| 632 | Micha hos Achab. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 22. |
HERren warder det gifwande i konungens hand.
7. Men Josaphat sade: Är här nu ingen HERrans prophet mer, att wi måga fråga af honom?
Desse propheter wunno icke Josaphats förtroende, de woro för många, de wisade icke sanna propheters fromma allwar, de smickrade och talade twetydigt. Han will derföre, att en Herrans prophet skall rådfrågas.
8. Israels konung sade till Josaphat: Der är ännu en man, Micha, Jimla son, af hwilken wi måga fråga HERran: men jag är wred på honom; ty han spår mig intet godt, utan allt ondt. Josaphat sade: Konungen tale icke så.
Achab hatade denna prophet, emedan han talade sanningen. Denne Micha är icke samme prophet, hwilkens bok är en af Bibelns prophetiska böcker.
9. Då kallade Israels konung en kamererare, och sade: Haf med hast Micha, Jimla son, hit.
Micha war sannolikt i fängelse och blef nu derifrån hemtad. De fyra hundrade falska propheterna, som smickrade folkets och konungens fåfänga, hade goda dagar wid hofwet, men de få sanna propheter, som funnos, försmäktade i ödemarker och fängelser.
10. Och Israels konung och Josaphat, Juda konung, sutto hwardera på sin stol, klädde i konungsliga kläder, på platsen för porten af Samarien; och alla propheterna spådde för dem.* *2 Chrön. 18: 9.
I porten hölls rådplägning efter forntidens bruk. De twå konungarne sutto der i konungslig prakt.
11. Och Zedekia, Chenaana son, hade gjort sig jernhorn, och sade: Detta säger HERren: Härmed skall du stöta de Syrer, till dess du gör ände på dem.
Genom denna bildliga eller symboliska handling wille Zedekia göra sina ord rätt tydliga och gifwa dem så mycket större eftertryck.
12. Och alla propheterna spådde sammalunda, och sade: Drag upp till Ramoth i Gilead, och far lyckosamligen: HERren warder det gifwande i konungens hand.
13. Och budet, som bortgånget war till att kalla Micha, sade till honom: Si, propheternas tal är endrägteligen godt för konungen; så låt nu ditt tal ock wara såsom deras tal, och tala det godt är.
14. Micha sade: Så sannt som HERren lefwer, jag skall tala det, som HERren mig sägande warder.
15. Och då han kom till konungen sade konungen till honom: Micha, skola wi draga till Ramoth i Gilead till att strida; eller skola wi låta det bestå? Han sade till honom: Ja, drag dit upp, och far lyckosamligen: HERren warder det gifwande i konungens hand.
Emedan Micha hade fått tillsägelse att tala efter konungens önskan såsom de falske propheterna, så gaf han samma swar, som de, men på ett sådant sätt, att man mycket lätt såg hans mening.
16. Konungen sade åter till honom: Jag beswär dig, att du icke annat säger mig än sanningen i HERrans namn.
17. Han sade: Jag såg hela Israel förströdd på bergen såsom får, de ingen herde hafwa: och HERren sade: Hafwa desse ingen herre? Hwar och en wände om hem igen med frid.
Då konungen beswor honom i Herrans namn, så talade han nu också i Herrans namn. Denne syn hade afseende på den jordiska följden af Achabs fall, som uppfylldes v. 34—36.
18. Då sade Israels konung till Josaphat: Hafwer jag icke sagt dig, att han intet godt spår mig, utan allt ondt?
Konungen talar här, såsom om det berodde på prophetens wilja. Han talar likaså oförståndigt, som då okunniga, werldsligt sinnade menniskor kalla trogna predikanter kärlekslösa, derföre att de med redligt allwar förkunna Herrans ord, warna för synd och straff och förmana till bättring.
19. Han sade: Derföre hör nu HERrans ord: Jag såg HERren sitta på sin stol; och all himmelska hären stå der när Honom på Hans högra sida och, Hans wenstra.* *2 Chrön. 18: 18.
20. Och HERren sade: Ho will komma Achab i det sinnet, att han drager upp, och faller i Ramoth i Gilead? Och en sade det, och den andre det.
Propheten berättar här en annan syn, i hwilken Herren hade låtit honom blicka in i det fördolda; propheten fick liksom wara med i Guds rådkammare. Herren wille straffa Achab för hans skrymtaktighet och fortfarande obotfärdighet, men Han wille icke sända detta straff på annat sätt, än blott öfwerlemna Achab åt sitt eget syndiga sinne och åt de falska propheterna. Då Herren öfwerlemnar en menniska åt sig sjelf och åt falska medmenniskor, så kommer straffet af sig sjelft, utan att Herren uträcker en straffande hand. Af Herrans fråga till den församlade osynliga hären: Ho will komma Achab i det sinnet, att han drager upp och faller i Ramoth i Gilead, få wi ingalunda draga den slutsats, att Han uppmanade dertill, utan Han
_642.jpg&oldid=343753){kind=link}