| De qwarblefne Cananeer. | Domare Boken. | Cap. 1, 2. | 441 |
swärdsegg: men den mannen och all hans slägt läto de gå.
26. Då drog densamme mannen in uti de Hetheers land och byggde en stad och kallade honom Lus:* den heter ännu i dag så. *Jos. 16: 2.
27. Och Manasse fördref icke Beth-Sean med dess döttrar: icke heller Thaanach med dess döttrar, och icke heller de inbyggare i Dor med dess döttrar, ej heller de inbyggare i Jibleam med dess döttrar, ej heller de inbyggare i Megiddo med dess döttrar: och de Cananeer begynte till att bo i detsamma landet.* *Jos. 17: 12.
Canaaniterna gjorde waraktigt motstånd och wille icke wika.
28. Men då Israel kom till makt, gjorde han de Cananeer skattpligtiga, och fördref dem icke.
29. Sammalunda fördref icke heller Ephraim de Cananeer, som bodde i Gaser; utan de Cananeer bodde ibland dem i Gaser.
30. Sebulon fördref icke heller dem, som bodde i Kitron och Nahalol; utan de Cananeer bodde ibland dem, och woro skattpligtige.
31. Asser fördref icke dem, som bodde i Acco; icke heller dem, som bodde i Zidon, i Ahlab, i Achsib, i Helbah, i Aphik, och i Rehob:
Acco, som nu kallas Acre, är en urgammal stad, med en hamn wid Medelhafwet, anlagd af Phenicier.
32. Utan de Asseriter bodde ibland de Cananeer, som landet bodde; ty de fördrefwo dem icke.
33. Naphtali fördref icke dem, som bodde i BethSemes, ej heller i BethAnath; utan bodde ibland de Cananeer, som i landet bodde: men de i BethSemes och BethAnath wordo skattpligtige.
34. Men de Amoreer trängde Dans barn in på berget, och stadde dem icke till, att de kommo neder i dalarna.
35. Och de Amoreer begynte bo på det berget Heres i Ajalon och Saalbim: dock wardt Josephs hus’ hand dem för swår, så att de wordo skattpligtige.
36. Och de Amoreers gräns war, der man uppgår till Akrabbim och ifrån klippan och ifrån höjden.
Klippan, grt. Sela, i sednare tider kallad Petra, war Edomiternas hufwudstad. Af Sela eller Petra, som betyder klippa, har steniga Arabien fått sitt namn. I dessa verser, 27–36, anföras många städer och trakter, som Israels folk icke eröfrade. Denna olydnad mot Herrans uttyckliga befallning hade för framtiden högst förderfliga följder.
2. Capitel.
Israels tröghet, affall, straff, elände.Och kom en HERrans Engel upp ifrån Gilgal till Bochim och sade: Jag förde eder utur Egypten, och lät eder komma in uti det land, som jag edra fäder swurit hade, och sade: Jag skall icke göra mitt förbund* med eder ogildt i ewig tid:† *1 Mos. 17: 7. †5 Mos. 29: 14, [et]c.
Herrans Engel, förbundets Engel, som förut ofta uppenbarat sig, som gjort förbund med Israel och lofwat dem Canaans land, uppenbarade sig nu såsom kommande från Gilgal, Bochim betyder de gråtande. Utan twifwel uppwaknade många till ånger och klagogråt öfwer det djupa förfallet i Israel, då Herren nu såsom fordom uppenbarade sig för dem, under det de woro församlade.
2. Att I icke skullen göra något förbund med detta lands inbyggare, utan skullen bryta deras altaren omkull:* men I hafwen icke lydt min röst. Hwi hafwen I det gjort? *4 Mos. 33: 52. 5 Mos. 7: 2; cap. 12: 3.
3. Sade jag ock med: Jag will icke fördrifwa dem för eder; att de skola wara eder till snara, och deras gudar eder till nät.* *2 Mos. 23: 33. 5 Mos. 7: 16; cap. 12: 3.
Dessa ord förklara, hwarföre Israeliterna icke kunde intaga Canaans land, hwilket Herren hade lofwat dem; de skonade hedningarne med deras afgudar, och detta blef Israel till snara och fall. Det går på samma sätt i den andliga striden både i Christi kyrka i det hela och för hwarje enskild medlem deraf. Då man går skonsamt tillwäga med synd och styggelse och i slapphet och likgiltighet fördrager det onda, så blifwer detta en orsak både till frestelse och till andlig swaghet, och trons segerkraft förlamas.
4. Och då HERrans Engel dessa orden sagt hade till alla Israels barn, hof folket sin röst upp och gret:
5. Och kallade det rummet Bochim: och offrade der HERranom.
Då det war förbjudet att offra annorstädes än wid Herrans helgedom, så skedde utan twifwel denna uppenbarelse wid Silo, der tabernaklet war, och wid ett tillfälle, då folket der till firande af en högtid war församladt.
6. Ty då Josua hade släppt folket ifrån sig, och Israel war dragen hwar till sin arfwedel till att intaga landet:* *Jos. 24: 28.
_451.jpg&oldid=343381){kind=link}