| Jerusalem förstördt. | 2 Konunga-Boken | Cap. 25. | 681 |
kommo in uti Egypten: förty de fruktade sig för de Chaldeer.
27. Uti sjunde och trettionde året sedan Jojachin, Juda konung, bortförd war, på sjunde och tjugonde dagen i tolfte månaden, hof EvilMerodach, konungen i Babel, uti första året af sitt rike, Jojachins, Juda konungs, hufwud upp utur fängelsehuset,* *Jer. 52: 31.
28. Och talade wänligen med honom, och satte hans stol utöfwer de konungars stolar, som när honom woro i Babel;
Konungen af Babylon höll således flera besegrade konungar wid sitt hof, såsom tecken till sin stora makt. Att konung Jojachin efter 36 års förlopp blef upphöjd ur sin djupa förnedring, skulle uppmuntra folket och trösta det med hopp om en bättre tid, efter Herrans löfte.
29. Och förwandlade hans fängelsekläder, och han åt alltid inför honom i alla sina lifsdagar;
30. Och satte honom före hans del, den man honom alltid gifwa skulle af konungen, hwar dag, så länge han lefde.
Så hade nu många klara och tydliga prophetior gått i fullbordan, folket wille icke lyda Herrans ord och sändebud, derföre måste de med denna grufliga straffdom förödmjukas och tuktas, på det Herren med dem måtte winna sin ändamål. I Canaans land wille detta folk icke afstå ifrån afguderiet och dess styggelser; men i Babylon, midt ibland afgudadyrkare, synes folket aldrig hafwa deltagit i afgudarnes dyrkan, utan kommit på bättre tankar och erkänt, att fångenskapen war kommen öfwer dem för deras synders skull. Zedekia war en swag konung. Han lät förleda och förwilla sig af sina furstar och falska propheter, som han trodde mer än den prophet, som Herren sändt honom. Denna tids stora och lärorika händelser berättas utförligare af propheterna Hesekiel och Jeremia.
_691.jpg&oldid=343855){kind=link}