| Calebs arfwedel. | Josua Bok. | Cap. 14, 15. | 423 |
Du wet hwad HERren sade till den Gudsmannen Mose på mina och dina wägnar i Kades Barnea. *4 Mos. 14: 24; cap. 32: 12.
7. Jag war fyrtio år gammal, då Mose HERrans tjenare mig utsände ifrån Kades Barnea till att bespeja landet;* och jag sade honom igen efter mitt samwete. *4 Mos. 13: 7.
8. Men mina bröder, som med mig uppgångne woro, gjorde folket ett förskräckt hjerta:* men jag följde HERran min Gud troliga efter. *4 Mos. 13: 32.
Detta loford, som Gud gaf Caleb, nämner han här af tacksamhet till Herrans ära, och tillika såsom den grund, hwarpå han stödde sitt hopp om löftets fullbordan i afseende på arfwedelen. Nådens werk i hjertat måste föregå de yttre wälsignelserna. Utan sann tro är timlig lycka ingen egentlig wälsignelse.
9. Då swor Mose på den samma dagen och sade: Det landet, som du på trädt hafwer med din fot,* skall wara din och dina barns arfwedel till ewig tid; derföre att du HERran min Gud troliga efterföljt hafwer. *5 Mos. 11: 24. Jos. 1: 3. Dom. 1: 20.
10. Och nu, si, HERren hafwer låtit mig lefwa, såsom Han sagt hade: Det är nu fem och fyratio år, sedan HERren detta sade till Mose, då Israel wandrade i öknen: och si, jag är nu på denna dag fem och åttio år gammal;
11. Och är ännu i dag så stark, som jag war på den dagen, då Mose sände mig ut:* såsom min makt war på den tiden, så är hon ännu till att strida, och till att gå ut och in.† *4 Mos. 27: 17. †5 Mos. 31: 2.
12. Så gif mig nu detta berget, om hwilket HERren sade på den dagen: ty du hörde det på den tiden, att de Enakim bo deruppå, och äro stora och fasta städer, om HERren wille wara med mig, att jag kunde fördrifwa dem, såsom HERren sagt hafwer.
Genom ett särskildt löfte hade Gud utwisat Calebs arfwedel, v. 9; derföre wäntade han det icke genom lottningen. Josua uppfyllde hans begäran, v. 13, på Herrans befallning, cap. 15: 13. Wid landets utforskning hade han kommit uppå Hebrons berg, 4 Mos. 13: 23, och denna utbad han sig nu till arfwedel och erhöll den.
13. Då wälsignade Josua honom, och gaf så Caleb, Jephunne son, Hebron till arfwedel.* *Jos. 21: 12.
14. Deraf wardt Hebron Calebs, Jephunne sons, den Kenisitens arfwedel allt intill denna dag; derföre att han hade troliga efterföljt HERran Israels Gud.
15. Men Hebron kallades i förtiden Kiriath Arba, den en stor man war ibland de Enakim. Och landet hade återwändt örliga.
Kiriath Arba betyder Arba stad, så kallad efter en rese wid namn Arba.
15. Capitel.
Juda gränser, städer. Achsa gifte. Jebus.Juda barns slägtes lott efter deras ätter war in emot Edoms landsändar wid den öknen Zin, som söderut stöter in på söderlanden:* *4 Mos. 34: 3.
Det noggranna bestämmandet och beskrifningen af gränserna samt uppräknandet af städerna, såsom det sker i de följande capitlen, åsyftade att förebygga och hindra att strid och twist om gränsskilnad och råmärken stammarna emellan, och att icke en stam skulle kunna draga till sig något af en annan stams arfwedel i tillkommande tider. För oss tjena dessa namn dertill, att wi lättare kunna förstå de ställen i den Heliga Skrift, der samma orter i sednare tider nämnas, och stundom en hel stam och dess beskaffenhet derigenom antydes, att en ort nämnes. Jfr v. 32 med Zach. 14: 10. Då nästan alla dessa orter redan för länge sedan äro förstörda, så är det nu knappt möjligt att noga bestämma, hwar de hafwa warit belägna.
2. Så att deras södergränser woro ifrån ändan af salthafwet, det är, ifrån den tungan, som drager söder åt.
Den tungan är den södra ändan af det döda hafwet, som utlöper i en swal wik.
3. Och går dädan upp åt Akrabbim, och går igenom Zin, och går upp åt ifrån sunnan intill Kades Barnea: och går igenom Hezron, och går upp åt Adar, och böjer sig omkring Karkaa.
4. Och går igenom Azmon och kommer ut wid Egypti bäck, så att änden af den gränsen warder hafwet. Detta äro nu edra gränser söderut.
5. Men östergränsen är salthafwet intill Jordans ända. Den norra gränsen är ifrån hafwets tunga, som är wid Jordan:
6. Och går uppåt intill BethHogla, och drager sig ifrån nordan intill BethAraba, och går uppåt till Bohans sten* Rubens sons. *Jos. 18: 17.
_433.jpg&oldid=343346){kind=link}