| 444 | Ehud och Samgar. | Domare Boken. | Cap. 3, 4. |
till Eglon, woro troligen pålagor, som Israeliterna woro twungna att till honom betala. En sådan skatt kallas skänker 2 Sam. 8: 2.
16. Och Ehud gjorde sig ett tweeggadt swärd, en aln långt, och band det under sina kläder på högra låret.
17. Och bar fram skänken till Eglon, de Moabiters konung: och Eglon war en ganska fet man.
18. Och när han hade fått ifrån sig skänken, öfwergaf han folket, som hade burit skänken:
19. Och wände tillbaka igen ifrån de afgudar i Gilgal och lät båda: Jag hafwer, o konung, något hemligt tala wid dig. Han bad gifwa ljud; och de gingo alle ut, som stodo omkring honom.
Sannolikt hade Moabiterna, då de intogo landet, upprättat dessa afgudabilder i Gilgal, både såsom segertecken och skyddsgudar, och för att tacka dem för den wunna segren. Det war icke underligt, att den om Herrans ära nitiske mannen kände skarpa styng i sitt hjerta, då han såg dessa afgudar, så att han der wände om. Gifwa ljud betyder, att de skulle gå ut för att gifwa tillfälle till ett enskildt samtal.
20. Och Ehud kom till honom in, och han satt uti en sommarsal allena; och Ehud sade: Jag hafwer Guds ord till dig: då stod han upp af sin stol.
Äfwen hedningarna hade fruktan för Israels mäktige Gud, och denne hedniske konung wisade mera wördnad för Guds namn än en del af wåra christna. Äfwen swärdets bruk berodde wid många tillfällen på Herrans befallning (Jer. 48: 10). Ja, swärdet är ett Herrans ord, då det föres på Hans befallning. Och då Herren sjelf hade uppwäckt Ehud till folkets räddare, v. 15, så kom Ehud med Herrans ord till Eglon, då han kom med swärdet.
21. Men Ehud räckte ut sin wenstra hand och tog swärdet af sitt högra lår, och stötte det in uti hans buk:
22. Så att ock skaftet följde in med bladet, och fetman innelyckte skaftet: ty han drog icke swärdet ut af hans buk, och träcken gick af honom.
23. Men Ehud gick ut genom bakdörren, och lät igen dörren efter sig, och slog henne i lås.
24. Då han nu utkommen war, gingo hans tjenare in; och som de sågo, att dörren på sommarsalen igenlyckt war, sade de: Han är tilläfwentyrs gången på stol i kammaren till sommarsalen.
25. När de nu så länge bidat hade, att de skämdes, ty ingen lät dem dörren upp af salen, togo de nyckeln och läste upp: si, då låg deras herre der död på jorden.
26. Och Ehud undflydde, medan de fördröjde, och gick fram om afgudarna, och undkom allt intill Seirath.
27. Och då han kom derin, blåste han i basuner på Ephraims berg, och Israels barn drogo med honom af berget, och han framför dem.
Med basunerna sammankallades folket till striden.
28. Och sade till dem: Följer mig efter, ty HERren hafwer gifwit edra fiender, de Moabiter, i edra händer: och de följde honom efter, och wunno Jordans färjostad, den som drager åt Moab, och läto ingen komma deröfwer.
29. Och slogo de Moabiter af på den tiden wid tiotusen män, alltsammans ädla och stridsamma män, så att icke en undslapp.
30. Alltså wordo de Moabiter på den tiden nederlagde under Israels barns hand: och landet war stilla i åttatio år.
De delar af landet, som lågo i öster, hade nu lugn i åttatio år, men under denna tid oroades folket i wester och undertrycktes af Philisteerna, och i norr af Jabin, Cap. 4. Men äfwen mot dessa fiender uppwäckte Herren räddare för sitt folk; ty i nöden ropade de till Honom, v. 15.
31. Efter honom war Samgar, Anaths son:* Han slog sexhundrade Philisteer med en herdestaf, och frälste ock han Israel. *Dom. 5: 6.
Denna herdestaf war det slags staf, som begagnades för att pådrifwa oxar wid plöjning eller annat arbete och war beslagen med en jernudd. Att Samgar kunde med detta ringa wapen besegra en så stor mängd fiender, anföres såsom ett bewis på, att Gud war med honom.
4. Capitel.
Debora, Barak, Jael, Sisera.Men Israels barn gjorde ytterligare illa för HERran, då Ehud war död.
2. Och Herren sålde dem uti Jabins, de Cananeers konungs, händer, som satt i Hazor,* och hans härhöfwitsman war Sisera,† och han bodde i Haroseth hedningarnas. *Jos. 11: 11. †1 Sam. 12: 9.
Hazor blef uppbrändt, och den konungen, som då herrskade, hwilken äfwen hade namnet Jabin, blef dödad, Jos. 11: 1, 10, 11; men staden hade sedan åter blifwit uppbyggd, och Canaaniterna hade der samlat nya krafter. Haroseth
_454.jpg&oldid=343387){kind=link}