| 788 | Löfhyddohögtid. | 2 Esra Bok | Cap. 8. |
morgonlysningen intill middag för män och qwinnor och för dem, som det förstå kunde; och hela folkets öron woro wända till lagboken.* *5 Mos. 31: 10, 11.
4. Och Esra den skriftlärde stod uppå en hög trästol, den de till predikan gjort hade; och när honom stodo Mattithia, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida; och på hans wenstra Pedaja, Misael, Malchija, Hasum, Hasbadana, Sacharia och Mesullam.
5. Och Esra lät upp boken för hela folket, förty han stod högt öfwer allt folket; och då han upplät henne, stod allt folket.
6. Och Esra lofwade HERran den store Guden; och allt folket swarade: Amen, Amen, med uppräckta händer; och bugade sig, och tillbådo HERran med ansigtet ned på jorden.
7. Och Jesua, Bani, Serebia, Jamin, Akkub, Sabbethai, Hodija, Maaseja, Kelita, Asaria, Josabad, Hanan, Pelaja och Leviterna beställde, att folket gaf akt uppå lagen; och folket stod uppå sitt rum.* *Neh. 9: 3.
8. Och de läste uti Guds lagbok klarligen och förståndeligen, så att man förstod, då läset wardt.
Då lagen förelästes, blef den förklarad och uttydd, så att folket kunde förstå den. Grt.: Och de föreläste i boken, i Guds lag, tydeligen, och gåfwo meningen, och gjorde, att man förstod det wid föreläsandet.
9. Och Nehemia, hwilken är Thirsatha, och Esra, presten den skriftlärde, och Leviterna, som folket höllo till att akta på, sade till allt folket: Denna dagen är helig* Herranom eder Gud; derföre sörjer icke, och gråter icke; ty allt folket gret, då de hörde lagens ord. *3 Mos. 23: 24, [et]c.
10. Derföre sade han till dem: Går bort, och äter det feta, och dricker det söta, och sänder dem ock delar, som intet för sig tillredt hafwa; förty denna dagen är helig wårom HERra; derföre bekymrer eder icke; ty fröjd i HERranom är eder starkhet.
Genom fröjd i Herran styrkas både själens och kroppens krafter. Den, som fröjdas i Herran, kan med frimodighet och kraft uträtta allt godt werk, hwartill Herren genom sin försyns styrelse och genom sin Ande wisar wägen.
11. Och Leviterna stillade allt folket, och sade: Warer tyste, ty dagen är helig; bekymrens icke.
12. Och allt folket gick bort till att äta, dricka och del sända, och gjorde sig en stor glädje; förty de hade förstått orden, som man dem förkunnat hade.
Man sände delar: man delade med sig; det war en kärleksmåltid i den apostoliska tidens anda.
13. På andra dagen församlade sig Öfwerste fäderna ibland allt folket och presterna och Leviterna till Esra den skriftlärde, att han skulle underwisa dem i lagens ord.
14. Och de funno beskrifwet i lagen, att HERren genom Mose budit hade, att Israels barn skulle bo i löfhyddor på den högtiden i sjunde månaden.* *2 Mos. 23: 16. 3 Mos. 23: 34, 42. 4 Mos. 29: 12. 5 Mos. 16: 13.
15. Och de läto det warda kunnigt och utropadt i alla deras städer och i Jerusalem, och sade: Går ut uppå berget, och hemter oljoqwistar, balsamqwistar, myrtenqwistar, palmqwistar och qwistar af tjockqwistadt träd, att man må göra löfhyddor, såsom skrifwet står.
16. Och folket gick ut och hemtade, och gjorde sig löfhyddor hwar uppå sitt tak och i sina gårdar och i Guds hus gårdar, och uppå den breda gatan wid wattenporten och uppå den breda gatan wid Ephraims port.
17. Och hela menigheten af dem, som af fängelset igenkomne woro, gjorde löfhyddor, och bodde deruti; ty Israels barn hade ifrån Josua, Nuns sons, tid allt intill denna dag icke så gjort; och war en ganska stor glädje.
Löfhyddohögtiden hade wisserligen blifwit firad, så länge folket war i Judalandet, men den hade aldrig sedan Josua tid blifwit firad med ett så innerligt deltagande och en så djup och helig rörelse i folkets hjertan.
18. Och wardt hwar dag läset i Guds lagbok ifrån första dagen allt intill, den yttersta; och de höllo den högtiden i sju dagar; och på åttonde dagen församlingens dag, såsom det borde sig.
_798.jpg&oldid=344098){kind=link}