| Salomos tacksägelse. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 5, 6. | 723 |
11. Och då presterna gingo utur det heliga; ty alla de prester, som förhanden woro, helgade sig, så att ock skiftena icke hållne wordo,
Leviternas skiften tjenstgjorde nu icke i wanlig ordning, utan gemensamt för de många offrens skull.
12. Och de Leviter med alla dem, som under Assaph, Heman, Jeduthun* och deras barn och bröder woro, klädde med linnekläder, sjöngo med cymbaler, psaltare och harpor, och stodo österut ifrån altaret, och när dem tjugu och hundrade prester, som blåste med trumpeter; *1 Chrön. 25: 1.
13. Och det war, såsom det hade warit allt en, som trumpetade och sjöng, såsom man hörde en röst till att lofwa och tacka HERran;
Och då rösten upphof sig af trumpeterna, cymbaler och andra strängaspel, och af HERrans lof, att Han mild är, och Hans barmhertighet warar till ewig tid;* då wardt HERrans hus uppfyldt med ett moln; *Ps. 136: 1.
Då lofsången uppsteg till himmelen, och den församlade folkmängdens hjertan, åtminstone mångas ibland dem, instämde uti Herrans lof, att Han är mild och att Hans barmhertighet warar till ewig tid, så uppenbarade sig Herrans härlighet, och Herrans hus wardt uppfyldt med ett moln. Då hjertat uppfylles med bön och lofsång, så blifwer det också uppfyldt med Herrans härlighet.
14. Så att presterna icke stå kunde till att tjena för molnets skull; ty HERrans härlighet uppfyllde Guds hus.* *2 Chrön. 7: 2.
6. Capitel.
Salomos tacksägelse och bön med templets wigning.Då sade Salomo: HERren hafwer sagt, att Han will bo i mörkret.* *1 Kon. 8: 12.
Salomos härliga bön wid templets inwigning är här densamma som 1 Kon. 8, blott med den skilnad, att här bifogas en och annan kort förklaring.
2. Och jag hafwer byggt ett hus dig till boning, och ett säte, der du bo skall till ewig lid.
3. Och konungen wände sitt ansigte, och wälsignade hela Israels menighet; ty hela Israels menighet stod;
4. Och han sade: Lofwad ware HERren Israels Gud, som igenom sin mun till min fader David talat, och med sin hand fullkomnat hafwer, då han sade:
5. Efter den tiden, att jag mitt folk utur Egypti land förde, hafwer jag ingen stad utwalt i alla Israels slägter, der ett hus att bygga, så att mitt namn der wara skulle;* hafwer ej heller någon man utwalt, att han skulle wara en förste öfwer mitt folk Israel. *2 Sam. 7: 6.
6. Men Jerusalem hafwer jag utwalt, att mitt namn der wara skall; och David hafwer jag utwalt, att han skall wara öfwer mitt folk Israel.
7. Och då min fader David i sinnet hade att bygga HERrans Israels Guds namn ett hus;
8. Sade HERren till min fader David: Du hafwer gjort wäl, att du hafwer i sinnet att bygga mitt namn ett hus;
9. Dock skall du icke bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mitt namn hus. * *2 Sam. 7: 12. 1 Kon. 8: 17. 1 Chrön. 28: 2.
10. Så hafwer nu HERren stadfäst sitt ord, som Han talat hafwer; ty jag är uppkommen uti min fader Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom HERren sagt hafwer; och hafwer byggt ett hus åt HERrans namn, Israels Guds;
11. Och hafwer satt deruti arken, der HERrans förbund uti är, det Han med Israels barn gjort hafwer.
12. Och han gick fram för HERrans altare i hela Israels menighets närwaro och uträckte sina händer;
13. Ty Salomo hade gjort en kopparkittel, och satt honom midt i gården, fem alnar lång och bred, och tre alnar hög; till densamma gick han, och föll neder på sina knän inför hela Israels menighet, och uträckte sina händer upp åt himmelen.
Kopparkittel, grt: en kupa af koppar, en rund katheder eller talarestol.
14. Och sade: HERre Israels Gud;* det är ingen Gud dig lik† antingen i himmelen eller på jorden; du som håller förbund** och barmhertighet åt dina tjenare, som wandra för dig af allt hjerta; *1 Kon. 8: 23. †2 Mos. 15: 11. 5 Mos. 4: 39; **cap. 7: 9. 1 Kon. 2: 4.
_733.jpg&oldid=343942){kind=link}