| Achans stöld. | Josua Bok. | Cap. 7. | 411 |
inbyggare det höra, så warda de oss omkringhwärfwande, och utrota wårt namn af jorden; hwad will då du göra ditt stora namn?
Josua bön framkommer i hans förskräckelse i uttryck, som wäl woro syndiga, men Herren såg i sin barmhertighet icke till denna menskliga swaghet, utan höll sig till hufwudsaken i Josua bön, som war att Josua ifrade för Guds namns ära. Det war alltså en bön i Hans eget namn, som är Ansigtets Engel, det war en bön i Jesu namn och kunde derföre icke blifwa utan bönhörelse.
10. Då sade HERren till Josua: Statt upp, hwi ligger du så på ditt ansigte?
11. Israel hafwer syndat, och de hafwa gångit öfwer mitt förbund, som jag dem budit hafwer; och hafwa tagit af det, som till spillo gifwet war, och stulit, och ljugit, och lagt ibland sina tyg.
12. Israels barn kunna icke blifwa ståndande för sina fiender: utan måste wända ryggen till sina fiender; förty de äro till spillo wordne: Jag skall icke wara mera med eder, om I icke låten komma den spillningen ifrån eder.
Israels folk hade blifwit till spillo wordne genom tillgripandet af det till spillo gifna; de hade hängt själ och sinne wid det till spillo gifna och således förtjent att med det till spillo gifna förgås. Att olyckan drabbade hela folket för de få menniskornas brotts skull, är något, som icke så sällan förekommer i Guds werldsstyrelse. För de trogna blifwer ett sådant straff en helsosam aga och pröfning; för de oomwända en stark förmaning till bättring. Alla hafwa någon andel i förbrytelserna, de oomwända genom onda exempel och den allmänna andans skadliga inflytelse, och de trogna genom brist på kraftig andlig inflytelse, bön och förbön; ty hwilken af dem har warit så brinnande i andanom och så trogen i den sanna kärlekens utöfning, som Christi efterföljelse fordrar?
13. Statt upp, och helga folket, och säg: Helger eder* till morgons; ty så säger HERren Israels Gud: En spillning är bland dig, Israel, derföre kan du icke blifwa ståndande för dina fiender, till dess I låten den spillningen komma ifrån eder. *2 Mos. 19: 10. Jos. 3: 5.
14. Och I skolen bittida gå fram, den ena slägten efter den andra; och på hwilken slägten HERren drabbar, der skall gå fram den ena ätten efter den andra; och på hwilken ätten HERren drabbar, der skall gå fram det ena huset efter det andra; och på hwilket hus HERren drabbar, der skall gå fram den ene husbonden efter den andra.
Denna lottning måste uppfylla hela folket med allwarsam betraktelse och föra alla till sjelfpröfning, om de icke hyste ett lika sinnelag och andligen gjort gemenskap med förbrytaren. Lottningen skulle också bereda förbrytarens sinne till friwillig bekännelse.
15. Och hwilken som befunnen warder med någon spillgifwen ting, honom skall man uppbränna i eld och allt det han hafwer; derföre att han hafwer gångit emot HERrans förbund och bedrifwit en galenskap i Israel.* *4 Mos. 15: 30, 35.
Synden är galenskap; ty menniskan handlar såsom om Gud icke såge det, eller såsom om Han icke wore så nogräknad. Synden är ett motstånd emot den Allsmäktige, och synden är den störste skada en menniska kan göra sig sjelf. Då synden, detta allt oaktadt, begås, så är den ett tydligt uttryck af galenskap; ty menniskan wisar dermed, att anden icke har herrawälde öfwer köttet, och att det andliga förståndet är förmörkadt.
16. Så stod Josua bittida upp om morgonen och hade fram Israel, den ena slägten efter den andra; och det drabbade in på Juda slägte.
17. Och då han hade Juda slägte fram, drabbade det in på de Serahiters ätt: och då han hade de Serahiters ätt fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Sabdi.
18. Och då han hade hans hus fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serah sons, utaf Juda slägte.
19. Och Josua sade till Achan: Min son, gif HERranom Israels Gud äran, och gif Honom prisen, och säg mig, hwad du gjort hafwer, och ljug icke för mig.
Genom Achans bekännelse skulle Guds namn äras inför hela folket; det blef derigenom bekräftadt, hwad Herren genom lottningen wille uppenbara. Herrans lag äras derigenom, att det onda kommer i ljuset och blifwer bestraffadt eller borttaget. Såsom domare bewisade Josua både nit för Herrans ära och all den mildhet han kunde emot förbrytaren.
20. Då swarade Achan Josua och sade: Sannerligen, jag hafwer syndat emot HERran Israels Gud; så och så hafwer jag gjort:
21. Jag såg ibland rofwet en kostelig Babylonisk mantel och tuhundrade siklar silfwer och en gyldene tunga, femtio siklar wärd till wigt; der fick jag lust till, och tog det, och si, det är
_421.jpg&oldid=343312){kind=link}