Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 468.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
458 AbiMelech dödad. Domare Boken. Cap. 9, 10.

45. Då stridde AbiMelech emot staden den hela dagen, och wann honom; och drap det folk som der inne war, och slog staden neder, och sådde salt deruppå.

Saltet gör marken ofruktbar. Saltsåendet skulle betyda beständigt fortfarande förödelse, ty salt är äfwen en bild af waraktighet. Men Sichem blef likwäl sedermera åter uppbygdt, 1 Kon. 12: 25.

46. När de män, som i Sichems torn bodde, detta hörde, gingo de in uti ett fäste i den guden Beriths hus.

Till BaalBeriths tempel hörde troligen flera byggnader och en hög mur omkring dem alla, såsom många afgudatempel ännu hafwa, så att de kunna begagnas såsom små fästningar.

47. Då AbiMelech det hörde, att alla de män af Sichems torn woro församlade,

48. Gick han på det berget Zalmon med allt sitt folk, som med honom war; och tog en yxa i sin hand, och högg en gren af ett träd, och lade på sin axel, och sade till allt folket, som med honom war: Hwad I sågen, att jag gjorde, det görer ock I med hast såsom jag.

49. Då högg allt folket hwar i sin stad en gren af, och följde AbiMelech efter, och kastade dem in till fästet, och tände der eld uppå; så att alle de män af Sichems torn blefwo döde wid tusen män och qwinnor.

Således blef nu detta afgudatempel uppbrändt.

50. Och AbiMelech drog till Thebez, och belade det och wann det.

51. Men der war ett starkt torn midt i staden, på hwilket flydde alla både män och qwinnor och alla stadens inbyggare, och läste igen efter sig, och stego upp på taket af tornet.

52. Då kom AbiMelech in till tornet, och stridde deremot, och kom sig in till porten af tornet, på det han skulle tända der eld uppå.

53. Men en qwinna kastade ett stycke af en qwarnsten ned uppå AbiMelechs hufwud, och slog honom hufwudskålen sönder.* *2 Sam. 11: 21.

54. Då kallade AbiMelech drängen, som hans wärja drog, hasteligen, och sade till honom: Drag ut ditt swärd, och dräp mig, att man icke skall säga: En qwinna slog honom ihjäl. Så stack hans dräng honom igenom, och han blef död.

55. Då nu de Israeliter, som med honom woro, sågo, att AbiMelech war död, gick hwar och en hem till sin ort.

56. Alltså betalade Gud AbiMelech det onda, som han emot sin fader gjort hade, då han drap sina sjuttio bröder:

57. Desslikes allt det onda, som de män af Sichem gjorde, betalade dem Gud på deras hufwud: och öfwer dem kom Jothams förbannelse, JerubBaals sons.

Med ett stycke af öfwerstenen af en handqwarn blef nu AniMelech dödad af en qwinnas hand. Denna nesliga död war lönen för allt hans arbete, det timliga straffet för alla hans brott, hwilka ännu widare följde honom efter. Hans anhängare undfingo äfwen sin förtjenta lön. AbiMelechs sjelfupphöjelse och undergång är mycket lärorik och borde särdeles i wår tid noga läggas på hjertat.

10. Capitel.

Thola. Jair. Israel syndar, hotas, benådas.

Efter AbiMelech kom upp en annan frälsare i Israel, Thola, en man af Isaschar, Puah son, Dodo sons, och han bodde i Samir på Ephraims berg.

En annan frälsare, en helt annan domare och förlossare än AbiMelech, ty AbiMelech war icke en domare och hjelpare i Israel, som Gud uppwäckt. Wi läsa icke om några krig och hjeltebragder, som Thola utfört, men en wis regent kan äfwen i fredlig tid förlossa ett folk ifrån mycken nöd och många inre fiender, som äro ännu farligare än fiendtliga härar. I synnerhet war det nu nödwändigt, att folket blef hulpet utur den förwirring, som AbiMelech hade åstadkommit.

2. Och han dömde Israel i tre och tjugu år, och blef död, och wardt begrafwen i Samir.

3. Efter honom kom upp Jair, en Gileaditer, och han dömde Israel i tu och tjugu år.

4. Och han hade trettio söner, ridande på trettio åsnafålar* och hade trettio städer, de kallades Havoth Jair† allt intill denna dag, och ligga i Gilead. *Dom. 5: 10; cap. 12: 14. †4 Mos. 32: 41. 5 Mos. 3: 14.

Ridandet på åsnefålar war ett tecken till förnämhet. Icke förr än på sednare tider började man begagna hästar. Havoth Jair: Jairs byar, hade förut fått detta namn af Manasse son Jair, 4 Mos. 32: 41. Denne Jair, som war en afkomling af den äldre, åstadkom en ny glans i sin slägt, och af de gamla byarne blefwo städer.