Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 579.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Simei bannar David 2 Samuels Bok. Cap. 16. 569

Ziba sade med tillbedjande: Låt mig finna nåd för dig, min herre konung.

5. Då nu konung David kom till Bahurim, si, då gick der en man utaf Sauls hus slägt, han hette Simei, Gera son; han gick ut och bannades;* *2 Sam. 19: 19. 1 Kon. 2: 8.

6. Och kastade stenar åt David och åt alla konung Davids tjenare; ty allt folk och alla de wäldige woro wid hans högra och wid hans wenstra sida.

7. Och sade Simei, då han bannades: Här ut, här ut, du blodhund, du Belials man:

Härut, d. ä.: bort med dig.

8. HERren hafwer wedergällt dig allt Sauls hus blod, att du är worden komma, i hans stad; nu hafwer HERren gifwit riket i din sons Absaloms hand; och si, nu tränger dig din olycka; ty du är en blodhund.

Simei trodde, att han wisade sin rättfärdighet och gjorde Gud en tjenst med sitt kastande. Men hans tunga war full med bitterhet och hans ord woro lögn. David hade icke utgjutit blod af Sauls hus, utan skonat det (1 Sam. 24: 7), och begråtit Sauls och hans söners undergång, och hämnats deras död.

9. Men Abisai, ZeruJa son, sade till konungen: Skall denne döde hunden* banna min herre konungen?† Jag will gå bort och hugga hufwudet af honom. *1 Sam. 24: 19. 2 Sam. 9: 8; †cap. 19: 21.

Abisai, en häftig man, wille förswara sin Herre, såsom sedan Petrus i Gethsemane drog sitt swärd och högg örat af Malchus.

10. Konungen sade: I, ZeruJa barn, hwad hafwer jag skaffa med eder? Låt honom banna;* ty HERren hafwer budit honom banna David. Ho kan nu säga, hwi gör du så? *1 Kon. 2: 9, 36, 46.

Bannandet war ett utflöde af den bitterhet, som Simei hade i sitt eget hjerta. Men Herren styrde så, att detta bannandet blef rigtadt emot David, till än widare förödmjukelse. Eftertrycket får icke läggas på ordet banna utan på ordet David. Det står icke: Herren hafwer budit honom banna, utan det står: Herren hafwer budit honom banna David. Äfwen detta är en bild af den förföljelse, som Zions konung Messias i sina efterföljare får erfara, och som är dem förutsagd: Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder och säga allt ondt emot eder, ljugande, för min skull, Matth. 5: 11. Herren bjuder ingen att försmäda och förfölja, men Han styrer så, att de, som wilja försmäda och förfölja, måste wända sig emot dem, som för en eller annan orsaks skull behöfwa att sålunda pröfwas, agas och förödmjukas.

11. Och David sade till Abisai och till alla sina tjenare: Si, min son, som af mitt lif kommen är, går mig efter mitt lif; hwi ock icke nu Jemini son? Låt honom betämma, att han bannar; ty HERren hafwer så budit honom;

12. Måhända att HERren ser till min bedröfwelse, och HERren lönar mig med godo dessa bannor, som jag lider i dag.

Se Ps. 7: 1. Luc. 1: 48.

13. Alltså gick David med sitt folk fram åt wägen; men Simei gick utmed bergssidan jemte wid honom och bannades och kastade stenar till honom, och hof jord.

Se Joh. 8: 59; cap. 10: 31. Apg. 14: 19.

14. Och konungen kom der in, och allt folket, som med honom war, trötte, och wederqwickte sig der.

15. Men Absalom och allt folket, Israels män, kommo till Jerusalem, och Achitophel med honom.

16. Då nu Husai den Architen, Davids wän, kom in till Absalom, sade han till Absalom: Till lycka herre konung, till lycka herre konung!

17. Absalom sade till Husai: Är detta din barmhertighet emot din wän? Hwi hafwer du icke farit ut med din wän?

18. Husai sade till Absalom: Icke så, utan den som HERren utwäljer och detta folk och hwar man i Israel, honom will jag tillhöra, och när honom blifwa.

19. Och sedan, hwem skulle jag tjena? Skulle jag icke tjena hans son? Såsom jag hafwer tjent din fader, så will jag ock tjena dig.

20. Och Absalom sade till Achithophel: Gifwer råd, hwad skola wi göra?

21. Achithophel sade till Absalom: Lägg dig när din faders frillor, som han hafwer låtit qwar blifwa till att bewara huset,* så får hela Israel höra, att du hafwer gjort din fader illa luktande, och allas deras hand, som när dig äro, blifwer styrkt. *2 Sam. 15: 16.

22. Då gjorde de till Absalom ett tjäll uppå taket; och Absalom belåg sin faders frillor för alla Israels ögon.* *2 Sam. 12: 11.