| Konungs rätt. | 1 Samuels Bok. | Cap. 8, 9. | 501 |
härmed icke, att detta regeringssätt af konungar wore rättwist, utan i sin allwetenhet förutsäger Han, huru det skulle gå. Han förkunnar dem att konungen skulle göra åtskilliga ting, som i lagen woro uttryckligen förbjudna.
10. Och Samuel sade alla HERrans ord till folket, som af honom konung begärt hade.
11. Detta skall wara konungs rätt,* den öfwer eder råda skall: Edra söner skall han taga till sin wagn, och resenärer, som rida för hans wagn: *5 Mos. 17: 14.
12. Och till höfwitsmän öfwer tusende och öfwer femtio och till åkermän, som hans åker bruka skola, och till uppskärare i hans säd, och de som göra hans harnesk, och det hans wagnar tillhörer:
13. Edra döttrar skall han taga sig till apothekerskor, kokerskor och bakerskor:
14. Edra bästa åkrar och wingårdar och oljogårdar skall han taga och gifwa sina tjenare:
15. Dertill skall han taga af eder säd och wingårdar tionde, och gifwa sina kamererare och tjenare:
16. Och edra tjenare och tjenarinnor och edra dägeligaste ynglingar och edra åsnor skall han taga, och uträtta sina ärenden med.
17. Af edra hjordar skall han taga tionde; och I måsten wara hans trälar.
Detta allt war bland hedniska folk wanligt, och ännu göra hedniska konungar på samma sätt.
18. När I då ropen på den tiden öfwer eder konung, som I eder utwalt hafwen, så skall HERren på den tiden icke höra eder.
19. Men folket wille icke höra Samuels röst, och sade: Ingalunda, utan en konung måste wara öfwer oss;
20. Att wi ock äro såsom alla andra hedningar: att wår konung må döma oss och draga ut för oss, när wi föra wårt örlig.
21. Så hörde Samuel allt detta, som folket sade: och sade det för HERrans öron.
22. Och HERren sade till Samuel: Hör deras röst, och gör dem en konung. Och Samuel sade till Israels män: Går edra färde hwar och en i sin stad.
Då ett folk har föresatt sig att genomdrifwa en wiss sak, när det, som man kallar folkanda, har fått en wiss bestämd rigtning, så låter Gud wanligtwis denna rigtning gå i fullbordan, på det folket måtte få se, hwad frukter den bär, antingen de blifwa goda eller onda, på det den erfarenhet, som sålunda winnes, må föra folket till bättre insigt och blifwa en nyttig lärdom. Det war otro, det war ett hedniskt och werldsligt sinne hos Israels folk, som war orsaken till deras önskan att hafwa en konung. Att Samuels söner icke woro fromma och rättwisa menniskor war blott en förewändning, ty konungawäldet erbjöd ännu mindre säkerhet emot sådant förtryck af orättwisa öfwerhetspersoner. Att folket yrkade en konung war således en stor synd, men det blef ett medel, hwarigenom Gud så mycket mera förhärligade sin makt och genom David banade wäg för den konungen, hwilkens rike hafwer ingen ända, och som skall wara en konung öfwer Jacobs hus ewinnerligen. Samuel framlade hela angelägenheten för Herran, han öfwergaf icke folket med högmodig owilja, fastän folket icke wille hafwa Gud till konung. I bön sökte han Herrans råd och wälbehag angående konungawalet.
9. Capitel.
Sauls ätt, åsnasökan, konungawal.Och en man af Benjamin, benämnd Kis,* AbiEl son, Zeror sons, Bechorath sons, Aphiah sons, en mans Jemini sons, en ärlig man: *1 Sam. 14: 51.
Abiel kallas Ner 1 Chrön. 8: 33, Jegiel 1 Chrön. 9: 35. En broder af Kis hade äfwen namnet Ner, 1 Sam. 14: 51.
2. Han hade en son benämnd Saul, han war en dägelig ung man, så att ingen dägeligare war ibland Israels barn; hufwudet högre än allt folket.
3. Så hade Sauls fader Kis borttappat sina åsninnor; och han talade till sin son Saul: Tag en af drängarna med dig, och statt upp, gack bort, och sök upp åsninnorna.
4. Och han gick öfwer Ephraims berg, och genom det landet Salisa, och de funno dem icke. De gingo igenom det landet Saalim, och der woro de icke: de gingo genom Jemini land, och funno dem icke.
Jemini: Benjamin.
5. När de kommo uti det landet Zuph, sade Saul till drängen, som med honom war: Kom, låt oss gå hem igen; min fader måtte öfwergifwa åsninnorna och hafwa sorg om oss.
6. Men han sade: Si här är en märkelig Guds man i denna staden; allt det han säger, det sker: låt oss nu gå dit, tilläfwentys säger han oss wår wäg, den wi gå.
_511.jpg&oldid=343468){kind=link}