Bättringen uppskjuta är förbjudet och farligt, Pred. 12: 1. Es. 55: 6, 7. (8) Yttersta domens stränghet, Ap.G. 17: 30, 31. Pred. 12: 14. 1 Cor. 4: 5. Luc. 21: 36.
Första bättringsstycket: Synda-ångren begriper uti sig, att man erkänner sina synder, deras grofhet och mångfaldighet. Jer. 3: 13. Ps. 51: 5. Ps. 19: 3. Ps. 40: 12. Jer. 14: 20. Klagow. 3: 42, 43. Att man besinnar Guds wrede öfwer synden, Ps. 6: 2, [et]c. Ps. 38: 2, [et]c. Ps. 32: 3, 4. Ps. 88: 16, 17. Ps. 102: 10, 11. Jer. 4: 8. Mich. 7: 9. 5 Mos. 32: 22. Ebr. 12: 29. Ångest och förskräckelse i samwetet, att man Gud förtörnat hafwer, Ps. 25: 17, 18. Ps. 34: 19. Ps. 51: 6, 10, 11. Ps. 102: 5, [et]c. Ps. 6: 3, 4. Sig för Gud ödmjukar, 3 Mos. 26: 41. Ps. 44: 26. Es. 57: 15. Jer. 36: 7. Luc. 15: 18, 19, 21. Bekänner synderna, 3 Mos. 26: 40. Ps. 32: 3–5. Ords. 28: 13. 1 Joh. 1: 9. Dan. 9: 5, [et]c. Fattar misshag, hat och wämjelse till synden, med fast uppsåt att bättra sig, Ps. 38: 6. Es. 38: 15. 2 Cor. 7: 9–11.
Hwad det andra bättringsstycket, tron, uti sig begriper, se Tro
Brud. Jesu andeliga, församlingen, Es. 61: 10. Ps. 45: 10, 14, 15. Uppenb. 19: 7–9; cap. 21: 2. Eph. 5: 24–28. Dess längtan efter brudgummen Jesus, Uppenb. 22: 17. War Gud kär, Jer. 2: 2. Gud fröjdar sig öfwer henne, Es. 62: 1–6. Warder ofta en sköka medelst afguderi, Os. 4: 12–15. Hes. 20: 30, 31. Bör förgäta sin faders hus, Ps. 45: 11, 12.
Brudgumme. Församlingens andelige, Jesus, Es. 54: 5; cap. 62: 4, 5. Jer. 3: 14. Hes. 16: 8, [et]c. Matth. 9: 15; cap. 25: 1. Marc. 2: 19. Joh. 3: 29. Eph. 5: 24, [et]c. Uppenb. 19: 7, [et]c.
Bud, Budord. Af twänne hufwudbud består hela lagen, Matth. 22: 37, [et]c. Marc. 12: 29, [et]c.
Hufwudsumman af buden, 1 Tim. 1: 5. Rom. 13: 9. Pred. 12: 13. Synd mot ett, mot alla, Jac. 2: 10. Det nya och gamla budet är kärleken, Joh. 13: 34. 1 Joh. 2: 7. 2 Joh. 5.
Budorden skall man lära af barndomen, 5 Mos. 6: 7, 8, 21, [et]c.; cap. 11: 18–21. Ords. 3: 3; cap. 6: 21; cap. 7: 3. Menniskobud, emot Gud, skola förkastas, Matth. 15: 8, 9. Marc. 7: 9, 13. Tit. 1: 14.
Bön, åkallan, tillbedjande. Bedja, hwad det är, Joh. 4: 23, 24. Ps. 10: 17. Ps. 19: 15. Ps. 38: 10. Phil. 4: 6. 1 Tim. 2: 1. Hwem man tillbedja skall? Den treenige Guden allena, 5 Mos. 4: 7. 2 Mos. 22: 20. Ps. 50: 15. Zach. 13: 9. Matth. 4: 10; cap. 6: 9. Joh. 16: 23, 24; cap. 5: 23. Ap.G. 2: 21; cap. 14: 14, 15. Rom. 10: 12, 13. 1 Cor. 1: 2.
Hwarom bedja? Om det lekamliga goda willkorligen, 2 Sam. 15: 25, 26. Matth. 8: 2; cap. 20: 22, 23; cap. 26: 39. Om Guds rike och det andeliga goda utan willkor, med fast förtroende att det bekomma, 1 Mos. 32: 26, 29. Om den Heliga Anda. Ps. 51: 12, [et]c. Luc. 11: 13. Om wishet, 1 Kon. 3: 7, [et]c. Jac. 1: 5, 6. Om syndernas förståelse, Ps. 32: 1, [et]c. Ps. 51. Es. 1: 18; cap. 49: 14–16. Hes. 18: 21, 22, [et].; cap. 33: 11. Luc. 15: 19, 21.
För hwilka bedja? För hwarandra, Jac. 5: 16. 1 Sam. 12: 23, 24. Jer. 42: 2, 20. För alla menniskor, och all christelig öfwerhet, 1 Tim. 2: 1, 2. För en hednisk och tyrannisk öfwerhet, Es. 6: 10. Jer. 29: 7. Dan. 4: 16. För fiender och förföljare, Matth. 5: 43, 44. Luc. 6: 28. Exempel, Christus, Es. 53: 12. Luc. 23: 34. Stephanus, Ap.G. 7: 60. för församlingen, och dess Lärare, Ps. 129: 4, [et]c. Matth. 9: 38. Rom. 15: 30. 2 Cor. 1: 10, 11. Eph. 6: 18, 19. Col. 4: 2, 3. 1 Thess. 5: 25. 2 Thess. 3: 1. Ebr. 13: 18. Lärare för sina åhörare, Rom. 10: 1. Eph. 3: 14, [et]c. Phil. 1: 4, 9. 1 Thess. 1: 2. 2 Thess. 1: 11. 2 Tim. 1: 3. Col. 4: 2, 12, 13. För somliga synder intet bedja, 1 Joh. 5: 16, 17.
Bönens beskaffenhet: den måste gå af ett oskrymtadt hjerta, Es. 29: 13. Matth. 15: 8. 2 Tim. 3: 5. Tit. 1: 16. Matth. 6: 5, [et]c. Luc. 18: 9, [et]c. Ps. 17: 1–3. Af ett botfärdigt hjerta, Es. 58: 2–10; cap. 59: 2, 3, [et]c.; cap. 55: 7. Ps. 32: 5, 6. Es. 1: 15–18. Joh. 9: 31. Jac. 5: 16. Af ett godt samwete, Ps. 66: 18–20. 1 Tim. 1: 19. 1 Joh. 3: 21, 22. Af ett troget, otwifwelaktigt, förtröstande hjerta, Matth. 18: 19; cap. 21: 21, 22. Marc. 5: 36; cap. 11: 22–24. Joh. 14: 14–17. 1 Tim. 2: 8. 1 Joh. 5: 14, 15. Ebr. 11: 6. Jac. 1: 6, 7; cap. 5: 15. Bedja i tron, det är att i Christi namn bedja, Joh. 14: 13; cap. 15: 16; cap. 16: 23, 24, 26, 27. Med ett försonligt hjerta, 1 Tim. 2: 8. Jac. 4: 2, 3. Matth. 5: 23–26; cap. 6: 12. Med ett gudfruktigt, hörsamt hjerta, 5 Mos. 26: 14, 15. Ords. 1: 24–29; cap. 15: 8, 29; cap. 28: 9. Med ett ödmjukt hjerta, 1 Mos. 18: 27. Ps. 34: 19. Ps. 51: 19. Ords. 16: 5. Es. 66: 2; cap. 57: 15. Dan. 9: 18. Luc. 18: 12, 13. 1 Pet. 5: 5. Med ett andäktigt hjerta, Klag. 3: 41. Matth. 6: 6. 2 Sam. 7: 27. Af allt wårt hjerta, Ps. 42: 5. Ps. 57: 8. Ps. 62: 9. Ps. 86: 12. Ps. 119: 2, 10, 58, 145. Klag. 2: 18, 19. Jer. 29: 12–14. Uti den Heliga Andeas kraft. Zach. 12: 10. Rom. 8: 15, 16, 26, 27. 1 Cor. 12: 3. Jud. Ep. 20. Icke wara mångtalig i bönen, Matth. 6: 7; cap. 23: 14. Os. 7: 14. Med ett allwarsamt hjerta, Ps. 108: 2. Ps. 145: 18, 19. Jac. 5: 16. Med ett nyktert hjerta, 1 Sam. 1: 14, 15. Luc. 21: 34. 1 Cor. 7: 5. 1 Pet. 4: 7, Exempel, 2 Sam. 12: 16. Dan. 9: 3. Ap.G. 13: 3; cap. 14: 23. Bedja med ödmjuka åthäfwor, 1 Mos. 17: 3. 2 Chrön. 6: 13. Esr. 9: 5. Ps. 28: 2. Ps. 121: 1. Matth. 26: 39. Joh. 17: 1. Dan. 6: 10. 1 Cor. 11: 4, 5.
Hwarest? På alla rum och ställen, 1 Tim. 2: 8. Ps. 103: 22. 1 Cor. 1: 2. I hemlighet, Es. 26: 20. Matth. 6: 6. Afsides, Matth. 14: 23. Marc. 1: 35; cap. 14: 32. Offentligen, Es. 56: 7. Matth. 21: 13.
Huru ofta?`Alltid, outtröttligt och träget, och utan återwändo, dag och natt, Luc. 11: 5–11; cap. 18: 1–8; cap. 21: 36. Rom. 12: 12. 1 Tim. 5: 5. 1 Thess. 5: 17. Eph. 6: 18. Ps. 22: 3. Ps. 119: 62.
Bönen bör sig grunda: (1) på Guds sanna kännedom och kunskap. Joh. 4: 22–27; cap. 14: 4–6; cap. 15: 7; cap. 17: 3. 1 Cor. 3: 11. Rom. 10: 14. (2) På Guds bud och befallning, Ps. 27: 8. Es. 55: 6. Matth. 7: 7; cap. 26: 41. Joh. 16: 24. Phil. 4: 6. (3) På Guds
_824.jpg&oldid=344170){kind=link}