Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 411.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
401

Josua Bok.

Inledning.

Denna bok bär Josua namn, dels emedan den största delen deraf utan twifwel är skrifwen af Josua sjelf (Jos. 24: 26), dels emedan den innehåller berättelsen om de wigtiga tilldragelserna i Israel under Josuas regering. Berättelsen om Josuas död har troligtwis blifwit tillagd af propheten Samuel. Denna bok wisar oss Herrans underbara barmhertighet mot sitt folk, Hans allmakt i sin styrelse, Hans sanning och trofasthet i uppfyllandet af sina nådelöften. Hans rättfärdighet i utförandet af straffdomarne mot sitt rikes fiender, och Hans långmodiga huldhet mot sin församling. Den omfattar en tidrymd af omkring tjugusex år. Den kan delas i tre afdelningar:

1:o Canaans eröfring under Josuas anförande, cap. 111.
2:o Landets utdelning bland Israels stammar, cap. 1222.
3:o Det rörande afskedet af den fromme hjelten i Israel, som infört Guds folk i Canaan.

I Josua Bok berättas isynnerhet fyra stora underwerk, nemligen: Jordanflodens stillastående, så att Israels folk kunde gå torrskodda öfwer dess botten; Jesu Christi uppenbarelse för Josua; omstörtningen af Jerichos murar under basunaljudet af Israels här; samt solens och månans stillastående nära en hel dag.

Att Josua war en förebild af Christus, har redan blifwit anmärkt. Josua är samma namn som Jesus. Josua är det hebreiska, Jesus det grekiska uttalet. Det betyder frälsare, och såsom Josua besegrade allt motstånd och förde Israel in uti Canaans utlofwade land, så förer Jesus Christus, wår salighetshöfding, hela sin församling under allt motstånd och all strid ändtligen genom döden och uppståndelsen till den himmelska härligheten. Guds folk strider och segrar under Josua afbilda Christi församlings strider och segrar under den osynlige, men alltid närwarande himmelske Segerhjeltens fana.

1. Capitel.

Josua kallas, lyder, bjuder, hyllas.

Efter Mose, HERrans tjenares, död sade HERren till Josua,* Nuns son, Mose tjenare: *4 Mos. 27: 18.

Herren talade sannolikt utur molnstoden. Om Josuas slägt se 1 Chrön. 7: 27.

2. Min tjenare Mose är död;* så gör dig nu redo,† och drag öfwer denna Jordan, du och allt detta folket, in uti det land, som jag dem, nemligen Israels barn, gifwit hafwer: *5 Mos. 34: 5. †cap. 1: 38.

Landet war gifwet åt Israel genom löfte, och nu skulle gåfwan öfwerlemnas åt detta folk. Deras synder kunde ej omintetgöra detta löfte.

3. Allt rum, der edert fotbjelle påträdande warder, hafwer jag gifwit eder, såsom jag Mose sagt hafwer.* *5 Mos. 11: 24. Jos. 14: 9.

4. Ifrån öknen och denna Libanon, intill den stora elfwen Phrath, hela Hetheers land, intill det stora hafwet westerut, skola edra landamären wara.* *2 Mos. 23: 31. 4 Mos. 34: 2, 3.

Libanons berg kunde man tydligt se.

5. Ingen skall stå emot dig i dina lifsdagar: såsom jag hafwer warit med Mose, så skall jag ock wara med dig: jag skall icke öfwergifwa eller förgäta dig.* *5 Mos. 31: 8. Ebr. 13: 5.

6. War tröst och frimodig;* ty du skall utskifta åt detta folket landet, som jag deras fäder swurit hafwer, att jag dem det gifwa skulle. *5 Mos. 31: 23.

7. War nu tröst och ganska frimodig, att du håller och gör allting efter lagen, som Mose min tjenare dig budit hafwer: wik icke derifrån, antingen på högra sidan eller den wenstra,* på det

26