| Jonathan och David. | 1 Samuels Bok. | Cap. 20. | 525 |
frid: och HERren ware med dig, såsom Han med min fader warit hafwer.
Jonathans ord: Herren ware med dig, såsom Han med min fader warit hafwer, wisa tydligt att Jonathan förutsåg, att David skulle blifwa konung efter Saul; men hos den ädle JOnathan kunde icke afund höräfwer uttränga wänskapen, utan broderligen tillönskar han David Guds wälsignelse.
14. Gör jag det icke, så gör du ingen HERrans barmhertighet med mig, så länge jag lefwer, ej heller när jag dör.
Grt: Och icke sannt! om jag ännu lefwer, skall då du icke göra en Herrans barmhertighet med mig, att jag ej måste dö!
15. Och när HERren utrotar Davids fiender, hwar och en utaf landet, så tag icke du din barmhertighet bort ifrån mitt hus till ewig tid.
Med denna bön wille nu Jonathan så fastställa wänskapsförbundet för sig och sina efterkommande, att David aldrig måtte låta någon af dem umgälla det onda, som Saul nu gjorde mot David.
16. Alltså gjorde Jonathan ett börbund med Davids hus och sade: HERren kräfwe det utaf Davids fienders händer.
17. Och Jonathan sade ytterligare, och swor David, så kär hade han honom; ty han hade honom så kär som sin själ.* *1 Sam. 18: 1.
Grt: Och Jonathan fortfor och lät David beswärja sin kärlek till honom; ty för sin del älskade han honom såsom sin egen själ.
18. Och Jonathan sade till honom: I morgon är nymånad,* så warder wäl frågadt efter dig; ty man warder dig saknande, der du plägar sitta. *4 Mos. 10: 10. 2 Chrön. 2: 4. Es. 1: 13.
19. På tredje dagen kom med hast neder, och gack uti något rum, der du kan gömma dig på söknedagen, och sätt dig wid den stenen Asel;* *1 Sam. 19: 2, 3.
Asel betyder skilsmessa. Det war en sten, wid hwilken de kommo öfwerens att der mötas, och der skedde deras skilsmessa, hwaraf troligtwis stenen sedan fick detta namn. Söknedagen: det synes att nymånad war näst före Sabbathen, så att den tredje dagen war den första söknedagen efter denna öfwerenskommelse.
20. Så will jag skjuta tre pilar ut med honom, såsom jag sköte till ett mål.
21. Och si, jag will sända drängen: gack och tag igen pilen; om jag säger till drängen; Si, pilarna ligga hit ut bak dig, tag upp dem, så kom; ty det är frid, och är ingen fara, så visserligen som HERren lefwer.
22. Men om jag säger till drängen: Si, pilarne ligga bort bättre framför dig, så gack dina färde, ty HERren hafwer låtit dig gå:
23. Och hwad du och jag med hwarannan talat hafwa, HERren ware emellan mig och dig i ewig tid.
24. Så gömde David sig i marken: och då nymånaden kom, satte konungen sig till bords till att äta.
25. Då nu konungen hade satt sig i sitt rum, såsom han tillförene war wan, utmed wäggen, stod Jonathan upp, och Abner satte sig wid Sauls sida, och man saknade David i hans rum.
26. Och Saul talade den dagen intet: ty han tänkte, honom är något wederkommet, att han icke är ren.* *3 Mos. 7: 19; cap. 11: 24; cap. 15: 16.
27. Då den andra nymåndsdagen, då man saknade David i hans rum, sade Saul till sin son Jonathan: HWi är icke Isai son kommen till bords, hwarken i går eller idag?
Andra dagen efter nymånaden kunde wäl också wara högtidsdag, emedan nymånadens fest utropades så snart nymånaden syntes på himmelen, och då war högtid till samma timma följande dag. Stod Jonathan upp, grt: och Jonathan kom. Abner såsom: konungens frände och fältherre tog plats wid konungens sida.
28. Jonathan swarade Saul: Han bad mig, att han skulle gå till Bethlehem;
29. Och sade: Låt mig gå, förty wår slägt skall offra i staden, och min broder hafwer sjelf budit mig; hafwer jag nu funnit nåd för dina ögon, så will jag dit, och se mina bröder. Derföre är han¨ icke kommen till konungens borg.
30. Då wardt Saul wred på Jonathan och sade: Du skalk och bof, jag wet wäl, att du hafwer utwalt Isai son, dig och din slemma moder till skam.
Då du hjelper David till att blifwa konung, så är det en skam både för dig och din moder, ty du blifwer derigenom liksom en oäkta son, son icke är wärd att efterträda din fader på thronen.
31. Ty så länge Isai son lefwer på jorden, warder hwarken du eller ditt rike beståndande:* så sänd nu, och låt hemta honom hit till mig; ty han måste dö. *1 Sam. 15: 23, 28.
_535.jpg&oldid=343495){kind=link}