| Samuel förmanar folket. | 1 Samuels Bok. | Cap. 12. | 507 |
6. Och Samuel sade till folket: Ja, HERren, som Mose och Aaron gjort hafwer, och förde edra fäder utur Egypti land.
7. Så går nu fram, att jag må döma eder för HERran öfwer all HERrans rättfärdighet, som Han med eder och edra fäder gjort hafwer.
Sedan Samuel sålunda framstod rättfärdigad i hela folkets ögon, så att det war klart, att icke hans förwaltning hade förorsakat missnöjet med theokratien (Gudaregeringen), så wille han nu än kraftigare wisa, att Gud med sin styrelse icke gifwit dem anledning till missnöje, utan bewisat dem otaliga wälgerningar. Derom will nu Samuel öfwertyga folket, att de måtte erkänna den stora synd, som de begått emot Gud, i det de icke wille hafwa Honom till konung.
8. Då Jacob war kommen in uti Egypten,* ropade edra fäder till HERran.† Och HERren sände Mose och Aaron, att de skulle föra edra fäder utur Egypten,** och lät dem bo på detta rum. *1 Mos. 46: 6. †2 Mos. 2: 23. **cap. 3: 10.
9. Men när de förgåto HERran sin Gud, sålde* Han dem under Siseras wåld, höfwitsmannens i Hazor,† och uti de Philisteers wåld,** och uti de Moabiters konungs wåld;†† de stridde emot dem. *Ps. 44: 13. †Dom. 4: 2; **cap. 10: 7; cap. 13: 1; ††cap. 3: 12.
10. Och de ropade till HERran och sade: Wi hafwa syndat, att wi hafwa öfwergifwit HERran och tjent Baalim och Astharoth: men fräls oss nu ifrån wåra fienders hand, så wilja wi tjena dig.
11. Då sände HERren JerubBaal,* Bedan, Jephthah† och Samuel,** och frälste eder utur edra fienders händer allt omkring, och lät eder bo tryggeligen. *Dom. 6: 11, 14, 32; †cap. 11: 1. **1 Sam. 7: 6.
JerubBaal: Gideon. Bedan: Simson.
12. När I då sågen. att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: Icke du, utan en konung skall råda öfwer oss;* ändock HERren eder Gud war eder konung. *1 Sam. 8: 5.
13. Nu, här hafwen I eder konung, den I utwalt och begärt hafwen: ty si, HERren hafwer satt en konung öfwer eder.* *1 Sam. 8: 7; cap. 10: 19.
Meningen är icke, att folket hade walt den mannen Saul till konung, utan att de hade i stället för Herran önskat sig en menniska till konung. ”Gud stabfäster konungen och är dock wred, att de hade begärt honom. Det är så mycket sagdt: de gjorde illa, att de satte sin förtröstan ifrån Gud in uppå en menniska och uppå sig sjelfwa, ändock de så länge och så ofta utan konung genom Gud hulpne woro. Dertill, efter dem tillsagdt war, att de skulle få konung, tillät icke Gud, att de skulle wälja honom; men Han walde honom sjelf på det att bestå skulle, att allt det Gud icke begynner och gör, det gäller intet för Gud.” L.
14. Om I nu frukten HERran, och tjenen Honom, och hören Hans röst, och icke ären HERrans mun ohörige, så skolen både I och eder konung, som öfwer eder råder, efterfölja HERran eder Gud.
Ehuru det arma folket icke wille hafwa Herran till konung, utan hellre hafwa en menniska, och sätta kött sig till arm, så förkunnar dock Samuel i den barmhertige Gudens namn, att Han icke wille öfwergifwa dem. Om de wille frukta och tjena Honom och höra Hans röst, så skulle de äfwen under konungawäldet blifwa wälsignade och få röna Herrans bistånd och beskydd i Hans efterföljelse.
15. Om I icke hören HERrans röst, utan ären HERrans mun ohörige, så skall HERrans hand wara emot eder och edra fäder.
Och edra fäder, nemligen äldste, konung och öfwerhetspersoner. Äfwen är det ofta ett straff öfwer fäderna, då det går deras barn och efterkommande illa, 5 Mos. 5: 9.
16. Går också nu fram, och ser det stora ärende, som HERren göra skall för edra ögon.
17. Är icke nu hweteanden? Dock will jag åkalla HERran, att Han skall låta dundra och regna, att I skolen förnimma och se det stora onda, som I för HERrans ögon gjort hafwer, att I hafwen bedts eder konung.
Hweteskörden inträffar i Maj. Åska och regn äro i denna årstid högst owanliga och förekomma nästan aldrig.
18. Och då Samuel åkallade HERran, lät HERren densamma dagen dundra och regna: då fruktade allt folket HERran och Samuel ganska storligen.
19. Och sade alla till Samuel: Bed för dina tjenare HERran din Gud, att wi icke dö; ty öfwer alla wåra synder hafwa wi ock gjort detta onda, att wi beddes oss konung.
Detta dunder och regn till swar på Samuels bön war ett underwerk, hwarigenom Herren uppenbarade sin närwarelse och swarade ja och amen till allt det, som Hans tjenare i Hans namn hade förkunnat. Folket sände sin syndaskuld, bäfwade för Herrans närwarelse, bekände sina synder och begärde Samuels förbön.
_517.jpg&oldid=343474){kind=link}