| Esther hos konungen. | Esthers Bok. | Cap. 4, 5. | 803 |
som ingår till konungen i den inre gården, ware sig man eller qwinna, den icke kallad är, den skall efter lagen straxt dö, utan så är, att konungen räcker ut emot honom den gyldene spiran, att han dermed må lefwande blifwa; men jag är nu icke kallad i trettio dagar till att komma in till konungen.
12. Då dessa Esthers ord wordo sagda till Mardechai,
13. Bad Mardechai säga henne igen: Tänk icke det, att du undsätter ditt lif, efter du är i konungens hus, för alla Judar.
14. Förty om du i denna gången tiger stilla, så kommer åt Judarna en hjelp och undsättning af en annan wäg, och du och din faders hus warder förgåendes; och ho wet, om du icke för denna tidens skull är kommen till riket?
15. Esther lät swara Mardechai:
16. Så gack nu bort, och församla alla Judar, som i Susan förhanden äro; och fasten för mig, så att I icke äten eller dricken i tre dygn, hwarken dag eller natt; jag och mina tjenarinnor wilja också fasta; och så will jag gå in för konungen emot budet; blifwer jag borta, så är jag borta.
Fastandet war både ett uttryck af ånger och förödmjukelse inför Gud, och hade tillika det ändamål att göra dem mera ifriga och brinnande i bönen. Både Esther och Mardechai ådagalägga en from förtröstan på Herran, af Honom wänta de hjelp och räddning, och weta wäl, att de icke kunde räddas på annat sätt än genom Hans nåd och förbarmande.
17. Mardechai gick bort, och gjorde alltså, som Esther honom budit hade.
5. Capitel.
Esthers ynnest, bön. Hamans skryt, råd, galge.På tredje dagen klädde Esther sig i drottningklädning, och gick in i gården för konungshuset, innerst emot konungsmaket; och konungen satt på sin konungsliga stol i konungshuset twärt emot dörren i huset.
2. Och då konungen såg Esther, drottningen, stå i gården, fann hon nåd för hans ögon; och konungen räckte ut den gyldene spiran i sin hand emot Esther; så gick Esther fram, och tog på ändan af spiran.
3. Då sade konungen till henne: Hwad will du, drottning Esther, och hwad begär du? Ja, ock hälften af riket skall dig gifwet warda.
4. Esther sade: Om konungen täckes, så komme konungen och Haman i dag till en måltid, som jag tillredt hafwer.* *Esth. 7: 1.
5. Konungen sade: Skynder eder, att Haman må göra, såsom Esther sagt hafwer. Och konungen och Haman kommo till måltiden, som Esther tillredt hade.
6. Då sade konungen till Esther, när han win druckit hade: Hwad bedes du? Det skall dig gifwet warda; och hwad begär du? Ja, ock hälften af mitt rike, det skall dig ske.
7. Esther swarade och sade: Min bön och begär är:
8. Hafwer jag funnit nåd för konungen, och konungen täckes gifwa mig min bön och göra mitt begär, så komme konungen och Haman till måltid, som jag för dem tillreda will, så will jag i morgon göra, som konungen sagt hafwer.
9. Så gick Haman den dagen glad derut och lustig; och då han såg Mardechai wid konungens dörr, att han icke uppstod, och icke en tid rörde sig för honom, wardt han full med wrede öfwer Mardechai.
10. Men Haman lät det icke bekomma sig; och då han hem kom, sände han och lät kalla sina wänner och sin hustru Seres;
11. Och förtäljde för dem sina rikedomars härlighet och sina barns myckenhet, och huru konungen hade gjort honom wäldig, och att han upphöjd war öfwer konungens förstar och tjenare.
Haman berättar i sitt öfwermod det, som till en del war en nyhet, nemligen att han war konungens och drottningens gunstling (v. 12). men widrörer äfwen sin höghet och sin lycka i allmänhet för att ännu mera tillwinna sig sina anhörigas och sina wänners beundran. Hela hans beteende wisar, att hans köttsliga sinne hade den rikligaste näring, såsom då en oxe gödes till sin slagtedag.
12. Och sade Haman ytterligare: Och
_813.jpg&oldid=344138){kind=link}