| 784 | Nehemia nit. | 2 Esra Bok. | Cap. 5, 6. |
inflytande, utan de förlorade sina egendomar, och de och deras barn blefwo de rikas lifegna. Således just nu, då de hade blifwit befriade ifrån fångenskapen under hedningarne, woro de i fara att på nytt förlora sin frihet och komma i ny träldom sins emellan.
9. Och jag sade: Det är icke godt, som I gören; skullen I icke wandra i Guds fruktan för hedningarnes försmädelses skull, wåra fienders?
10. Jag och mina bröder och mina tjenare hafwa ock fått dem penningar och säd; men ockret wilja wi låta blifwa tillbaka.
11. Så får dem nu i denna dag igen sina åkrar, wingårdar, oljogårdar och hus, och hundradedelen af penningarna för säd, win och olja, som I på dem ockrat hafwen.* *2 Mos. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. 5 Mos. 23: 19.
Hundradedelen af penningarne, d. ä.: de som woro skyldige, måste betala en procent i månaden och således 12 procent om året. Detta förtryck blef nu afskaffadt.
12. Då sade de: Wi wilja få dem det igen, och wilja intet äska af dem; och wilja göra, såsom du sagt hafwer. Och jag kallade presterna och tog en ed af dem, att de så göra skulle.
13. Och jag skuddade mitt sköte ut, och sade: Så skudde Gud hwar och en af sitt hus och ifrån hans arbete, den icke blifwer wid detta ord, så att han blifwe utskuddad och blottad. Och hela församlingen sade: Amen; och lofwade HERran. Och folket gjorde så.
Med denna sinnebildliga handling betecknade Nehemia, att såsom ingenting fanns i hans utbredda och skakade mantelflik, så skulle ingen Guds gåfwa och ingen wälsignelse stanna qwar hos dem, som icke wille lyda Herrans ord.
14. Desslikes ifrån den tiden, då mig wardt befaldt att wara landshöfding i Juda land, nemligen ifrån tjugonde året allt intill andra och trettionde året konungs Arthahsasta, det är i tolf år, höll jag mig och mina bröder intet af höfdingakost.
Före Nehemia hade Judarne haft Persiska landshöfdingar, som de måste underhålla.
15. Förty de förra landshöfdingar, som före mig warit hade, hade beswärat folket, och hade tagit af dem bröd och win, och dertill fyratio siklar silfwer, och deras tjenare hade haft sig wäldeligen med folket; men jag gjorde icke så för Guds fruktans skull.
16. Arbetade jag ock på murarbetet, och köpte ingen åker; och alla mina tjenare måste der komma samman till arbete.
17. Dertill woro ock af Judarna och förstarna hundrade och femtio wid mitt bord, som till mig komne woro ifrån hedningarna, som kring om oss äro.
18. Och man måste beställa mig om dagen en oxe och sex utwalda får och fåglar, och ju i tio dagar allahanda win tillfyllest; likwäl äskade jag icke höfdingakosten; förty tungan war swår på folket.
19. Min Gud betänk mig till godo,* allt det jag detta folket gjorde. *Neh. 13: 14, 22, 31.
Nehemia frikostighet och menniskowänlighet härledde sig från kärlek till Herran, och han öfwerlemnade det åt Herran att sjelf efter sin barmhertighet och sina löften hafwa omsorg om honom och hans hus.
6. Capitel.
Saneballats list förlägges.Då Saneballat, Tobia och Gesem, den Araben, och andra wåra fiender förnummo, att jag murarna byggt hade, och intet gap war mer deruppå; ändock jag ändå på den tiden icke upphängt hade dörrarna i porten;
2. Sände Saneballat och Gesem till mig, och läto säga mig: Kom, och låt oss komma tillsammans på bygden, på slätten wid den staden Ono; och de aktade göra mig ondt.
3. Men jag sände bud till dem, och lät säga dem: Jag hafwer ett stort werk till att uträtta, jag kan icke komma neder; det måtte försummadt blifwa, om jag tager handen af och far neder till eder.
4. De sände wäl fyra gånger till mig wid samma sinne; och jag swarade dem alltid wid samma sätt.
5. Då sände Saneballat femte gängen sin tjenare till mig med ett öppet bref i hans hand;
_794.jpg&oldid=344089){kind=link}