| 384 | Israels affall. | Deuteronomion. | Cap. 32. |
dem på sistone wederfaras kan: ty det är ett afwogt slägte, och sådana barn, der ingen tro uti är.
Gud införes här talande på menniskowis, såsom wid många andra tillfällen. Han låter Mose förutse och förutsäga hwad dem wederfaras skall.
21. De hafwa retat mig på det som icke är Gud; med deras afguderi hafwa de förtörnat mig: och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk; med ett galet folk skall jag förtörna dem.* *Rom. 10: 19.
De hafwa retat mig (till nitälskan) med det som är icke Gud; de hafwa förtörnat mig med sina afgudar, och jag skall reta dem igen (till nitälskan) med det som är icke folk, med ett dåraktigt hedningafolk will jag förtörna dem. Denna wigtiga prophetia anförer Paulus, Rom. 10: 19. Israel hade förkastat Herran och walt afgudar i stället. Ja, detta folk korsfästade slutligen härlighetens Herre. Då blef det (till en tid, som ännu är att wänta) förkastadt af Gud, och hedningafolk blefwo upptagna i Israels ställe och gjorda till ett Herrans folk, till Christi brud genom Evangelium. Israels förkastelse och hedningarnas kallelse förutsägas här uttryckligen.
22. Elden är upptänd i min wrede och skall brinna intill det nedersta helwetet:* och skall förtära landet med sin wäxt, och skall uppbränna bergsgrunden. *Jer. 15: 14; cap. 17: 4.
Denna förskräckliga hotelse sammanfattar både de straffdomar, som skulle öfwergå Judafolket i denna werlden, så att de skulle blifwa förstörda och förskingrade, och deras land likna Sodom och Gomorra, samt äfwen det straff, som deras affall skulle medföra efter döden, Marc. 9: 43–48. Juda land är nu såsom en eld hade gått deröfwer; den förtorkade, förbrända ödsliga marken, wittnar om den wredeseld, som gått deröfwer. I trakterna af Döda hafwet består marken af brännbara ämnen.
23. Jag skall samla olycka öfwer dem: Jag skall förskjuta alla mina pilar på dem.
Guds pilar äro Hans hastiga, djupt inträngande och ofta dödliga straffdomar, såsom pest, krig, hungersnöd m. m. Ps. 7: 14.
24. För hunger skola de försmäkta, och förtärde warda af skälfwa och onda sår: Jag skall låta komma till dem wilddjurs tänder och grymma ormar.
Skälfwa: feberhetta; onda sår: giftiga farsoter
25. Utwärtes skall swärdet föröda dem, och inwärtes förskräckelse; både drängar och pigor, den som diar med den gråhåriga.
”Ute skola de blifwa enkor och faderlösa; genom swärd och fängelse skolo de blifwa beröfwade män, qwinnor och barn; och de som äro inne, skola jemmerligen omkomma genom förskräckelse, pest, hunger och uppror.” Detta har wid flera tillfällen gått i fullbordan på Judafolket.
26. Jag skall säga: Hwar äro de? Jag skall borttaga deras åminnelse ifrån menniskorna.
Grt.: Jag skulle hafwa sagt: jag will bortblåsa dem m. m. Se 2 Mos. 32: 10. 4 Mos. 14: 12.
27. Om jag icke flydde för fiendernas wrede, att deras fiender icke skola warda stolte, och måtte säga: Wår höga hand hafwer allt detta gjort, och icke HERren.
Här införes åter Gud talande på menniskowis. Detta folk skulle blifwa om intet, om icke hedningarne genom detta utrotande finge anledning till högmod och smädelser. Herrans ära är den högsta synpunkt, som afses i hela Hans styrelse. Hedningarne skulle icke få anledning att säga, att deras höga hand hade gjort detta folk om intet.
28. Ty det är ett folk, der intet råd uti är, och intet förstånd är i dem.
29. O! att de wise wore, och de måtte besinna, hwad dem framdeles öfwergå skall.
30. Huru kommer det till, att en skall jaga tusen af dem, och twå skola komma tio tusen på flykten? Månne icke deras klippa hafwa sålt dem, och HERren hafwer öfwergifwit dem?
Nu angifwas orsakerna, hwarföre alla dessa straffdomar skulle öfwergå detta folk: deras affall ifrån Herran, deras otro och förblindelse. Då de öfwergåfwo Herran, så blefwo de öfwergifna af Hans beskydd och wälsignelse, på det att så många som kunde winnas måtte komma till besinning och bättring genom olyckorna och lidandet.
31. Förty wår klippa är icke såsom deras klippa: wåra fiender äro der sjelfwe domare om.
Israels klippa är icke såsom hedningarnas. Israels Gud hade lätt kunnat beskydda sitt folk, och hedningarnas afgudar hade ingen makt; detta måste hedningarne sjelfwe ofta erfara. Derföre då Israels folk besegrades af hedningar, så war orsaken den, att Israel icke längre hwilade på sin klippa, på sin trofaste Gud.
32. Deras winträd är Sodoms winträd och af Gomorras åker: deras drufwor äro galla, de hafwa bittra bär.* *Hes. 16: 49.
33. Deras win är drakaetter och grymma huggormars galle.
Det affallna Israel jemföres ofta med Sodoms och Gomorras folk; otrogna hjertan liknas wid de förbrända trakterna omkring Döda hafwet, der äpplen, drufwor, granatäpplen och andra frukter, som der wäxa, merändels förtorka och uppfyllas af ett stoft, som liknar aska i stället för att wara saftiga, wederqwickande frukter. Så äro Israels bästa frukter i affallets
_394.jpg&oldid=343247){kind=link}