| 624 | Elia och Baals prester. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 18. |
gick fram till honom, botade han HERrans altare, som nederslaget war;
Ett Herrans altare hade således förut warit på detta berg, men det war förfallet. I den patriarchaliska tiden och äfwen under Domarenas tid gjordes altaren på särskilda ställen; ja, ända från Kains, Abels och Noahs tid.
31. Och tog tolf stenar,* efter, talet på Jacobs barns slägter, till hwilken HERrans ord talade, och sade: Du skall heta Israel; *Jos. 4: 5, 20. †1 Mos. 32: 28; cap. 35: 10. 2 Kon. 17: 34.
32. Och byggde af de stenar ett altare i HERrans namn, och gjorde en graf kring om altaret tu kornmått wida:
De tolf stenarne skulle påminna folket, att den sanne Guden, som war deras fäders Gud, icke blott wille wara dyrkad af de twå stammarne Juda och Benjamin, utan också af de tio stammar, som utgjorde Israels rike.
33. Och redde till weden, och styckade stuten, och lade honom på weden;
34. Och sade: Hemter fyra såar fulla med watten, och gjuter det på bränneoffret och uppå weden, och sade: Görer det än en tid. Och de gjorde det än en tid. Och han sade: Göter det än tredje resan. Och de gjorde det i tredje resan.
35. Och wattnet lopp om altaret, och grafwen wardt också full med watten.
Genom wattnet blef all möjlig misstanke om bedrägeri förebygd; ingen eld kunde wara gömd under detta wattenflöde.
36. Och som tid war till att offra spisoffer, gick propheten Elia fram, och sade: HERre, Abrahams Gud, Isaacs och Israels,* låt i denna dag kunnigt warda, att du är Gud i Israel, och jag din tjenare, och att jag allt detta efter ditt ord gjort hafwer. *2 Mos. 3: 6. Matth. 22: 32. Marc. 12: 26.
37. Hör mig, HERre, hör mig, att detta folket må weta, att du HERre är Gud; att du sedan må omwända deras hjerta.
38. Då föll HERrans eld neder, och uppbrände bränneoffret, weden, stenar och jord, och uppstekte wattnet i grafwen.
Icke för sin skull bad Elia denna bön. Hans bön åsyftade Herrans ära och folkets omwändelse, och Herren swarade honom med en underbar eld, som uppbrände bränneoffret, weden, stenar och jord och uppslekte wattnet i grafwen. Det war ingen wanlig blixt, ty himmelen war klar, den förtärde offret, utan att komma wåldsamt.
39. Då allt folket såg det, föll det på sitt ansigte och sade: HERren är Gud; HERren är Gud.
Genom underwerket kom folket till full öfwertygelse, att Herren war Gud, samt förödmjukade sig och bekände denna stora sanning. Men dock blefwo så ibland dem rätteligen omwände; ty någon allmän förändring till sann gudaktighet skedde ej i Israels rike. Man kan äfwen häraf tydligen se, att den sanna tron och det andliga lifwet icke kan upptändas genom några yttre underwerk, icke en gång genom eld från himmelen, utan genom Guds Andas nåd, och dertill fordras då, att menniskan icke blott bekänner, att Herren är Gud, utan att hon will gifwa Honom sitt hjerta.
40. Men Elia sade till dem: Tager fatt på Baals propheter, att icke en af dem undslipper. Och de togo fatt på dem; och Elia förde dem neder till den bäcken Kison, och drap dem der.* *5 Mos. 13: 5.
Han lät dräpa dem der.
Den straffdom, som lagen fordrade, blef nu på dessa förförare werkställd. Elia war Herrans sändebud och hade utan twifwel genom uppenbarelse bestämd befallning att werkställa lagens dom öfwer dessa förföriska menniskor, som åstadkommit så många blodskulder och så mycken nöd i Israel.
41. Och Elia sade till Achab: Drag upp, ät och drick; förty det dånar, såsom det wille komma ett stort regn.
Syndastraffet i Israel skulle nu upphöra, sedan ogudaktigheten blifwit hämmad. Propheten hörde redan med prophetiskt öra det annalkande regnet.
42. Och då Achab drog upp till att äta och dricka, gick Elia upp på kullen af Carmel, och böjde sig neder till jorden, och satte sitt hufwud mellan sina knän;
Fördjupad i den innerligaste bön.
43. Och talade till sin dräng: Gack dit upp, och se ut till hafwet, Han gick upp och såg ut, och sade: Der är intet. Han sade: Gack åter dit upp sju resor.
44. Och i sjunde resan sade han: Si, der går ett litet moln upp utur hafwet, såsom en mans hand. Han sade: Gack upp och säg Achab: Spänn före din wagn och far ned, att regnet icke hinner dig.
45. Och förr än man såg till, wardt himmelen swart af moln och wäder; och ett stort regn kom. *Men Achab for, och kom till Jisreel. *Jac. 5: 18.
Äfwen detta regn war ett underwerk, och Elia bön war det medel, hwarigenom det skedde. Att han sex gånger fick den underrättelsen, att ingen
_634.jpg&oldid=343737){kind=link}