| Jephthahs seger. | Domare Boken. | Cap. 11. | 461 |
och lägrade sig i Jahza, och stridde med Israel.
21. Men HERren Israels Gud gaf Sihon med alle hans folk i Israels händer, så att de slogo dem: alltså tog Israel in allt de Amoreers land, som då i samma land bodde.
22. Och togo alla de Amoreers landsändar in ifrån Arnon allt intill Jabbok, och ifrån öknen intill Jordan.* *5 Mos. 2: 36.
23. Så hafwer nu HERren Israels Gud fördrifwit de Amoreer för sitt folk Israel, och du will nu taga dem in:
24. Hafwer din gud Chemos* några fördrifwit, dem må du intaga, och låta oss intaga alla dem, som HERren wår Gud för oss fördrifwit hafwer. *1 Kon. 11: 7. 2 Kon. 23: 13.
Denna vers framställer afgudens wanmakt. Konungen trodde, att Chemos hade gifwit honom det land, som han beherrskade, men landet war Herrans.
25. Menar du, att du bättre rätt hafwer än Balak, Zipors son, de Moabiters konung? Trätte icke han och stridde emot Israel?* *4 Mos. 22: 2.
26. Så ändock Israel nu i trehundrade år bott hafwer i Hesbon och dess döttrar, i Aroer och dess döttrar, och i alla städer som ligga wid Arnon: hwi friaden I det icke på den tiden?
Dessa 300 år räknas ifrån Israels utgång ur Egypten och slutade 6 år före Jephthahs kallelse till domareämbetet.
27. Jag hafwer intet brutit emot dig, och du gör så illa emot mig, att du strider emot mig: HERren döme i dag emellan Israels och Ammons barn.
28. Men Ammons barns konung skötte intet efter de Jephthahs ord, som han böd honom till.
29. Då kom HERrans ande öfwer Jephthah, och han drog igenom Gilead och Manasse och igenom Mizpe,* som i Gilead ligger, och ifrån Mizpe, som i Gilead ligger, in på Ammons barn. *Jos. 13: 26.
Att Herrans ande kom öfwer Jephthah betyder, att Herren gaf honom en sådan inre kallelse och ett sådant hjeltemod, att han både fick anseende bland sitt folk såsom en tillförlitlig härförare, och blef i stånd att besegra Israels mäktiga fiender.
30. Och Jephthah lofwade HERran ett löfte och sade: Gifwer du Ammons barn i min hand;
31. Hwad som helst utur mitt hus dörr kommer emot mig, när jag med frid igen kommer ifrån Ammons barn, det skall höra HERranom till: och jag skall offra det till bränneoffer.
Jephthahs löfte innebär, att den som mötte honom, skulle helt och hållet tillhöra Herran och förtäras i Hans tjenst, likasom bränneoffren på altaret. Då Jephthah lofwade detta, tänkte han säkert icke på något djur, som kunde möta honom; ty det war owisst om det hade kunnat offras, emedan somliga husdjur woro orena, och lagen förbjöd att offra dem. Han tänkte säkert på en menniska, men att offra en menniska, såsom ett offerdjur, kunde ingalunda wara hans mening; ty han kände lagens offentliga förbud att offra menniskor, och att Herren icke wille hafwa menniskooffer, wisste han af Isaacs exempel. Han kunde icke wilja lofwa något åt Herran, hwilket Herren sjelf hade förklarat, att det för Honom war en styggelse. Jephthahs mening med detta löfte war således tydligen den, att hwilken som först mötte honom skulle helt och hållet öfwerlemnas åt Herrans tjenst, såsom ett offer till helgedomen.
32. Så drog Jephthah in på Ammons barn till att strida på dem: och HERren gaf dem i hans händer.
33. Och han slog dem allt ifrån Aroer intill dess man kommer till Minnith, tjugu städer, och in till wingårdsplatsen, en mäktigt stor slagtning. Och wordo så Ammons barn nedertryckte för Israels barn.
34. Då nu Jephthah kom till Mizpa till sitt hus, si, då gick hans dotter ut emot honom med pipande och dansande,* och hon war enda barn, och han hade eljest ingen son eller dotter. *1 Sam. 18: 6.
Att nu Jephthahs enda dotter först mötte sin fader, för att blifwa det offer han utlofwat, skedde genom Herrans skickelse. Herren fordrar mången gång till offer det käraste, som en menniska har, då Han ser, att hjertat för mycket hänger fast derwid. Så war troligen fadershjertat alltför mycket fästadt wid detta enda barn, och hon war liksom hans afgud, derföre will nu Herren befria honom från denna afgud, och detta blef för dottren en utkorelse till en skön kallelse.
35. Och som han fick se henne, ref han sina kläder, och sade: Aj, min dotter, du gör mig en hjertans sorg och bedröfwar mig; ty jag hafwer öppnat min mun inför HERran, och kan icke kalla det tillbaka.
All lefwa och dö i ensamhet och utan afkomma ansågs i Israel för en stor olycka. Då nu denna dotter war Jephthahs enda barn, hwilket han efter sitt löfte måste lemna ifrån sig för att egnas åt den qwinliga tjensten wid
_471.jpg&oldid=497108){kind=link}