| 372 | Lagens stenar. | Deuteronomion. | Cap. 27. |
27. Capitel.
Lagens stenar. Altaret. Grisims, Ebals berg.Och Mose samt med de äldsta i Israel böd folket och sade: Behåller alla de bud, som jag bjuder eder i dag.
2. Och på den tiden, när I öfwer Jordan dragen in i landet, som HERren din Gud dig gifwande warder, skall du uppresa stora stenar och plåstra dem med kalk;* *Jos. 8: 30, [et]c.
3. Och derpå skrifwa alla denna lagens ord, när du deröfwer kommer: på det du skall komma i landet, som HERren din Gud dig gifwa skall, ett land, der mjölk och honung uti flyter; såsom HERren dina fäders Gud dig sagt hafwer.
4. När I gån öfwer Jordan, så skolen I sådana stenar uppresa,* om hwilka jag eder i dag bjuder, på det berget Ebal; och plåstra dem med kalk. *Jos. 4: 3.
5. Och du skall dersammastädes uppbygga HERranom. din Gud ett altare af sten, der intet jern kommer wid.* *2 Mos. 20: 25.
6. Af hela stenar skall du bygga det altaret HERranom din Gud och offra deruppå bränneoffer HERranom din Gud:
7. Och skall offra tackoffer och dersammastädes äta och wara glad för HERran din Gud.
8. Och skall skrifwa på stenarna alla denna lagens ord, klarligen och ljusligen.
9. Och Mose samt med presterna Leviterna talade med hela Israel och sade: Märk och hör till, Israel; på denna dagen är du worden HERrans din Guds folk;
10. Att du skall lydig wara HERrans din Guds röst, och göra efter Hans bud och rätter,* som jag bjuder dig i dag. *5 Mos. 26: 17.
Med föregående capitel har Mose slutat den sammanfattning af lagen, som nu war nödig; och nu skulle lagens egentliga kärna, de Tio Buden, inristas på stenar, djupt, tydligt och outplånligt. På de twå taflorna i förbundets ark woro dessa bud skrifna, men de woro der undangömda för folkets ögon. Samma bud skulle Israel också hafwa klarligen och ljusligen för ögonen. Icke blott i församlingens hjertan, utan också i hela det yttre lefwernet och i gudstjensten skall lagen wara skrifwen. Detta är betydelsefullt; ingen gudsdyrkan, inga offer, inga goda gerningar gälla något inför Herran, så framt icke Herrans eget ord ligger till grund derför. Widare bewisar detta altare med lagens bud, hwilken war densamma som i det allraheligaste, att samma ord, som i den Heliga Skrift ligget klart och uppenbart för wåra ögon, äfwen står skrifwet i det allraheligaste i himmelen. Hela lagen måste fullkomnas; den är fullkomnad i Christo Jesu, och den måste fullkomnas i församlingen, på det sätt, att församlingen göres helig och fullkomlig genom Christi Anda. Denna helighet och fullkomlighet, som utgår från Herran Jesus och Hans beständiga öfwerstepresterliga werksamhet, inplantas småningom i församlingen och i de trognas hjertan, och når sin fullbordan i de rättfärdigas uppståndelse, då synden och döden fullkomligt öfwerwinnas. Genom offrandet på detta altare, som innehöll Guds lag, beseglades på nytt Guds förbund med folket. Guds ord är grunden till Guds förening med menniskan; det skrifna ordet hwilar på det ewigt lefwande ordet, Guds Son, som är wår Medlare. Sedan lagens ord blifwit på dessa stenar inristade, skulle de öfwerstrykas med kalk, på det denna skrift icke skulle genom luftens och wattnets inwerkan utplånas.
Äfwen under affallets tider och under den Babyloniska fångenskapen skulle dessa stenar wittna emot Israel. Troligen framkomma dessa wittnesbörd och wittnesbördet i Jordan, Jos. 4, äfwen en gång i framtiden. Namnet Ebal. v. 4, förfalskade Samaritanerne i sin afskrift af lagen; de satte Grisim i stället för Ebal och stödde derpå och på v. 12 det påstående, som wi läsa i Joh. 4: 20. Att detta altare war bygdt på Ebals berg skulle äfwen warna folket för den förbannelse, som wäntade dem, om de öfwergåfwo förbundet med Herran och öfwerträdde Hans lag. Se Gal. 3: 10.
11. Och Mose bjöd folket på samma dagen, och sade:
12. Desse skola stå på berget Grisim till att wälsigna folket, när I öfwer Jordan gångne ären: Simeon, Levi, Juda, Isaschar, Joseph och Benjamin.* *5 Mos. 11: 29. Jos. 8: 33, 34.
13. Och desse skola stå på det berget Ebal till att förbanna: Ruben, Gad, Asser, Sebulon, Den och Naphthali.
I Jos. 8: 33, läsa wi, att folket stod inwid bergen Grisim (Garizim) och Ebal. Hela den stora folkmängden fick icke rum på bergen, utan större delen stod nedanföre. De stammar, som stodo på Garizim, woro de, som Jacob hade gifwit den största wälsignelsen; de hade ett företräde framför de öfriga. De som stodo på Ebal woro, utom Ruben, den fallne förstfödde, och Sebulon, de fyra som härstammade från tjensteqwinnornas söner.
14. Och Leviterna skola begynna, och säga till hwar man af Israel med klar röst:
Nemligen presterna af Levi stam, v. 9.
_382.jpg&oldid=343211){kind=link}