| 628 | Achab slår de Syrer. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 20. |
12. Då Benhadad det hörde, och drack med konungarna i tjällen, sade han till sina tjenare: Görer redo; och de gjorde redo emot staden.
13. Och si, en prophet gick fram till Achab, Israels konung, och sade: Så säger HERren: Du hafwer ju sett all den stora hopen; si, jag will i dag gifwa honom i din hand, att du weta skall, att jag är HERren.
14. Achab sade: Genom hwem? Han sade: Så säger HERren: Genom landsfogdarnas tjenare. Han sade: Ho skall begynna striden? Han sade: Du.
15. Då räknade han landsfogdarnas tjenare, och de woro tu hundrade och twå och trettio; och räknade efter dem hela folket af alla Israels barn, sju tusen män.
16. Och drogo ut om middag. Men Benhadad drack, och war drucken i tjällen, med de twå och trettio konungar, som honom till hjelp komne woro.
17. Och landsfogdarnas tjenare drogo först ut. Då sände Benhadad ut, och de bådade honom; och sade: Det draga män utur Samarien.
18. Han sade: Griper dem lefwande, ehwad de äro utdragna till frid eller strid.
19. Då landsfogdarnas tjenare woro utdragna, och hären efter dem,
20. Slog hwar och en den han öfwerkom. Och de Syrer flydde, och Israel jagade efter dem. Och Benhadad, konungen i Syrien, undslapp med hästar och resenärer.
21. Och Israels konung drog ut, och slog hästar och wagnar, så att han gjorde en stor slagtning på de Syrer.
Med denna underbara seger wille Herren än en gång göra ett försök att föra Achab till besinning och bättring.
22. Då gick en prophet till Israels konung, och sade till honom: Gack bort, och förstärk dig, och märk och se, hwad du göra skall; ty konungen i Syrien warder igenkommandes emot dig, när året är ute:
23. Förty konungens tjenare i Syrien sade till honom: Deras gudar äro bergsgudar, derföre hafwa de wunnit oss: o att wi måtte strida med dem på slätten; hwad gäller, wi skulle winna dem?
Både döpta och odöpta hedningar hafwa ganska ömkeliga föreställningar om Gud, ty de föreställa sig Honom efter egna tankar och inbillningar och lära icke känna Honom af Hans ord. Hedningarne trodde att särskilda gudomligheter rådde öfwer berg och dalar, öfwer land och haf.
24. Gör alltså: Tag bort konungarna, hwar af sitt rum, och sätt öfwerstar i deras stad;
Lydkonungarne woro för sin stolthets och sin maklighets skull, (och äfwen för dryckenskaps skull, v. 16) odugliga till att anföra hären.
25. Och skicka dig en här, sådan som hären war, som du mist hafwer, och hästar och wagnar, såsom de förre woro: och låt oss strida emot dem på slätten; hwad gäller, wi öfwerwinna dem? Han hörde deras röst, och gjorde så.
26. Som nu året omgånget war, skickade Benhadad de Syrer, och drog upp till Aphek, till att strida emot Israel.
Aphek, nära Jisreel.
27. Och Israels barn skickade sig ock, och bespisade sig, och drogo dit emot dem, och lägrade sig emot dem, såsom twå små getahjordar; men landet war fullt med Syrer.
28. Och en Guds man gick fram, och sade till Israels konung: Så säger HERren: Derföre att de Syrer hafwa sagt: HERren är en Gud på berg, och icke en Gud i dalar; så hafwer jag gifwit att denna stora hopen uti din hand, att I skolen weta, att jag är HERren.
29. Och de lägrade sig twärt emot dessa i sju dagar: på sjunde dagen drogo de tillhopa i strid. Och Israels barn slogo de Syrer hundra tusen fotfolk af på en dag.
30. Och de, som öfwer blefwo, flydde till Aphek in i staden. Och murarne föllo uppå de sju och tjugu tusen män, som qwar blefwo. Och Benhadad flydde också in i staden uti en liten kammare.* *1 Kon. 22: 25.
Syrerne hade förut intagit staden Aphek och wille nu der söka sin tillflykt, men muren föll såsom fordom Jerichos murar och begrof flyktingarne i grus och stenhopar.
31. Då sade hans tjenare till honom: Si, wi hafwa hört, att Israels hus konungar äro barmhertige konungar: så låt oss taga säckar kring om wåra länder, och rep kring om wara hufwuden,
_638.jpg&oldid=343745){kind=link}