Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 673.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Ahas Juda konung. 2 Konunga-Boken. Cap. 15, 16. 663

37. I den tiden begynte HERren sända till Juda Rezin,* konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son. *2 Kon. 16: 5. Es. 7: 1.

38. Och Jotham afsomnade med sina fäder, och wardt begrafwen när sina fäder uti sin faders, Davids stad; och Ahas, hans son, wardt konung i hans stad.

16. Capitel.

Ahas. Rezin. Tiglath. Ahas altare, offer, död. Hiskia.

Uti sjuttonde året Pekah, Remalia sons, wardt Ahas konung, Jothams, Juda konungs son.

2. Tjugu år gammal war Ahas, då han wardt konung, och regerade sexton år i Jerusalem, och gjorde icke det HERran, hans Gud, behagade, såsom hans fader David.* *2 Chrön. 28: 1.

3. Ty han wandrade på Israels konungars wäg; dertill lät han sin son gå igenom eld,* efter de hedningars styggelser, hwilka HERren för Israels barn fördrifwit hade. *3 Mos. 18: 21. 5 Mos. 18: 10. 2 Chrön. 28: 3.

Genom Ahas steg således afguderiets ogudaktighet i Juda rike till sin högsta höjd, i det han offrade sin egen son åt Moloch. Det skedde förmodligen i samma slags belägenhet, som den, hwaruti Moabiternas konung offrade sin son på stadsmuren, cap. 3: 27. Från denna tid fortforo dessa wederstyggliga afgudaoffer ända till konung Josia regering. Här menas wäl den förstfödde sonen, och derefter offrades flera af Ahas söner på samma sätt. 2 Chrön. 28: 3.

4. Och han gjorde offer och rökte på höjderna och på alla backar och under alla gröna träd.

5. På den tiden drog Rezin,* konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son, Israels konung, upp till Jerusalem till att strida, och belade Ahas; men de kunde icke winna det. *2 Kon. 15: 37. Es. 7: 1.

Ett stort antal af Juda folk stupade i striden, och många blefwo fångna, 2 Chrön. 28: 5–15.

6. På samma tiden fick Rezin, konungen i Syrien, Elath igen till Syrien, och dref Judarna utur Elath.* Och de Syrer kommo, och bodde deruti allt intill denna dag. *2 Kon. 14: 22.

7. Men Ahas sände bud till TiglathPilesar, konungen i Asfyrien. och lat säga honom: Jag är din tjenare och din son; kom hit upp, och hjelp mig utur konungens hand i Syrien och Israels konungs, hwilka sig emot mig upprest hafwa.

8. Och Ahas tog det silfwer och guld, som i HERrans hus och uti konungshusets fatebur funnet wardt, och sände konungen i Assyrien skänker.* *2 Chrön. 28: 21.

9. Och konungen i Assyrien hörde honom; och drog upp till Damascon, och wann det; och förde dem bort till Kir,* och drap Rezin. *Amos 1: 5.

Tiglath Pileser war den andre af Assyriens konungar, som kom emot Juda och Israels riken, se cap. 15: 19, 29. Och de föranleddes dertill af Juda och Israels konungar sjelfwa. Då det i 2 Chrön. 28: 20, 21 synes, såsom om konungen i Assyrien kommit af annan anledning, så är att märka, att konungen i Assyrien då han först uppfordrades att bistå Ahas, gjorde ett infall i Syrien och derigenom skaffade Ahas en lättnad, men sedan han intagit Syrien, fick han också lust till Juda rike, som han war ombedd att beskydda.

10. Och konung Ahas drog emot TiglathPileser, konungen i Assyrien, till Damascon. Och då han såg ett altare, Som i Damascon war, sände konung Ahas ett mönster och en efterliknelse till presten Uria, såsom det gjordt war.

11. Och Uria, presten, byggde ett altare, och gjorde det efter det, som konung Ahas honom sändt hade ifrån Damascon, tilldess konung Ahas kom ifrån Damascon.

12. Och då konungen kom ifrån Damascon, och såg altaret, offrade han deruppå;

13. Och upptände deruppå sitt bränneoffer och spisoffer, och göt deruppå sitt drickoffer; och blodet af tackoffren, som han offrade, lät han skänka på altaret.* *2 Chrön. 28: 23.

14. Men det kopparaltaret,* som för HERran stod, tog han bort, så att det icke skulle stå emellan altaret och HERrans hus; utan satte det utmed sidan wid altaret norr ut.* *2 Chrön. 4: 1.

Ahas lät göra ett nytt altare, ett afgudaaltare, som han lät sätta utanför Herrans altare i sjelfwa tempelgården. Sedan lät han bortflytta Herrans altare till norra sidan af det nya, så att det icke längre fick stå emellan tempeldörren och afgudaaltaret.

15. Och konung Ahas böd presten Uria, och sade: På det stora altaret