Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 654.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
644 Elisa. Naaman. 2 Konunga-Boken. Cap. 5.

4. Då gick hon in till sin herre, och gaf honom det tillkänna, och sade: Så och så hafwer den pigan af Israels land sagt.

5. Konungen af Syrien sade: Så far dit, jag will skrifwa Israels konung ett bref till.

Och han drog dit, och tog med sig tio centner silfwer, och femtusen gylden, och tio högtidskläder.

6. Och förde brefwet till Israels konung, och det lydde alltså: När detta bref kommer till dig, si, så wet att jag hafwer sändt min tjenare Naaman till dig, att du gör honom fri ifrån hans spitelska.

7. När Israels konung läste brefwet, ref han sina kläder sönder, och sade: Är jag då Gud, att jag skalle kunna döda och lif gifwa,* efter han sänder till mig att jag skall göra den mannen fri ifrån hans spitelska? Märker och ser, huru han söker tillfälle emot mig. *5 Mos. 32: 39. 1 Sam. 2: 6.

De spitelska ansågos såsom dödens rof, emedan sjukdomen war obotlig. Det kunde synas förunderligt, att konungen i Israel icke tänkte på den allbekante propheten, som han så wäl kände och genom hwilkens underwerk han sjelf med sin här hade blifwit räddad från undergång; men de, som förakta Guds nåds rikedomar, glömma lätt hwar hjelp är att finna, om de än aldrig så ofta hade fått röna Herrans hjelp.

8. Då Elisa den Guds mannen det hörde, att Israels konung hade rifwit sina kläder sönder, sände han till honom, och lät säga honom: Hwi hafwer du rifwit dina kläder? Låt honom komma till mig, att han må förnimma, att en prophet är i Israel.

9. Alltså kom Naaman med hästar och wagnar, och höll för Elisa husdörr.

10. Då sände Elisa ett bud till honom, och lät säga honom: Gack bort och twå dig sju resor i Jordan; och ditt kött* skall komma sig till igen och warda rent. *4 Mos. 12: 12.

11. Då wardt Naaman wred, och drog sina färde, och sade: Jag mente, han skulle komma hit ut till mig, och gå fram, och åkalla HERrans sin Guds namn, och med sin hand taga på rummet, och så bota spitelskan.

På rummet, d. ä. på det sjuka stället på kroppen.

12. Äro icke Abana och Pharphars watten i Damascon bättre än alla watten i Israel, att jag må twå mig deruti och warda ren? Och wände sig, och for sin wäg med wrede.

Abana och Pharphar, twå berömda floder i Syrien, som komma från berget Hermon. Naaman föraktade det lätta medel, som propheten anwisade. Så blifwa nådens medel, hwarmed Guds Ande werkar själens helbregdagörelse, af många föraktade, emedan de synas för ringa och för lätta. Menniskan will icke böja sig under trons lydnad, likasom Naaman icke wille tro prophetens ord. Men det finnes ingen annan utwäg, än att owilkorligen underkasta sig och blott genom tron på Herrans ord warda helad.

13. Då gingo hans tjenare till honom, och talade till honom, och sade: Min fader, om propheten hade sagt dig något dråpligt före, skulle du icke hafwa gjort det? Huru mycket mer, medan han säger till dig: Twå dig, så warder du ren?

14. Då steg han af, och doppade sig i Jordan sju resor, såsom Guds mannen sagt hade; och hans kött kom till sig igen, såsom en ung drängs kött, och wardt ren.* *Luc. 4: 27.

Det war lyckligt för Naaman, att han följde det förståndiga rådet. Det war just förödmjukelse och lydnad för prophetens ord, som behöfdes till hans räddning.

15. Och han wände om igen till Guds mannen med all sin skara. Och då han kom in, gick han fram för honom, och sade: Si, jag wet att ingen Gud är i alla land, utan i Israel; så tag nu wälsignelse* af din tjenare. *1 Mos. 33: 11. 1 Sam. 25: 27.

Så olika äro menniskorna. Joram, konungen i Israel, och många med honom hade erfarit ännu större under, men det hade ingenting godt hos dem werkat. Hedningen Naaman deremot uttalar en härlig trosbekännelse på Israels Gud efter det underwerk, han erfarit, och wille gerna på allt sätt bewisa sin tacksamhet.

16. Men han sade: Så sannt som HERren lefwer, för hwilken jag står, jag tager det icke. Och han nödgade honom, att han skalle taga det; men han wille icke.

Propheten war mycket angelägen om, att Naaman och hans folk icke skulle få den föreställningen, att Guds nådegåfwor kunna köpas för penningar eller betalas med timliga ting. Se Apg. 8: 20. Inga Herrans gåfwor kan menniskan köpa eller betala, och detta war icke heller Naamans mening, men saken hade lätt inför de okunniga kunnat få ett sådant utseende. Naamans rening ifrån sin spitelska är en afbild af en menniskas rening från syndens spitelska i den nya födelsen. Såsom Naaman blef twagen och