| Jerobeam förmanas. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 13. | 613 |
nemligen Ismael, Isaac, Salomo, Josia, Kores (Cyrus), Johannes Döparen och Jesus.
3. Och han gaf på den dagen ett tecken, och sade: Detta är tecknet, att HERren detta talat hafwer: si, altaret skall remna, och askan, som derpå är, skall förspillas.
4. Då nu konung Jerobeam hörde ordet af den Guds mannen, som emot altaret i BethEl ropade, räckte han ut sin hand wid altaret, och sade: Tager fatt på honom; och hans hand förtorkades, som han emot honom uträckt hade; och han kunde icke draga henne igen till sig.
5. Och altaret remnade, och askan wardt förspilld af altaret efter tecknet, som Guds mannen genom HERrans ord gifwit hade.
6. Och konungen swarade, och sade till den Guds mannen: Bed HERrans din Guds ansigte, och bed för mig,* att min hand kommer till mig igen. Då bad Guds mannen HERrans ansigte, och konungens hand kom till honom igen, och wardt, såsom hon tillförene war. *2 Mos. 8: 8; cap. 9: 28; cap. 10: 17. 4 Mos. 21: 7.
I nöden bad Jerobeam om hjelp på samma sätt som fordom Pharao. Och propheten bad för den ogudaktige konungen, och hans hand wardt helbregda, den blef såsom den war förut, men också hans hjerta blef hårdt, såsom förut, ja, ännu hårdare. I detta dubbla underwerk se wi ett märkwärdigt bewis, huru Gud skyddar sina tjenare i farans stund, ty konungahanden förtorkade i samma ögonblick, som den gaf tecken, att Guds mannen skulle gripas och straffas för sitt djerfwa wittnesbörd i Herrans namn. Men att den fräcka handen blef helbregda gjord, då konungen bad om en förbön, wisar både prophetens kärlekssinne, som alltid måste finnas hos Guds ords tjenare, och Herrans stora barmhertighet äfwen mot fräcka syndare, så snart de förödmjuka sig inför Honom. Ja, Han förbarmar sig äfwen då, när denna förödmjukelse blott är ytlig och af nöden framtwingad.
7. Och konungen talade med Guds mannen: Kom hem med mig, och wederqwick dig, jag will gifwa dig en skänk.
8. Men Guds mannen sade till konungen: Om du än gåfwe mig halfwa ditt hus, så ginge jag dock icke med dig; ty jag will i detta rum intet bröd äta, eller watten dricka.
9. Ty så är mig genom HERrans ord budet och sagdt: Du skall intet bröd äta, och intet watten dricka, och icke komma densamma wägen tillbaka igen, som du gått hafwer.
10. Och han gick sina färde en annan wäg, och kom icke den wägen tillbaka igen, som han till BethEl kommen war.
Genom denna befallning wille Gud kraftigt wisa, att, då det kommer an på bekännelsen, måste Hans folk bestämdt afhålla sig från all gemenskap med werlden.
11. Men i BethEl bodde en gammal prophet, till honom kommo hans söner, och förtäljde honom alla werk, som Guds mannen på den dagen gjort hade i BethEl, och de ord, som han till konungen sagt hade.
Detta war en falsk prophet, som man kan finna hade stått i nåd hos Gud, men affallit och blifwit lögnaktig.
12. Och deras fader sade till dem: Hwilken wäg hafwer han farit? Och hans söner wisade honom wägen, som Guds mannen farit hade, den af Juda kommen war.
13. Men han sade till sina söner: Sadler mig åsnan; och då de hade sadlat honom åsnan, red han deruppå;
14. Och drog efter Guds mannen, och fann honom sittande under en ek, och sade till honom: Är du den Guds mannen, som af Juda kommen är? Han sade: Ja.
15. Han sade till honom: Kom med mig hem, och ät bröd.
16. Han sade: Jag kan icke wända om med dig, och komma med dig; jag will ej heller bröd äta eller watten dricka med dig på detta rum;
17. Ty med mig är taladt wordet genom HERrans ord: Du skall der hwarken bröd äta eller watten dricka; du skall icke gå den wägen tillbaka igen, som du dit gången är,
18. Han sade till honom: Jag är ock en prophet såsom du, och en Engel hafwer talat med mig genom HERrans ord, och sagt: Haf honom hem med dig igen, att han må bröd äta, och watten dricka. Men han ljög för honom.
Med detta lögnaktiga föregifwande bedrog den falske propheten den redlige mannen. Men emot en bestämd befallning af Herran får man icke tro någonting. Icke en gång en engel från himmelen, om han komme ned i synlig gestalt och predikade ett annat Evangelium, än det wi undfått hafwa, får man tro; han wore då en affallen engel, han wore såsom lögnare förbannad,
_623.jpg&oldid=343714){kind=link}