| 780 | Jerusalems portar byggas. | 2 Esra Bok | Cap. 2, 3. |
elfwen, att de ledsaga mig derigenom, till dess jag kommer in i Juda. *Neh. 13: 6.
8. Och bref till Assaph, konungens skogshöfwitsman, att han låter mig få träd till bjelkar åt portarna i palatset i huset och till stadsmurarna och till huset, der jag infara skall. Och konungen gaf mig det, efter min Guds goda hand öfwer mig.
Med huset menas ett palats nära wid templet. Detta palats war bestämdt till underståthållarens boningsställe.
9. Och då jag kom till landshöfdingarna på hinsidan elfwen, fick jag dem konungens bref. Och konungen sände med mig höfwitsmän och resenärer.
10. Då nu Saneballat, den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, det hörde, förtröt det dem swårligen, att någon menniska kommen war, som något godt sökte för Israels barn.
Saneballet war från Horonaim i Moab, Es. 15: 5. Den gamla fiendskapen hos Moab och Ammon emot Israels folk glöder ännu hos dessa menniskor.
11. Och då jag kom till Jerusalem, och hade warit der i tre dagar.
12. Stod jag om natten upp, och några få män med mig; ty jag sade det ingen menniska, hwad mig min Gud ingifwit hade till att göra med Jerusalem; och intet djur war med mig, utan det jag red uppå.
13. Och jag red ut genom dalporten om natten och fram om drakbrunnen och åt dyngporten, och besåg Jerusalems murar, som sönder woro, och portarna, wom med eld uppbrände woro;
14. Och gick öfwer till brunnporten, och till konungsdammen; och war intet rum, der djuret, som under mig war, uppå gå kunde.
15. Då drog jag om natten bort åt bäcken, och besåg murarna, och wände om, och kom igenom dalporten hem igen.
16. Och öfwerstarne wisste icke, hwart jag gick, eller hwad jag gjorde; förty jag hade ändå intet sagt Judarna och presterna, rådsherrarna och öfwerstarna, och de andra, som uppå werket arbetade.
17. Så sade jag dem nu: I sen den uselhet, som wi uti äro, att Jerusalem ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände; kommer, låter oss bygga murarna till Jerusalem, att wi icke längre skola wara till en försmädelse.
18. Och jag lät dem förstå min Guds hand, den öfwer mig god war; dertill konungens ord, som han med mig talat hade. Och de sade: Så låt oss nu wara uppe; och wi byggde, och deras händer wordo tröste till godt.
19. Då nu Saneballat, den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, och Gesem, den Araben, hörde det, begabbade de oss, och föraktade oss, och sade: Hwad är det I gören? Wiljen I åter falla af ifrån konungen?
20. Då swarade jag dem, och sade: Gud af himmelen gifwer oss lycka; ty wi Hans tjenare hafwa uppe warit, och bygga; men I hafwen ingen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem.
3. Capitel.
Jerusalems murar, portar byggas.Och Eljasib, öfwerstepresten, stod upp med sina bröder presterna och byggde fåraporten, honom helgade de, och satte in hans dörrar; men de helgade honom allt intill det tornet Mea, nemligen allt intill det tornet Hananeel.
2. Bredwid dem byggde de män af Jericho; och näst dem byggde Saccur, Imri son.
3. Men fiskaporten byggde Senaa barn; honom täckte de, och satte in hans dörrar, lås och bommar.
4. Näst dem byggde Meremoth, Uria son, Hakkoz sons; näst dem byggde Mesullam, Berechia son, Mesesabeels sons; näst dem byggde Zadok, Baana son.
5. Näst dem byggde de af Thekoa; men deras wäldige böjde icke sin hals till sin Herras tjenst.
”De rike och mäktige weta att med behändighet draga sig undan för de allmänna utlagor och beswäringar, och efter de, som fattige och ringa äro, allt intet hafwa det de gifwa kunna m. m., sker det, att all tunga och beswär kommer på den gemena man, han måste allt utstå,
_790.jpg&oldid=344081){kind=link}