| 650 | Joram Juda konung. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 8. |
och honom wardt bådadt och sagdt: Den Guds mannen är kommen här.
8. Då sade konungen till Hasael: Tag skänker med dig, och gack emot den Guds mannen, och fråga genom honom HERran, och säg: Månn jag wederfås af denna krankheten?* *1 Kon. 14: 2, 3. 2 Kon. 1: 2.
9. Hasael gick emot honom, och tog skänker med sig, och allahanda egodelar i Damascon, fyratio kamelers bördor. Och då han kom, gick han fram för honom, och sade: Din son Benhadad, konungen i Syrien. hafwer sändt mig till dig, och låter säga dig: Kan jag ock wederfås af denna krankheten?
Din son, d. ä.: Han, som ärar dig såsom en fader.
10. Elisa sade till honom: Gack bort, och säg honom: Du skall wederfås: men HERren hafwer underwist mig, att han skall döden dö.
Benhadads sjukdom war icke till döds. Propheten förutsåg, att han skulle wederfås, hans tillfrisknande skulle börja, men han förutsåg tillika, att Benhadad skulle dö på ett annat sätt. Till swar på frågan förkunnar han det tillfrisknande, som skulle börja, men han genomskådade också Hasaels själ och hans mordanslag, han wille röra hans samwete och tillade derföre: Herren hafwer underwist mig, att han skall döden dö. Det första förkunnade Hasael för Benhadad, men förteg det sednare. Hela versen utgör en förutsägelse, hwaruti Elisa wisar, att han äfwen wisste, huru Hasael skulle frambära swaret, men han befallte honom icke att förtiga den sednare delen deraf.
11. Och Guds mannen begynte se skarpt ut, och hade sig ömkeligen och gret.
Grt.: Han såg skarpt på Hasael, till dess han (Hasael) blygdes, och Gudsmannen gret.
12. Då sade Hasael: Hwi gråter min herre? Hon sade: Jag wet, hwad ondt* du skall göra Israels barn: du skall uppbränna deras fasta städer med eld, och deras unga män dräpa med swärd, och döda deras unga barn. och deras hafwande qwinnor sönderrifwa. *2 Kon. 10: 32; cap. 12: 17; cap. 13: 7.
13. Hasael sade: Hwad är din tjenare, den hunden, att han sådana stora ting göra skall? Elisa sade: HERren hafwer tett mig, att du skall warda konung i Syrien.* *1 Kon. 19: 15.
14. Och han gick sin wäg ifrån Elisa, och kom till sin herre. Han sade till honom: Hwad sade dig Elisa? Han swarade: Han sade mig: Du skall wederfås.
15. Men på den andra dagen tog han täcket, och stack det i watten, och bredde öfwer sig då blef han död. Och Hasael wardt konung i hans stad.
Öfwer sig, grt.: på hans ansigte. På den andra dagen, sedan konung Benhadad enligt prophetens ord, börjat blifwa bättre, tog Hasael, som önskade hans död och sjelf wille blifwa konung, ett täcke och stack i watten och bredde öfwer hans ansigte och qwäfde derigenom den sjuke mannen, måhända i sömnen.
16. Uti femte året Jorams, Achabs sons, Israels konungs, i Josaphats, Juda konungs tid, wardt Joram,* Josaphats son. regerande i Juda. *2 Chrön. 21: 3.
Grt.: — — och medan Josaphat ännu war konung i Juda, wardt Joram m. m. Här säges tydligen, att Joram kom till regeringen, medan hans fader Josaphat ännu lefde, och från denna tid räknas hans regeringsår.
17. Tu och trettio år gammal war han, då han wardt konung, och regerade åtta år i Jerusalem:* *2 Chrön. 21: 20.
18. Och wandrade på Israels konungars wäg, såsom Achabs hus gjorde: ty Achabs dotter war hans hustru; och han gjorde det ondt war för HERran.
19. Men HERren wille icke förderfwa Juda, för sin tjenare Davids skull, såsom Han honom sagt hade, att gifwa honom en lykta* ibland hans barn i ewig tid. *2 Sam. 7: 13. 1 Kon. 11: 36. Ps. 132: 17.
Genom slägtskapsförbindelsen med Achabs hus fick förderfwet ännu mera insteg äfwen uti Juda konungahus och i Juda land. En sådan förbindelse med en ogudaktig slägt bewisar hos den, som deruti ingår, ett ondt hjerta, en inre slägtskap med de ogudaktiga.
Lykta, d. ä.: ljus och ledare för folket. En konung skall wara sitt folks ljus.
20. Uti hans tid föllo de Edomeer af från Juda, och gjorde en konung* öfwer sig. *1 Kon. 22: 48. 2 Kon. 3: 9.
Genom detta affall uppfylldes prophetian, 1 Mos. 27: 40, såsom hwarje prophetia förr eller sednare går i fullbordan.
21. Förty Joram war dragen genom Zair, och alla wagnarna med honom, och hade stått upp om natten, och slagit de Edomeer, som omkring honom woro; dertill ock de öfwersta öfwer wagnarna, Så att folket flydde i sina hyddor.
22. Derföre föllo de Edomeer af* ifrån Juda allt intill denna dag. Föll ock desslikes Libna† af på samma tid. *1 Mos. 27: 40. †Jos. 21: 13.
_660.jpg&oldid=343790){kind=link}