| Hiskia nit. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 30, 31. | 753 |
till att göra efter konungens och de öfwerstas bud efter HERrans ord.
Guds mäktiga nåd werkade nu i Juda så kraftigt, att folket enhälligt åtlydde konungens bud (v. 6) såsom ett Herrans ord.
13. Och kom samman i Jerusalem en stor hop folk till att hålla osyrade bröds högtiden i den andra månaden, en mäkta stor menighet.
14. Och de stodo upp, och kastade bort de altaren, som i Jerusalem woro, och allt rökwerk hofwo de bort, och kastade de uti den bäcken Kidron;
15. Och slagtade Passah på fjortonde dagen af den andra månaden; och presterna och Leviterna blygdes, och helgade sig, och buro bränneoffer till HERrans hus:
Presterna och Leviterna blygdes öfwer sin likgiltighet, då de sågo folkets ifwer. Ännu i dag måste ofta lärarena af folket uppwäckas utur sin likgiltighet och tröghet.
16. Och stodo i deras ordning, såsom det sig borde, efter Mose den Guds mannens lag; och presterna stänkte blodet af Leviternas hand.
17. Ty der woro många i menigheten, som sig icke helgat hade; derföre slagtade Leviterna Passah för alla dem, som icke rene woro, så att de HERranom helgade wordo.
18. War ock desslikes mycket folk af Ephraim, Manasse, Isaschar och Sebulon, som icke rene woro; utan åto Passahlammet, icke såsom skrifwet står;* ty Jehiskia bad för dem och sade: HERren, som milder är, warder dem allom nådelig, *2 Mos. 12: 3, [et]c. 3 Mos. 7: 21. 4 Mos. 9: 6.
19. Som ställa sitt hjerta till att söka HERran Gud, deras fäders Gud, och icke för den helga renselsens skull.
”Gud ser till hjertat; när bet är rättsinnigt till Gud, så frågar Han icke efter den utwärtes rening, som efter lagen helig är.” L.
20. Och Herren hörde Jehiskia, och helade folket.
Ofullkomligheten i den yttre reningen blef förlåten, konungens bön blef hörd, och Herren gjorde folket andeligen helbregda genom sin Andas kraft och gaf dem sin wälsignelse.
21. Alltså höllo Israels barn, som i Jerusalem funne wordo, osyrade bröds högtiden i sju dagar med stor fröjd; och Leviterna och presterna lofwade HERran hwar dag med HERrans mäktiga strängaspel.
22. Och Jehiskia talade hjertligen med alla Leviterna, som ett godt förstånd hade om HERran; och de åto öfwer hela högtiden i sju dagar, och offrade tackoffer, och tackade HERranom deras fäders Gud.
23. Och hela menigheten war till råds att hålla det ännu i andra sju dagar; och höllo också de sju dagarna med glädje.
24. Ty Hiskia, Juda konung, gaf* till häfoffer för menigheten tusen stutar och sju tusen får; men de öfwerste gåfwo till häfoffer för menigheten tusen stutar och tio tusen får; alltså helgade sig då månge af presterna. *2 Chrön. 35: 7.
25. Och gladdes hela menigheten Juda, presterna och Leviterna, och hela menigheten, som af Israel kommen war, och främlingarna, som af Israels land komne woro, och de som i Juda bodde.
26. Och war en stor glädje i Jerusalem; ty ifrån Salomos, Davids Sons, Israels konungs, tid hade sådant icke warit i Jerusalem.
Så enhälligt som nu hade folket icke warit församladt wid helgedomen på 250 år, som förflutit sedan Davids och Salomos tid. Nöden lärer menniskan att söka Herran, så framt hon icke förhärdar sitt hjerta, och nu i nödens tid förenade sig Juda och Israel, som förut i kärlekslöshet warit skilda ifrån hwarandra. Jemf. cap. 7: 1—10.
27. Och presterna och Leviterna stodo upp och wälsignade folket; och deras röst wardt hörd, och deras bön kom inför Hans helga boning i himmelen.
Då wälsignelsen går från trogna hjertan, så höres den i himmelen och kommer derifrån tillbaka öfwer dem som wälsigna och dem som wälsignas; den förenar himmel och jord.
31. Capitel.
Afguderi afskaffadt. Presternas underhåll. Konungens lycka.Då detta alltså uträttadt war, drogo ut alla de israeliter, som i Juda städer funne woro, och bröto ned stoderna, och höggo bort lundarna, och bröto ned* höjderna och altarena i hela Juda, BenJamin, Ephraim och Manasse, tilldess
_763.jpg&oldid=344010){kind=link}