| Nobes prester slagne. | 1 Samuels Bok. | Cap. 22, 23. | 529 |
så widt han wågade. Det är wanligt att ogudaktiga menniskor gerna, om möjligt är, för motgångar och olyckor skjuta skulden på Herrans tjenare, på de fromma och, så widt de kunna, på Guds sjlef. Se 2 Kon. 6: 31, 33. Det djupa presthat, som i alla tider wisat sig i werlden, är icke blott föranledt af en del presters skrymteri och ogudaktiga wäsende, ty då skulle man lika mycket hata andra ogudaktiga menniskor, som icke äro bättre, utan ofta mycket wärre. Detta hat har en mycket djupare orsak än blott mensklig owilja mot menniskor; den djupaste orsaken fastän menniskan icke gerna will tillstå den, ligger i hjertas medfödda fiendskap emot Gud och Hans ord.
17. Och konungen sade till sina drabanter, som när honom stodo: Wänder eder, och dräper HERrans prester: förty derand hand är ock med David: och då de wisste, att han flydde, underwiste de mig det icke. Men konungens tjenare wille icke komma deras händer wid HERrans prester och slå dem.
18. Då sade konungen till Doeg: Wänd du dig, och slå presterna. Doeg den Edomeen wände sig, och slog presterna, så att den dagen blefwo döde fem och åttatio män, som drogo linne lifskjortel.* *2 Mos. 28: 40.
Det är sannolik att af dem, som blefwo slagna, woro somliga Leviter.
19. Och presternas stad Nobe slog han med swärdsegg, både män och qwinnor, barn och dem som diade, fä och åsnor och får.
20. Men en Ahimelchs son, Ahitobs sons, benämnd AbJathar, slapp undan, och flydde bort till David,
21. Och sade honom, att Saul hade dräpt HERrans prester.
22. Men David sade till AbJathar: Jag wisste wäl den dagen, då den Edomeen Doeg der war, att han skulle säga det Saul: Jag är skyldig för alla din faders hus själar.
23. Blif när mig, och frukta dig intet. Den som står efter mitt lif, han skall ock stå efter ditt lif, och du skall med mig blifwa förwarad.
David sörjer nu djupt öfwer den olycka, han mot sin wilja åstadkommit. Hans ord till Abjathar betyda: ditt lif skall wara mig lika så dyrt som mitt eget.
23. Capitel.
David förrådd, förföljd, frälst.Och David wardt bådadt: Si, de Philisteer stsrida emot Kegila, och röfwa ladorna.
Ladorna, grt: Logarne, sädeshögarne på tröskningsplatserne, som woro jemna ställen på öppna fältet.
2. Då frågade David HERran och sade: Skall jag gå bort och slå dessa Philisteer? Och HERren sade* till David: Gack åstad, du skall slå de Philisteer och undsätta Kegila. *1 Sam. 22: 5.
David frågade Herran genom presten Abjathar, som nu hade den öfwerstepresterliga embetsdrägten och bröstskölden med Urim och Thummin, som öfwerste presten skulle hafwa på sig, då han han frågade Herran, v. 6.
3. Men de män när David sade till honom: Si, wi hafwa fruktan här i Juda, och wilja ännu gå bort till Kegila till de Philisteer här.
4. Då frågade åter David HERran. Och HERren swarade honom och sade: Upp, drag neder till Kegila; ty jag will gifwa de Philisteer i dina händer.
5. Så drog David med sina män till Kegila och stridde emot de Philisteer, och dref dem deras boskap bort, och slog dem en stor slagtning af. Alltså undsatte David dem i Kegila:
6. Ty då Abjathar, Ahimelchs son, flydde till David till Kegila, bar han¨ lifkjorteln* dit ned med sig. *1 Sam. 21: 9; cap. 22: 10.
Ty då, eller: men då.
7. Då wardt Saul sagdt, att David war kommen till Kegila; och han sade: Gud hafwer gifwit honom i mina händer, så att han är innelyckt, och är kommen i en stad, som är förwarad med portar och bommar.
8. Och Saul lät kalla allt folket till strid dit neder till Kegila och skulle belägga David och hans män.
9. Då David förmärkte, att Saul hade ondt i sinne om honom, sade han till presten AbJathar: Tag hit lifkjorteln.
Tag hit lifkjorteln, d. ä. ta den på dig, och kom för att fråga Herran för mig. Derpå frågade David genom Abjathar de frågor, som här följa.
10. Och David sade: HERre Israels Gud, din tjenare hafwer hört, att Saul hafwer i sinnet, att han skall komma till Kegila till att förderfwa staden för min skull.
11. Mån borgarena i Kegila öfwerantwarda mig i hans händer? och mån
_539.jpg&oldid=343500){kind=link}