Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 577.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Absaloms uppror. 2 Samuels Bok. Cap. 15. 567

6. Wid det sättet gjorde Absalom allom Israel, när de kommo med några saker till konungen; och stal alltså bort männernas hjerta af Israel,

På detta sätt sökte Absalom att winna folkets gunst och förtroende, innan han wågade rycka fram med sina egentliga afsigter. Han ställde sig såsom om han wore folkets wän och i hög grad angelägen om folkets bästa. Men det war sig sjelf, det war sin egen ära, sin egen nytta han sökte; och Absalom är en lärorik spegel för wår tid.

7. Efter fyratio år sade Absalom till konungen: Jag will gå bort och fullkomna mitt löfte i Hebron, som jag HERranom lofwat hafwer.

”Dessa fyratio år räkna wi från den första Davids smörjelse, 1 Sam. 16: 13; ty han war tjugu år då han smordes, led förföljelse i tio år, blef på det trettionde året till konung antagen och stadfäst. cap. 5: 4, 5, och war nu öfwer sextio år, då han måste fly för sin son.” L.

8. Förty din tjenare gjorde ett löfte, då jag bodde i Gesur* i Syrien, och sade: När HERren låter mig åter komma till Jerusalem, så will jag göra HERranom en gudstjenst. *2 Sam. 13: 38.

9. Konungen sade till honom: Gack i frid. Och han stod upp, och gick till Hebron.

10. Men Absalom hade utsändt spejare uti alla Israels slägter, och lät säga: När I fån höra ljudet af basunen, så säger: Absalom är konung worden i Hebron.

11. Och med Absalom gingo tuhundrade män, af Jerusalem kallade; men de gingo i enfaldighet, och wisste intet af saken.

Han hade inbjudit dem till en offermåltid, 1 Sam. 9: 22.

12. Sände ock desslikes Absalom efter Achitophel den Giloniten, Davids rådgifware, utaf hans stad Gilo: och som han nu hade offrat, wardt förbundet starkt, och folket lopp till och förökades med Absalom.

13. Så kom en och bådade David, och sade: Hwars mans hjerta i Israel följer Absalom efter.

14. Men David sade till alla sina tjenare, som när honom woro i Jerusalem:* Upp, låt oss fly; ty här blifwer ingen undflykt för Absalom; skynder eder, låt oss gå, att han icke är snarare än wi, och far oss fatt, och drifwer in uppå oss det ondt är, och slår staden med swärdsegg. *Ps. 3: 1.

15. Då sade konungens tjenare till honom: Hwad min herre konungen täckes, si, här äro dina tjenare.

16. Och konungen gick ut till fots med allt sitt hus; men han lät blifwa qwar tio frillor till att bewara huset.

17. Och då konungen och allt folket till fots utkommo, gingo de bortåt långt ifrån huset.

18. Och alla hans tjenare gingo när honom; dertill alla Crethi och Plethi* och alla de Gittiter: Sexhundrade män, som af Gath till fots komne woro, gingo framför konungen. *2 Sam. 8: 18. 1 Kon. 1: 38. 1 Chrön. 18: 17.

Detta war Davids lifwakt, som war honom tillgifwen. David ansåg sin son Absalom såsom ett ris i Guds hand, derföre böjde han sig under Guds tuktan och flydde, bedjande om Herrans bistånd, Ps. 3. Genom denna flykt blef folket i Jerusalem förskonadt för ett gräsligt blodbad. Davids flykt kan anses såsom en bild af församlingens nödställda tillstånd och flykt på den tid, som omtalas i Uppb. 12: 614.

19. Och konungen sade til! Ittai, den Gittiten: Hwi går du ock med oss? Wänd om, och blif när konungen; ty du är främmande; far ock igen till ditt rum.

20. I går kom du, och i dag wågar du dig till att gå med oss? Jag går, hwart jag gå kan, wänd om, och dina bröder med; dig wederfare barmhertighet och trohet.

21. Ittai swarade och sade: Så sannt som HERren lefwer, och så sannt som min herre konungen lefwer, hwar som helst min herre konungen blifwer, antingen i lifwet eller i döden, der skall din tjenare ock blifwa.

22. David sade till Ittai: Så kom, och gack med. Alltså gick Ittai den Gittiten och alla hans män och hela barnahopen, som med honom war.

23. Och hela landet greto med hög röst, och allt folket gick med; och konungen gick öfwer den bäcken Kidron.* och allt folket gick före på den wägen, som löper åt öknen. *Joh. 18: 1.

24. Och si, Zadoch war ock der, och alla Leviterna, som med honom woro, och buro Guds förbunds ark, och der satte de honom; och AbJathar steg upp, till dess allt folket kom utur staden.