| 738 | Achab dör. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 18, 19. |
31. Då nu de öfwerste resenärerna fingo se Josaphat, tänkte de, det är Israels konung; och drogo omkring till att strida uppå honom; men Josaphat ropade, och HERren halp honom, och Gud wände dem ifrån honom.
32. Ty då de öfwerste resenärerna sågo, att det icke war Israels konung, wände de sig bort ifrån honom.
33. Men en man bände sin båge hårdt, och sköt Israels konung emellan magen och lungorna; då sade han till sin forman: Wänd din hand och för mig utut härer, förty jag är sårad.
Hårdt, grt.: i sin enfald, eller: på måfå.
34. Och striden wäxte till i den dagen; och Israels konung stod på sin wagn emot de Syrer allt intill aftonen; och blef död, när solen nedergick.
19. Capitel.
Josaphats straff, domarereglor.Men Josaphat, Juda konung, kom hem igen med frid till Jerusalem.
2. Och gick ut emot honom Jehu, Hanani son, siaren, och sade till konung Josaphat: Skulle du så hjelpa den ogudaktige, och älska dem, som HERran hata? Och fördenskull är öfwer dig HERrans wrede.* *2 Chrön. 19: 7.
3. Så är dock likwäl något godt funnet i dig, att du hafwet borthäfwit de lundar utur landet, och hafwet skickat ditt hjerta till att söka Gud.* *2 Chrön. 17: 3.
4. Alltså blef Josaphat i Jerusalem; och han drog åter ut ibland folket, allt ifrån BerSeba och in uppå Ephraims berg, och igenkallade dem till HERren oeras fäders Gud.
Såsom en trogen fader för sitt folk reste Josaphat nu omkring i landet, för att underwisa och förmana folket och att återföra dem till Herran.
5. Och han beställde domare i landet, uti alla Juda fasta städer; ju några uti hwar stad.
Redan Mose förordnade underdomare ibland folket och war sjelf öfwerdomare. Denna inrättning fortfor utan twifwel, fastän den icke så noggrannt handhafdes på alla tider. Under domaretiden war denna inrättning, så widt den war gängse, den enda regering folket hade. Nu blef den gamla ordningen af den förträfflige Josaphat återupplifwad, och den fortfor, fastän med ett eller annat afbrott, ända till Christi tid. I landsorterna woro underdomstolar, och i Jerusalem war den högsta domstolen, som kallades Sanhedrin eller det stora rådet. Det war denna domstol, som dömde Christus till döden.
6. Och sade till domarena: Ser till, hwad I gören; förty I hållen icke menniskodom, utan HERrans,* och Han är med eder i domen. *Rom. 13: 1.
7. Derföre låter HERrans fruktan wara när eder; tager eder wara, och görer så; ty när HERran wår Gud är ingen orätt eller anseende till personen, ej heller tager Han gåfwor.* *5 Mos. 1: 17; cap. 10: 17. Job 34: 19. Apg. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17.
Dessa sköna domarereglor äro oförgängliga, och det wore wäl, om de öfwerallt wore gällande i wåra dagar. Ingen kan wara en rätt domare utan sann gudsfruktan och troget bruk af Guds ord.
8. Ock satte Josaphat i Jerusalem utaf Leviterna och presterna, och utaf de öfwersta fäderna i Israel öfwer HERrans dom och saker,* och lät dem bo i Jerusalem; *5 Mos. 17: 18.
Detta war den högsta domstolen, och i den woro både prester och Leviter och werldsliga medlemmar, 5 Mos. 17: 8, 9. Med Herrans dom förstås i synnerhet andeliga ärender, dock icke uteslutande; ty Herren war domaren i Israel, all dom war Herrans, och inför Honom woro desse domare answarige.
9. Och böd dem, och sade: Görer alltså uti HERrans fruktan med tro och rätt hjerta.
10. Uti alla de saker, som komma till eder ifrån edra bröder, som bo i sina städer, emellan blod och blod, emellan lag och bud, emellan seder och rätter, skolen I underwisa dem, att de icke förbryta sig emot HERran, och en wrede må komma öfwer eder och edra bröder; görer alltså, så warden I icke brottslige.
Mellan blod och blod, d. ä. mellan dråp af wåda och uppsåtligt mord. Dessa domare skulle icke blott döma, utan också underwisa folket i Herrans lag och rätter.
11. Si, Amaria, prester, är öfwerste öfwer eder i alla HERrans saker; så är Sebadia, Ismaels son, förste i Juda hus, i alla konungssaker; så hafwen I embetsmän, Leviterna, för eder. Warer tröste, och görer så, och HERren warder blifwande med den goda.
Ännu gäller det höga ordet, att Herren är med de goda; Han är med alla, som troget och
_748.jpg&oldid=343980){kind=link}