| Israel omskäres, håller Påska. |
Josua Bok. |
Cap. 4, 5. | 407 |
som blifwit medförda utur Jordan, samma wittnesbörd för alla kommande slägter i Israel. Äfwen för hedningarne war detta underwerk ett mäktigt wittnesbörd om den sanne Guden, och skall ännu blifwa det för allt folk på jorden; ty de måste alla känna Herrans hand, huru mäktig hon är. Märkwärdiga prophetior tala om dylika under, som skola ske, då Herren åter förlossar sitt folk. Es. 11: 15, 16; cap. 52: 10, 11, 12. Mich. 2: 12, 13.
5. Capitel.
Cananeer bäfwa. Israel omskäres. Påska hålles. Manna upphörer. Gud synes.Då nu alla de Amoreers konungar, som på den sidan Jordan westerut bodde, och alla de Cananeers konungar wid hafwet hörde, huru HERren hade förtorkadt Jordans watten för Israels barn, så länge de gingo deröfwer, wardt deras hjerta bäfwande, och intet mod war mer i dem, för Israels barns skull.* *Jos. 2: 9, 11, 24.
Konung war en titel, som fördes äfwen af små herrskare, som endast hade herrawälde öfwer en stad eller öfwer en stam. Amoriterna nämnas här för Canaaniterna i allmänhet. De woro förskräckta genom det stora under, som hade skett. Detta under förökade Israels tro och förtröstan till Herran och det gjorde hedningarnas hjerta bäfwande. Så skall en gång Herrans största under uppfylla Hans folk med salig fröjd och alla Hans fiender med förtwiflan och förskräckelse. Ebr. 9: 28. Uppb. 6: 12–17.
2. På den tiden sade HERren till Josua: Gör dig stenknifwar,* och omskär Israels barn annan gång. *2 Mos. 4: 25.
Ännu brukades stenknifwar, Se 2 Mos. 4: 25. I öknen hade både omskärelsen, gudstjensten och högtiderna blifwit mycket försummade, ty det affallna, hårdnackade slägtet, som omkom i öknen, sörjde icke för att låta upptaga sina barn i det förbund, som de sjelfwe icke wille hålla, ej heller woro de i stånd att uppfostra dem till ett troget iakttagande af Herrans bud och rätter. Nu skulle derföre förbundet förnyas i stort med det nya slägtet genom förbundets tecken. Orden annan gång betyda icke, att de, som woro omskurna förut, nu blefwo omskurna på nytt, utan detta war nu andra gången förbundet med Gud upprättades genom en sådan allmän omskärelse på en gång. Den första gången, då det skedde på samma sätt, war då Abraham werkställde omskärelsen af allt mankön i sitt hus, 1 Mos. 17: 23–27.
3. Då gjorde Josua sig stenknifwar och omskar Israels barn på den högen Araloth.
Högen Araloth, som betyder förhudarnes hög, fick detta namn af omskärelsen, som der blef werkställd. Det afskurna blef der begrafwet. Så skall den gamla menniskan begrafwas, på det en ny menniska må framkomma och uppstå, som i trons förbund med Gud lefwer ett nytt lif.
4. Och detta är saken hwarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget war, mankön: ty allt krigsfolket war dödt blifwet i öknen på wägen, då de drogo utur Egypten:
5. Ty allt det folk, som utdrog, war omskuret; men allt det folk, som i öknen föddes på wägen, då de drogo utur Egypten, det war icke omskuret.
Här angifwes orsaken, hwarföre omskärelsen nu måste ske.
6. Förty Israels barn wandrade i fyrtio år i öknen, till dess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne woro, förgingos: derföre att de icke lydde HERrans röst, såsom HERren dem swurit hade,* att de icke skulle få se det landet, som HERren deras fäder swurit hade, att gifwa oss ett land, der mjölk och honung uti flyter. *4 Mos. 14: 23.
7. Deras barn, som i deras stad uppkomne woro, dem omskar Josua: förty de hade förhud, och woro icke omskurne på wägen.
Omskärelsen werkställdes utan twifwel af presterna och Leviterna på Josuas befallning. Genom denna allmänna omskärelse blef nu förbundet med Gud högtidligen förnyadt och stadfästadt wid inträdet i Canaans land. Folket skulle derigenom göras wärdigt att taga detta arf i besittning, wärdigt genom den nåd, som förbundet medförde. Folket skulle förbinda sig att i det land, som Gud hade gifwit dem, aflägga synden och lefwa ett nytt lif till Herrans ära. Tillika skall denna allmänna omskärelse lära oss, att den gamla menniskan icke får ingå i den himmelska arfwedelen; ty ingen Israelit fick oomskuren ingå i Canaans land.
8. Och då hela folket omskuret war, blefwo de på sina rum i lägret, till dess de woro läkte.
9. Och HERren sade till Josua: I denna dag hafwer jag wändt ifrån eder Egypti skam: och det rummet wardt kalladt Gilgal intill denna dag.
Gilgal betyder afwältring. Detta namn skulle tjena till beständig åminnelse, att Herren der ifrån sitt folk afwältrat Egyptens smälek, förhuden, det oomskurna tillståndet, hwarigenom de woro Egyptierna like, och som war en skam för Guds folk.
10. Och som Israels barn så hade deras läger i Gilgal, höllo de Passah
_417.jpg&oldid=343300){kind=link}