| 518 | Goliath och David | 1 Samuels Bok. | Cap. 17. |
ären Sauls tjenare?. Wäljer en ut af eder, som går hit neder till mig.
Slagorden: den uppställda krigshären.
9. Kan han strida emot mig, och slår mig, så wilja wi wara edra tjenare: warder ock jag hans öfwerman, och slår honom, så skolen I wara wåra tjenare, och skolen tjena oss.
10. Och Philisteen sade: Jag hafwer i denna dag gjort Israels här en skam; låter mig få en, och låter oss strida med hwarannan.
11. Då Saul och hela Israel hörde dessa Philisteens ord, förskräckte de sig, ohk fruktade sig storligen.
12. Men David* war en Ephratisk mans son af Betlehem Juda, som hette Isai, han hade åtta söner: och war en gammal man i Sauls tid, och war ålderstigen ibland män. *1 Sam. 16: 1.
13. Och de tre äldste Isai söner woro dragne med Saul till striden: och war detta deras namn: Eliab den förstfödde, AbiNadab den andre och Samma den tredje.
14. Men David var den yngste.* Då nu de tre äldste woro utdragne med Saul till striden; *1 Sam. 16: 11.
15. Gick David åter hem ifrån Saul till att wakta sin faders får i Bethlehem.
16. Men den Philisteen trädde fram både morgon och afton, och stod der i fyratio dagar.
17. Och Isai sade till sin son David: Tag åt dina bröder detta Epha af torkade ax och dessa tio bröd, och löp bort i hären till dina bröder.
18. Och dessa tio blöta ostar, och gif höfwitsmannen; och besök dina bröder, om dem wäl går, och tag wara uppå, hwad de säga dig.
19. Men Saul och de alla Israels män woro i Ekdalen, och stridde emot de Philisteer.
De lågo i fält och woro färdiga till striden.
20. Då stod David bittida upp om morgonen, och befallde fåren åt herden; lade uppå sig, och gick åstad, såsom Isai honom budit hade; och kom till wagnborgen:* och hären war utdragen, och hade skickat sig, och de skriade i striden, *1 Sam. 26: 5.
Wagnborgen bestod af stridswagnare, som woro ställda inwid hwarandra i ordning såsom en mur till skydd för lägret.
21. Ty Israel, hade skickat sig: så woro ock de Philisteer redo emot deras här.
Skickat sig, uppställt sig i slagtordning.
22. Då lät David det han bar i tygwaktarens händer, och lopp bort i spetsen, och gick bort, och helsade sina bröder.
23. Och wid han nu talade med dem, si, då trädde den kämpen fram, som hette Goliath, den Philisteen af Gath, utur de Philisteers här, och talade såsom tillförene: och David hörde det.
24. Men hwar man i Israel, då han den mannen såg, flydde för honom, och fruktade sig storligen.
25. Och hwar man i Israel sade: Hafwen I icke sett denna mannen, som uppgången är? Ty han är uppgången till att tala försmädelse emot Israel: och den honom slår, honom will konungen göra mycket rik och gifwa honom sin dotter; och will göra hans faders hus fritt i Israel.
Fritt, nemligen från skatt och arbete för konungens räkning.
26. Då sade David till männerna, som när honom stodo: Hwad skall man gifwa honom, som slår denna Philisteen, och wänder denna skammen ifrån Israel? Ty hwad är denne oomskurne Philisteen, som försmädar lefwande Guds här?
27. Då sade folket till honom såsom tillförene: Det skall man gifwa honom, som honom slår.
28. Och Eliab hans äldste broder* hörde, att han talade med männerna; och wardt wred på David, och sade: Hwi är du hit neder kommen? Och hwi hafwer du öfwergifwit de få fåren i öknen? Jag känner wäl din öfwerdådighet och dit hjertas ondska; ty du är hit ned kommen till att se striden. *1 Sam. 16: 6, 7.
Fruktan och afund emot David synas här hos den äldre brodren wara blandade med hwarandra.
29. David sade: Hwad hafwer jag då nu gjort? Är det mig ick befaldt?
Är det mig icke befaldt, grt: Är det icke ett ord? d.ä: det är ju blott en fråga, och whad orätt ligger deri?
30. Och wände sig om till en annan, och sade, såsom han hade sagt tillförene: då swarade honom folket såsom tillförene.
31. Och de de hörde de ord, som
_528.jpg&oldid=343488){kind=link}