskokärleken icke uppstår af sig sjelf i det syndiga menniskohjertat, utan måste inplantas af Herrans Ande.
25. Capitel.
Rätt dom, straff. Brödrasäd. Wigt. Mått. Amalek.Om en träta är emellan män, så skall man hafwa dem framför rätten, och döma emellan dem, och gifwa den rättfärdige rätt, och den ogudaktige fördöma.
2. Och om den ogudaktige hafwer förtjent hugg, skall domaren bjuda honom falla neder, och de skola inför honom slå honom efter det mått och tal, som missgerningen kräfwer.
3. När man honom fyratio slag* gifwit hafwer, skall man icke mera slå; på det, om man mer slår, han icke skall för mycket slagen warda, och din broder styggelig warder för dina ögon. *2 Cor. 11: 24.
4. Du skall icke binda munnen till på oxen, som tröskar.* *1 Cor. 9: 9. 1 Tim. 5: 18.
Tröskning i Österlanden sker ännu på det sätt, att säden utbredes på en slät plats och kornet uttrampas af kreatur, som deröfwer drifwas af och an, eller genom tröskwagnar eller tröskslädar, som af oxar dragas öfwer sädeslagret. Äfwen mot djuren skall menniskan wara mensklig och icke låta dem hungra, under det de för menniskan arbeta, och allraminst då de hafwa matförrådet under ögonen. Se 1 Cor. 9: 9.
5. När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn, så skall den dödas hustru icke taga någon främmande man utantill; utan hennes swåger skall ingå till henne, och taga henne till hustru och befrynda henne.* *Matth. 22: 24. Marc. 12: 19. Luc. 20: 28.
Orsaken till det såkallade swåger-äktenskapet, som war ett bruk från äldre tider, war trefaldig: först att, om qwinnan hade fast egendom, den icke skulle kunna öfwergå till en annan stam (4 Mos. 36: 3, 8. Ruth 4: 5), för det andra
_379.jpg&oldid=343202){kind=link}