| 592 | Salomos dom, förstar. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 3, 4. |
bodde uti ett hus, och jag födde när henne i huset.
18. Och efter tre dagar, sedan jag födt hade, födde hon ock; och wi woro tillhopa, så att ingen främmande war med oss i huset, utan wi båda.
19. Och denna qwinnans son blef död om natten; ty hon förkramade honom i sömnen.
20. Och hon stod upp om natten, och tog min son ifrån min sida, wid din tjenarinna sof, och lade honom på sin arm; och sin döda son lade hon på min arm.
21. Och då jag om morgonen uppstod till att gifwa min son dia, si, då war han död; men om morgonen såg jag granneligen på honom, och si, det war icke min son, den jag födt hade.
22. Den andra qwinnan sade: Det är icke så; min son lefwer, och din son är död; men denna sade: Det är icke så; din son är död, och min son lefwer. Och talade alltså för konungen.
23. Och konungen sade: Denna säger: Min son lefwer, och din son är död; en andra säger: Icke så; din son är död, och min son lefwer.
24. Och konungen sade: Tager mig hit ett swärd. Och då swärdet war buret fram till konungen;
25. Sade konungen: Hugger det lefwande barnet i tu stycken och gifwer åt denna hälften, och åt den andra ock hälften.
26. Då sade qwinnan, hwilkens barn lefde, till konungen (ty hennes moderliga hjerta gaf sig öfwer sin son): Ack! min herre, gifwer henne barnet lefwande, och dräper det icke. Men den andra sade: Det ware hwarken mitt eller ditt, låt skifta det.
27. Då swarade konungen och sade: Gifwer åt denna barnet lefwande, och dräper det icke; hon är dess moder.
28. Och den domen, som konungen afsagt hade, spordes för hela Israel, och de fruktade konungen; förty de sågo, att Guds wishet war i honom till att döma.
Salomos djupa menniskokännedom, genomträngande skarpsinnighet och stora wishet ingaf folket wördnad och fruktan, så att de, som hade ett ondt samwete, icke wågade försöka att föra denne domare bakom ljuset.
4. Capitel.
Salomos förstar, fogdar, täring, hästar, wagnar, wishet och språk.Alltså wardt Salomo konung öfwer hela Israel.
2. Och desse woro hans förstar: AsarJa, Zadoks son, prestens;
Asaria, Zadoks sonson, 1 Chrön. 6: 8, 9, kallas här hans son.
3. Elihoreph och AhiJa, Sisa söner, woro skrifware; Josaphat, Ahiluds son, war kansler.
4. Benaja, Jojada son, war härhöfwitsman; Zadok och AbJathar* woro prester. *1 Kon. 2: 26, 27.
Prester, se 2 Sam. 8: 18.
5. AsarJa, Nathans son, war öfwer embetsmännerna; Sabud, Nathans son, prestens, war konungens wän.
Wän, förtrogne, konungens hemliga rådgifware.
6. Ahisar war hofmästare; Adoniram, Abda son, war räntmästare.
Hofmästare, som hade om händer hofwets husliga bestyr och uppsigt öfwer hofbetjeningen.
7. Och Salomo hade tolf befallningsmän öfwer hela Israel, som försörjde konungen och hans hus; hwar hade en månad om året till att försörja.
Dessa embetsmän skulle hwar sin månad sörja för hofstaten och från hwar sin stam anskaffa medlen dertill.
8. Och de hette alltså: Hurs son på Ephraims berg.
9. Dekers son i Makaz och i Saalbim och i BethSemes och i Elon BethHanan.
10. Heseds son i Aruboth; och hade dertill Socho och hela landet Hepher.
11. AbiNadabs son hela landet Dor; och hade Taphath, Salomos dotter, till hustru.
12. Baana, Ahiluds son, i Thaanach och i Megiddo och öfwer hela BethSean, hwilket ligger wid Zarthana under Jisreel, ifrån BethSean intill den planen Mehola, intill hinsidan Jokmeam.
13. Gebers son i Ramoth i Gilead; och hade de städer Jairs, Manasse sons, i Gilead; och hade den ängden Argob, som i Basan ligger, sextio stora städer murade och med kopparbommar.
14. AhiNadab, Iddo son, i Mahanaim.
15. Ahimaaz i Naphthali; och han tog också Basmath, Salomos dotter, till hustru.
_602.jpg&oldid=343655){kind=link}