| Samuels födelse. | 1 Samuels Bok. | Cap. 1. | 487 |
som funnit nåd, och nu gick namnets betydelse i fullbordan. Guds Ande hade gifwit henne försäkran om nåd och bönhörelse. Nu önskade hon äfwen, att Herrans tjenare, den öfwerste presten, icke måtte hysa någon owilja mot henne. Guds barn måste hafwa ett ömt samwete och wara rädda för allt det, som ondt synes, 1 Thess. 5: 22, rädda för att wäcka emot sig minsta misstanke, som kunde gifwa anledning att ohelga Herrans namn. Om en menniska, som will tillhöra Herran och wandra på den smala wägen, wandrar oförsigtigt och gifwer anledning till misstankar mot sig sjelf, så gör hon derigeom dubbel skada, ty hon gifwer de otrogna anledning att misstänka och försmäda alla, som söka Guds rike, och derigenom blifwer Herrans namn wanäradt, och den menniskan skadar sig sjelf och andra, som söka den rätta wägen. I Jesu rike stå en för alla och alla för en och för alla Christus, som är hufwudet för kroppen som är församlingen. All förargelse och synd i församlingen faller alltså på Honom tillbaka, och wanärar Hans namn. Hwarje fel af någon undersåte i detta rike faller hela Guds församling till last. Det är derföre högst nödwändigt att hwar och en, som åkallar Jesu namn, sorgfälligt flyr all orättfärdighet och äfwen är rädd för minsta sken deraf.
Nu war den tröstade qwinnans ansigte icke sorgset såsom förut. Från Herrans ansigte glänste en stråle af tröst, frid och hopp i hennes ansigte. I bönen skiner nådesolen på själens ansigte, och denna sol har ljus och wärme med sig och skapar en fridens båge i tåreregnet. Ingen lemnas tröstlös och hjelplös, som flyr till Herren Zebaoth och beder om hjelp. Guds namn, Herren Zebaoth, v. 11, betyder Härarnes Herre; ty Han är den store härföraren öfwer alla himmelens och jordens härar. Den, som funnit nåd inför Honom, önskar äfwen, att denna nåd måtte för andra menniskor uppenbar warda. Det hörer till nådaståndet, att man både är rädd om Hans ära och önskar medmenniskor delaktighet af Hans nåd. Det hörer också till nådaståndet, att sorgen öfwer synden öfwerwinnes af nåden, och att i Guds barns hjertan antingen lyser någon stråle af den frid och fröjd i Herran, som hörer till barnaskapet och som Skriften så ofta omtalar (Phil. 4: 4. 1 Tess. 5: 16. Rom. 12: 12), eller åtminstone att en längtan derefter glöder i själens ögon.
19. Och om morgonen woro de bittida uppe: och då de tillbedit hade för HERran, wände de om, och gingo hem igen till Ramath. Och ElKana kände sin hustru Hanna; och HERren tänkte på henne.
Med bön lemnades helgedomen, men bön anträddes hemresan, med bön togo de Herran och Hans nåd och wälsignelse med sig hem.
20. Och då några dagar woro framlidne, wardt hon hafwande, och födde en son, och kallade honom Samuel, sägande: Ty jag hafwer bedit honom af HERran.
Samuel betyder af Gud bönhörd, af Gud gifwen såsom bönhörelse. Han war en lefwande bönhörelse, ett för alla tider lefwande och predikande wittne derom, att Herren hörer bön. Sjelfwa namnet Samuel är en predikan om den Guden, som hörer bön, och om hwilken den högste Propheten Jesus sjelf har sagt: Allt det I bedjen Fadren i mitt namn, det skall Han gifwa eder. Joh. 15: 16.
21. Och då mannen ElKana for upp med hela sitt hus, till att offra HERranom offer efter sedwänjan och sitt löfte;
22. For Hanna icke med upp, utan sade till sin man: Jag will icke fara upp, till dess barnet är afwandt; då will jag hafwa honom med, att han må hafwas fram för HERran och blifwa der sedan ewigligen.
Grt.: Så snart barnet är afwandt, will jag föra honom med m. m. Mödrarne plägde på den tiden nära sina barn wid bröstet i twå eller tre år. Lyckligt war detta barn, hwars lif ifrån första början war en bönhörelse, och som fick liksom med modersmjölken insuga helgade lifskrafter, samt hwila wid det brinnande, bedjande hjertat, höra Herrans namn åkallas, så snart öronen kunde fatta de heliga ljuden, och se den himmelska kärleken brinna i de fromma moderliga ögonen! Och lika så lyckligt borde hwarje barn i Christenheten wara. För hwarje moder, som bär det christna namnet, är det en helig pligt att wara en bedjande Hanna, som tager barnen såsom heliga gåfwor utur Herrans hand, för att uppföda dem åt Honom, frambära dem i daglig bön till Honom, underwisa dem i Hans ord, ledsaga dem på Hans wäg och inwiga dem till Hans tjenst.
23. ElKana, hennes man, sade till henne: Gör, såsom dig täckes; blif, till dess du hafwer afwant honom; HERren stadfäste det Han sagt hafwer. Så blef då qwinnan, och dägde sin son, intill dess hon wande honom af.* *1 Mos. 21: 8. Ps. 131: 2.
Det står icke omtaladt, att Herren hade sagt dem något löftesord, utan de togo den öfwerste prestens wälönskan såsom ett Herrans ord, emedan det uttalades af Herrans tjenare i Herrans namn. Eli war en swag man, men de höllo sig till Herran och fästade sig icke wid det swaga redskapet, som talade i Herrans namn.
24. Och så hade hon honom upp,* sedan hon honom afwant hade, med tre stutar, med ett epha mjöl, och med en flaska win;† och hade honom in i HERrans hus i Silo: och pilten war ännu ung. *Luc. 2: 41. †2 Mos. 23: 15.
25. Och de slagtade stuten, och hade pilten fram för Eli.
_497.jpg&oldid=343454){kind=link}