| 480 | Naemi sonhustrur. | Ruths Bok. | Cap. 1, 2. |
barn i mitt lif, som edra män blifwa måtte?* *5 Mos. 25: 5.
12. Wänder om, mina döttrar, och går edra färde; ty jag är nu för gammal till att gifwa mig man i wåld. Och om jag än sade: Detta är förhoppandes, att jag i denna natten må taga meg en man, och föda barn:
13. Så kunnen I dock icke bida intill dess de warda stora: ty I föråldradens, så att I kunden inga män hafwa. Ingalunda, mina döttrar: ty det gör mig ångest för eder skull; ty HERrans hand är utgången öfwer mig.
14. Då hofwo de sin röst upp och greto ännu mer: och Arpa kysste sin swära; men Ruth blef när henne.
Orpa tog asked af sin swärmoder och skildes ifrån henne med tårar.
15. Men hon sade: Si, din swägerska hafwer wändt tillbaka till sitt folk och till sin gud; wänd ock du om efter din swägerska;
16. Ruth swarade: Tala mig icke i det sinnet, att jag skall öfwergifwa dig och wända tillbaka igen ifrån dig: dit du går, dit will jag ock gå, der du blifwer, der blifwer jag ock; ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.
Sedan Arpa war gången, will Naemi åter pröfwa, om det är Ruths fasta föresats att följa med till Israels lad. Ruths swar bewisar både en fast kärlek till swärmodren och ännu mera till Israels folk och Israels Gud. Denna längtan efter Herran i ett främmande hjerta är icke blott rörande, utan den är liksom en prophetisk röst ifrån den hedniska fornwerlden, som förkunnar, huru hedningarne en gång skulle söka den sanne Guden och blifwa införlifwade med Herrans folk.
17. Der du dör, der dör jag ock; der will jag ock begrafwen warda; Herren göre mig det och det, om döden icke skall skilja oss åt.
Med detta bedyrande will Ruth afböja alla widare försök att förmå henne att wända om till Moabs land.
18. Som hon nu såg, att hon stod fast i det sinnet, att hon wille följa henne, wände hon åter att tala mer derom med henne.
19. Så gingo de båda med hwarandra, intill dess de kommo till Bethlehem: och då de kommo till Bethlehem, rörde sig hela staden öfwer dem, och sade: Är detta Naemi?
20. Men hon sade till dem: Kaller mig icke Naemi, utan Mara; ty den Allsmäktige hafwer swårligen bedröfwat mig:
Naemi betyder: min fröjd eller ljuflighet. Mara betyder: bitter eller bedröfwad. Naemi will härmed antyda, att hennes rätta namn icke öfwerenstämde med hennes sorgliga belägenhet.
21. Full drog jag här ut, och tom hafwer HERren låtit mig komma igen; Hwi kallen I mig då Naemi, efter HERren hafwer så tryckt mig, och den Allsmäktige hafwer bedröfwat mig?
22. Och det war på den tiden, då bjuggande nwar begynd, då Naemi och hennes sonhustru Ruth, den Moabitiskan igenkommo af de Moabiters land till Bethlehem.
2. Capitel,
Ruth plockar ax på Boas åker.Och der war en man, Naemi man frände, af EliMelechs slägt, benämnd Boas,* och war en ärlig man. *Matth. 1: 5.
Ärlig innefattar allt hwad wi kalla redbar, redlig och aktad,. Samma ord brukas om Naemi cap. 3: 11, der det är öfwersatt med dygdesam, ty ordet har äfwen denna betydelse.
2. Och Ruth, den Moabitiskan, sade till Naemi: Låt mig gå ut på åkern och hemta ax* efter den, som jag nåd för finner. Hon sade till henne: Gack, min dotter. *3 Mos. 19: 9; cap. 23: 22.
Efter lagen woro åkrarnes egare pligtige att låta de fattige plocka ax, men lagen förbjöd dem icke att bestämma, hwilka fattige de wille tillåta det.
3. Hon gick åstad, kom och hemtade upp efter dem, som skuro på åkern; och det hände, att den åkern war Boas arfwedel, som af EliMelechs slägt war.
4. Och si, Boas kom ifrån Betlehem och sade till skördemännerna: HERren war med eder. De swarade: HERren wälsigne dig.
5. Och Boas sade till sin tjenare, som satt war öfwer skördemännerna: Hwem hörer den unga qwinnan till?
6. Drängen, som öfwer skördemännerna satt war, swarade och sade: Det är den Moabitiska qwinnan, som med Naemi igenkommen är ifrån de Moabiters land.
7. Ty hon sade: Käre, låt mig upphemta och församla emellan kärfwarna
_490.jpg&oldid=343447){kind=link}