| 586 | Adonia står efter riket. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 1. |
8. Men presten Zadok, och Benaja Jojada son, och Nathan propheten, och Simei och Rei och de Davids hjeltar* woro icke med Adonia. *2 Sam. 23: 8, [et]c.
9. Och då Adonia offrade får och oxar och gödd boskap wid den stenen Soheleth, som låg wid den brunnen Rogel,* bjöd han alla sina bröder, konungens söner, och alla Juda män, konungens tjenare; *Jos. 15: 7; cap. 18: 16.
Dessa offer skedde icke till Herrans ära, utan af egennytta, för att med offermåltider och ett sken af fromhet winna folket på sin sida. En dylik skenhelighet begagnas ännu ofta af ärelystna och egennyttiga menniskor till täckmantel för onda afsigter.
10. Men den propheten Nathan och Benaja och de hjeltar och Salomo sin broder bjöd han icke.
Propheten Nathan wisste med fullkomlig wisshet Guds wilja, att Salomo skulle blifwa konung i Israel, och tog derföre de mått och steg, som woro lofliga och nödwändiga, för att werkställa Herrans rådslut.
11. Då sade Nathan till BathSeba, Salomos moder: Hafwer du icke hört, att Adonia, Haggiths son, är konung worden, och wår herre David wet intet deraf?
12. Så kom nu, jag will gifwa dig ett råd, att du må undsätta din och din son Salomos själ.
13. Bort, och gack in till konungen David och säg till honom: Hafwer du icke, min herre konung, swurit och sagt din tjenarinna: Din son Salomo skall wara konung efter mig, och han skall sitta på min stol? Hwi är då Adonia konung worden?
14. Si, medan du ännu der är, och talar med konungen, will jag komma in efter dig, och fullkomna ditt tal.
15. Och BathSeba gick in till konungen i kammaren, och konungen war ganska gammal, och Abisag af Sunem tjente konungen.
16. Och BathSeba böjde sig och tillbad konungen. Konungen sade: Hwad will du?
17. Hon sade till honom: Min herre, du hafwer swurit din tjenarinna wid HERran din Gud: Din son Salomo skall wara konung efter mig, och sitta på min stol:
Utan twifwel hade David gifwit detta löfte, då Herrans uppenbarelse och befallning om Salomo blef honom gifwen, 1 Chrön. 28: 5, 6. Jfr. 2 Sam. 12: 24, 25.
18. Men nu si, Adonia är konung worden; och min herre konungen wet intet deraf:
19. Han hafwer offrat oxar, och gödd boskap och många får, och hafwer bjudit alla konungens söner; dertill AbJathar presten och Joab härhöfwitsmannen: men din tjenare Salomo hafwer han icke bjudit.
20. Men du är, min herre, konung, hela Israels ögon se på dig, att du skall gifwa dem före, ho som skall sitta på min herres konungens stol efter honom.
21. När nu min herre konungen med sina fäder afsomnade är, så måste jag och min son Salomo syndare wara.
Hade upprorsstiftaren icke blifwit skyndamt straffad, utan fått tillwälla sig konungamakten, så hade icke blott Salomo och hans moder, utan äfwen propheterna och de redliga bland presterna blifwit dödade.
22. Medan hon ännu talade med konungen, kom propheten Nathan.
23. Och de sade konungen till: Si propheten Nathan är der. Och som han kom in för konungen, tillbad han konungen på sitt ansigte neder till jorden;
24. Och sade: Min herre konung, hafwer du sagt: Adonia skall wara konung efter mig, och sitta på min stol?
25. Ty han är i dag nedergången, och hafwer offrat oxar och gödd boskap och många får, och hafwer bjudit alla konungens söner och höfwitsmännerna; dertill presten AbJathar; och si, de äta och dricka för honom, och säga: Lycka ske konungen Adonia:
26. Men mig, din tjenare, och Zadok presten och Benaja, Jojada son, och din tjenare Salomo, hafwer han icke bjudit.
Dessa rättsinniga män blefwo icke bjudna; ty Adonia fruktade deras frimodiga wittnesbörd emot hans ogudaktiga företag.
27. Är det så af min herre konungen befaldt, och du hafwer det din tjenare icke weta låtit, hwilken uppå min herres konungens stol efter honom sitta skall?
28. Konung David swarade och sade: Kaller mig BathSeba: och hon kom in för konungen: och då hon stod för konungen,
29. Swor konungen och sade: Så
_596.jpg&oldid=343641){kind=link}