| Thathnai bref till Darios. | 1 Esra Bok. | Cap. 4, 5. | 769 |
denna bok icke Hebreiska utan Chaldeiska, som skiljer sig ifrån hebreiskan något mera än Danskan från Swenskan.
8. Rehum, kansleren, och Simsai, skrifwaren, skrefwo detta bref emot Jerusalem till konung Arthahsasta:
9. Wi Rehum, kansler, och Simsai, skrifware, och andre i det rådet, af Dina, af Apharsach, af Tharpelath, af Persien, af Arach, af Babel, af Susan, af Deha och af Elam;
10. Och de andra folk, hwilka den store och högprisade Asnappar försändt hade, och satt uti Samarie städer, och andre på denna sidan elfwen, och i Canaan.
Asnappar måste hafwa warit Asser Haddons befälhafware, som på denne konungs befallning intog Samarien, v. 9.
11. Och detta är brefwets lydelse, som de till konung Arthahsasta sände: Dina tjenare, de män på denna sidan elfwen, och Cheeneth.
12. Kunnigt ware konungen, att de Judar, som ifrån dig hit upp till oss komne äro till Jerusalem, i den upproriska och onda staden, bygga honom upp, och göra hans murar, och låta uppgå dem af grunden.
13. Så må nu konungen weta, om denne stad uppbyggd warder, och murarne igen uppsatte, så warda de icke gifwande skatt, tull och årliga utskylder, och deras anslag warder kommande konungarna till skada.
14. Så efter wi alla hafwa warit med och nederlagt templet, hafwa wi icke längre kunnat se på konungens föraktelse; derföre sända wi nu och låta bet kungöra konungen;
Nederlagt templet, grt.: Emedan wi med salt hafwa saltat templet. Det war i forntiden brukligt att strö salt öfwer gruset af förstörda byggnader, för att gifwa tillkänna, att det aldrig åter skulle uppbyggas. Således hade också salt blifwit kastadt öfwer tempelgrunden. Emedan salt är en sinnebild af waraktighet, så skulle det i sådana fall wara tecken till beständig förödelse. Dessa motståndare söka nu att reta konungens högmod med den framställning, att det wore en skam, om det stora förödelsewerket skulle blifwa af så kort waraktighet.
15. Att man låte söka i dina fäders Chrönikor, så skall du finna i samma Chrönikor och förfara, att denne staden är upprorisk, och för konungar och länder skadelig, och kommer desslikes andra till affall af ålder; derföre staden ock förstörd är.
16. Ty gifwa wi konungen till förstå, att om denna stad uppbyggd warder och dess murar uppsatte, så behåller du intet för dem på denna sidan elfwen.
17. Då sände konungen ett swar till Rehum, kansleren, och Simsai, skrifwaren, och de andra i deras råd, som i Samarien bodde, och de andra på hinsidan elfwen: Frid och helsa;
18. Brefwet, som I till oss sändt hafwen, är uppenbarligen läst för mig.
19. Och är af mig befaldt, att man söka skulle, och är funnet, att denna stad af ålder hafwer kastat sig upp emot konungar, och uppror och affall sker deruti.
20. Hafwa också mäktige konungar warit i Jerusalem, som rådit hafwa öfwer allt det, som hinsidan elfwen är; så att dem hafwer tull, skatt, och årliga utskylder gifna warit.
21. Så görer nu efter denna befallning: förtager de samma män, att staden icke byggd warder, intill bess befallning af mig gifwen warder.
22. Så ser nu till, att I härutinnan icke försumlige ären, att konungen ingen skada häraf sker.
23. Då nu konungens Arthahsasta bref läset wardt för Rehum och Simsai, skrifwaren, och deras råd, drogo de straxt upp till Jerusalem till Judarna och förhindrade dem med arm och wälde.
24. Då höll upp arbetet på Guds hus i Jerusalem, och blef tillbaka allt intill det andra året Darii, konungens i Persien.
Brefwet war ganska lifligt och försåtligt och framställde saken för konungen i Persien i ett sådant falskt sken, att han satte tro dertill och förbjöd Judarne att fortsätta tempelbyggnaden. Men den högste Konungen kan leda konungars hjertan efter sin wilja, och efter en för Judarne swår pröfningstid kom en konung på den Persiska thronen, som gaf åt Judarna frihet att uppbygga templet och tjena Herran på fädrens wis.
5. Capitel
Serubbabel bygger. Thathnai bref.Och de propheter Haggai* och Zacharia†, Iddo son, propheterade till
_779.jpg&oldid=344054){kind=link}