Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 522.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
512 Saul will döda Jonathan. 1 Samuels Bok. Cap. 14.

32. Och folket wände sig till bytet, togo får, fä och kalfwar,och slagtade på jorden, och åto det med blodet.* *1 Mos. 9: 4. 3 Mos. 3: 17; cap. 7: 26; cap. 17: 14; cap. 19: 26. 5 Mos. 12: 16; cap. 15: 23.

33. Så wardt Saul förkunnadt: Si, folket hafwer syndat emot HERran och ätit blod. Han sade: I hafwen illa gjort; wälter hit till mig en stor sten.

34. Och Saul sade ytterligare: Går ut ibland folket, och säger dem, att hwar och en hafwe sin oxe och sitt får till mig, och slagter det här, att I mågen äta; och icke synda emot HERran med det blodätandet. Så drog allt folket fram, hwar och en sin oxe i sin hand, om natten, och slagtade det der.

35. Och Saul byggde HERranom ett altare: det är det första altare, som han byggde HERranom.

Se 3 Mos. 17. Att de åto köttet med blodet betyder icke att de åto det rått, utan stekte eller kokade det i brådskan otillräckligt och innan allt blodet hade runnit af. Både detta och att det slagtade icke först offrades åt Herran, war en förbrytelse mot lagen. Nu lät Saul efter lagen offra genom de prester, som woro närwarande.

36. Och Saul sade: Låt oss draga ned efter de Philisteer i natt, och beröfwa dem, till dess i morgon ljust warder, att wi ingen af dem låta öfwerblifwa. De swarade: Gör allt det dig täckes. Men presten sade: Låt oss gå hit till Gud.

Låt oss gå hit till Gud, nemligen till Herrans ark, för att fråga, om det är Hans wilja.

37. Och Saul frågade Gud: Skall jag draga ned efter de Philisteer; och will du gifwa dem uti Israels händer? Men Han swarade honom på den tiden intet.* *1 Sam. 28: 6.

38. Då sade Saul: Låt gå hit fram alla hörn* af folket; och förfarer och tillser, när hwilken denna synden är på denna tid. *Dom. 20: 2.

39. Ty så wisst som HERren Israels hjelpare lefwer, om det än wore min son Jonathan, så skall han dö. Och ingen swarade honom utaf hela folket.

40. Och han sade till hela Israel: Warer I på den sidan; jag och min son Jonathan wilja wara på denna sidan. Folket sade till Saul: Gör, hwad dig täckes.

41. Och Saul sade till HERran Israels Gud: Gör, det rätt är. Då råkade det på Jonathan och Saul; och folket gick qwitt ut.

Gör, det rätt är: låt lotten träffa rätt. Saul wille nu genom lottning erfara, hwilken hade försyndat sig.

42. Saul sade: Kaster öfwer mig och min son Jonathan. Då råkade det på Jonathan.

Jonathans gerning war icke någon synd i sig sjelf, ty han hade icke wetat af Sauls ed, men Gud lät nu lotten träffa Jonathan för att hos Saul wäcka besinning och ånger öfwer den tanklösa eden.

43. Och Saul sade till Jonathan: Säg mig, hwad hafwer du gjort? Jonathan lät honom förstå det och sade: Jag smakade litet honung med stafwen. som jag i min hand hade; och si, derföre måste jag dö.

44. Då sade Saul: Gud göre mig det och det;* Jonathan du måste döden dö. *Ruth 1: 17.

45. Men folket sade till Saul: Skulle Jonathan dö, den en så stor salighet gjort hafwer i Israel? Bort det: så wisst som HERren lefwer, icke ett hår af hans hufwud skall falla på jorden; förty Gud hafwer i dag gjort det igenom honom. Alltså friade folket Jonathan, att han icke dö måste.

Folket erkände, att Jonathan war oskyldig, och Herren war med honom; således kunde hans lif skonas, utan att Herrans namn ohelgades derigenom att eden blifwit bruten.

46. Så drog Saul upp ifrån de Philisteer: och de Philisteer drogo till sitt rum.

47. Men då Saul hade tagit riket in öfwer Israel, stridde han emot alla sina fiender allt omkring; emot de Moabiter, emot Ammons barn, emot de Edomeer, emot Zoba konungar, emot de Philisteer; och hwart han wände sig, der straffade han.

Då Saul genom denna nya seger blifwit widare stadfästad i konungamakten, så besegrade han äfwen Israels öfriga fiender. Zoba, en stad i Syrien, nära Damascus, Ps. 60: 2. 2 Sam. 10: 6.

48. Och han församlade en här, och slog de Amalekiter: och friade Israel ifrån alla deras hand, som dem förtryckte.

49. Och Saul hade söner,* Jonathan, Iswi, MalchiSua: och hans twå döttrar hette alltså: den förstfödda Merob, och den yngsta Michal. *1 Chrön. 9: 39.