De twå Konunga-Böckerna.
Inledning.
Första och andra Konungaboken föra detta namn, emedan de innehålla Judafolkets historia under Salomo och de öfriga konungarne i Juda och Israel intill den Babyloniska fångenskapen. Af Jesus och Apostlarne anföras åtskilliga ställen utur Konungaböckerna, hwaraf man finner, att också dessa böcker stodo i gudomligt anseende, såsom sammanskrifna af propheter under Guds Andas ledning. Äfwen bör anmärkas, att på flera ställen källorna uppgifwas, utur hwilka underrättelserna hemtades. Dessa källor woro allmänt erkända såsom tillförlitliga. Och att de troget begagnades, finner man af det ordet: si, det står skrifwet, hwilket ofta brukas, så att läsaren hänwisas till den källa, som anföres. De blefwo småningom författade, under den tid, om hwilken de handla. Den hufwudsakliga delen af dessa twå böcker författades före den Babyloniska fångenskapen. Slutet af andra Koungaboken tillsattes sedan förmodligen af Esra.
Den första Konungaboken innehåller den rikhaltiga och i åtskilliga förebilder lärorika tiden under Salomo, Cap. 1–11; sedan det Israelitiska rikets och Juda rikets historia under fyra konungar i Juda och åtta i Israel, Cap. 12–21. Den omfattar en tid af 118 år, nemligen under Salomo 40, Rehabeam 17, Abia 3, Asa 41, Josaphat 17. Den första Konungaboken framställer Israels folk i det Gamla Testamentets mest blomstrande tillstånd och på höjden af dess lycka. Hwar och en lefde under sitt winträd oc fikonträd; folket lefde under David och Salomo i makt, i wälstånd och ära, men dessa gyldene dagar warade blott en kort tid; de woro blott en skuggbild af den tid, som prophetiorna utlofwa under den rätte Konungen i Zion.
Den första Konunga-Boken.
1. Capitel.
Abisag, Adonia konung. Nathans råd. Salomo smord. Adonia flyr.Och då konung David war gammal, och wäl till ålders kommen, kunde han icke wara warm, än då man höljde honom med kläder.
2. Då sade hans tjenare till honom: Låt dem söka åt min herre konungen en piga, en jungfru, som står för konungen, och sköter honom, och sofwer i hans famn, och wärmer min herre konungen.
Detta war ett råd af någon läkare, som icke frågade efter Herrans lag, såsom ännu så många sjelfkloke rådgifware finnas. Samma sed är ännu bruklig bland förnäma i österlanden.
3. Och de sökte upp en dägelig piga i alla Israels gränser, och funno Abisag af Sunem, och hade henne till konungen.
4. Och hon war en ganska dägelig piga, och hon skötte konungen, och tjente honom; men konungen kände henne intet.
Kände, se 1 Mos. 4: 1.
5. Men Adonia, Haggiths son,* hof sig upp, och sade: Jag will wara konung; och gjorde sig wagnar och resenärer, och femtio män till drabanter för sig. *2 Sam. 3: 4. 1 Chrön. 3: 2.
6. Och hans fader bekymrade honom icke i sinom tid, så att han sade: Hwi gör du så? Och han war ock en dägelig man, och han hade födt honom näst efter Absalom.
Adonia war född näst efter Absalom och ansåg sig nu hafwa närmast rätt till kronan. David wille i sin ålderdomsswaghet icke bestraffa den tilltagsne sonen, af fruktan att reta honom til ett sådant uppror, som skett under Absalom.
7. Och han hade sitt råd* med Joab, ZeruJa son, och med AbJathar presten; och de hulpo Adonia. *1 Kon. 2: 28.
_595.jpg&oldid=340942){kind=link}