Ps. 27: 1–3. Ps. 23: 4. Ps. 46: 3. Ps. 56: 12. Ps. 91: 1, [et]c. Ps. 4: 9. Gud är deras förskräckelse, Es. 8: 12, 13. 2 Cor. 5: 11.
Försonlighet (se Förlåtelse). Hörer christna till, Matth. 5: 24–26. Marc. 11: 25. Matth. 6: 14. Eph. 4: 26, 31, 32. Bewekande orsaker till försonlighet, (1) Guds stränga befallning, 3 Mos. 19: 17, 18. Luc. 6: 27, 28; cap. 17: 3, 4. Col. 3: 13. (2) Himmelske Fadrens exempel, Matth. 5: 43–48; cap. 18: 22, 23, 32, 33. Eph. 4: 32. 2 Mos. 34: 6. 4 Mos. 14: 18. Ps. 103: 8–14. Mich. 7: 18, 19. (3) Jesu Christi exempel, Col. 3: 13. Luc. 23: 34. Joh. 13: 15, 16. (4) Sjelfwa nödwändigheten, att få en nådig förlåtelse, 4 Mos. 5: 6, 7. Matth. 6: 12, 14, 15. Marc. 11: 25. Luc. 6: 37. (5) Oförsonlighetens wederstygglighet, Rom. 1: 31. Tit. 3: 3. 1 Joh. 3: 14, 15; cap. 2: 9—11. Pred. 7: 10. (6) Wår dödlighets betraktande, Matth. 5: 25, 26. (7) Oförsonlighet hindrar bönen, Marc. 11: 25. 1 Tim. 2: 8.
Förstar: På dem sig ej förlåta, Ps. 118: 9. Ps. 146: 3. Affällige, orättrådige, Es. 1: 23. Jer. 5: 28. Zach. 7: 6, 10. Guds hotelse emot sådana, Hes. 7: 26, 27. Går illa när domaren säger, hwad försten hafwa will, Micha 7: 3. Lögn anstår illa en förste, Ords. 17: 7; cap. 29: 12. Högfärdiga nederstörtas, Luc. 1: 52. Rättsinniga hata wällust, Pred. 10: 16, 17. Hafwa förstliga tankar, Es. 32: 8. Hata girigheten och frukta Gud, 2 Mos. 18: 21. Ords. 28: 16. Icke dricka starka drycker, Ords. 31: 4, 5. Os. 7: 5. Intet taga af folkets arfwedel. Hes. 46: 17, 18. Icke lika wara med dem som råmärke flytta, Os. 5: 10. Om förstar utan land, Es. 34: 12. Genom tålamod blidkas de, Ords. 25: 15; cap. 15: 1. De utan förstånd äro skadlige, Ords. 28: 16. Regera genom Guds wishet, Ords. 8: 14–16. Dem icke banna, 2 Mos. 22: 28. Pred. 10: 20. Job 34: 18.
Förstendöme: Förändring underkastadt, Ords. 28: 2.
Förstfödde: Helgade Herranom, 2 Mos. 13: 2; cap. 22: 29, 30; cap. 34: 19, 20. 3 Mos. 27: 26. 4 Mos. 3: 13; cap. 8: 16—18. 5 Mos. 15: 19. 1 Sam. 1: 22, [et]c. Luc. 2: 23.
Förstföddas fördel och rätt. 1 Mos. 25: 31. 5 Mos. 21: 15–17. Så fick Joram konungariket, 2 Chrön. 21: 3.
Förstfödde understundom förskjutne: Manasse, 1 Mos. 48: 17–19. Ruben, 1 Mos. 49: 3, 4, 10. Christus den förstfödde ibland många bröder, Rom. 8: 29. Col. 1: 15. Ps. 89: 28. Uppb. 1: 5.
Förstling: Andans förstling, Rom. 8: 23. Christus förstling, 1 Cor. 15: 20. Christna förstlingar, Jac. 1: 18. Uppb. 14: 4. Förstlingen af frukt och annat hörde Herranom till, 2 Mos. 23: 19; cap. 34: 26. Neh. 10: 35, [et]c. Ords. 3: 9. Hes. 44: 30.
Förstånd: Ej derpå sig förlåta, Ords. 3: 5. Ädlare än silfwer, Ords. 16: 16. Kommer af Gud, Ords. 2: 6. Dan. 2: 21. 1 Kon. 3: 12; cap. 4: 29. Fly det onda är förstånd, Job 28: 28. Ej hålla sig sjelf klok, Es. 5: 21. Rom. 12: 16. En förståndig hafwer hof med sitt tal, Ords. 17: 27, 28.
Försyn. Guds gudomliga försyn och omsorg, som i sig begriper Guds skickelse, förordning, styrelse och regering, hwarmed Gud icke är frånwarande, utan närwarande, Ps. 139: 7, [et]c. Jer. 23: 23, 24. Ap.G. 17: 27, 28. Col. 1: 17. All ting wet, som antingen nu äro eller ske kunna, Joh. 21: 17. Ap.G. 15: 18. 1 Joh. 3: 20. Es. 41: 22, 23. Matth. 11: 21–23. Ps. 139: 1–4. Ebr. 4: 13. Medelst hwilken Han ock allt skapadt bewarar och underhåller; samt alla menniskor och deras gerningar styrer, råder och regerar, wisligen och friwilligen, till sitt namns ära, och de gudfruktigas nytta och salighet. Bewisas af efterföljande språk, Ps. 139: 1–13. Jer. 10: 23. Ap.G. 17: 25, 28. Ebr. 1: 3. 1 Sam. 16: 1. Ps. 119: 91. Ps. 36: 7.
Tillskrifwes den treenige Guden, himmelens och jordens Skapare, Ps. 104: 24, 27, 28. Ps. 145: 15–17. Ps. 147: 8–10. Matth. 6: 26. Fadren, jemwäl Sonen, Joh. 5: 17. Col. 1: 17. Ebr. 1: 3. Också den Heliga Anda, Ps. 104: 30. Ps. 139: 7. Sträcker sig till allt det som är till, Neh. 9: 6. Ebr. 1: 3. Till änglarna, de goda, Ps. 91: 11. Ps. 104: 4. Ebr. 1: 14. Onda, Job 1: 12. 1 Kon. 22: 21, 22. Matth. 8: 31, 32. Till alla menniskor, onda och goda, Matth. 5: 45. Ap.G. 17: 26–28. Synnerligen till de gudfruktiga, 5 Mos. 32: 9, [et]c. Ps. 4: 4. Ps. 33: 18. Ps. 37: 19, 25. Ps. 73: 24. Ps. 91: 11. Ebr. 1: 14. Till hwar och en gudfruktig isynnerhet, Ps. 34: 7. Ps. 86: 1–3. Ps. 40: 18. till menniskans lefwerne uti dess ingång, Job 10: 8–18. Ps. 139: 14–16. Ps. 22: 10, 11. Ps. 71: 6. Uti dess fortgång, 5 Mos. 30: 20. Job 10: 12; cap. 34: 21. Ps. 37: 23, 24. Ps. 56: 9. Ps. 139: 1–3. Ords. 16: 2; cap. 21: 1, 2. Matth. 6: 25; cap. 10: 30. Och uti dess utgång, Job 14: 5. Ps. 39: 5–7. Ps. 90: 12. Antingen menniskan dess föresatta lefnadsmått är när, 1 Mos. 47: 29. 2 Sam. 7: 12. Eller det förkortadt, Ps. 55: 24. Ps. 102: 25. Eller förlängdt, Es. 38: 5. Eller ock fördubbladt warder, 1 Kon. 17: 22. 2 Kon. 13: 21. Matth. 9: 25. Luc. 7: 15. Joh. 11: 44. Ap.G. 9: 40. Till menniskans förehafwande och gerningar, såwäl onda som goda; de goda befrämjar Gud, Ps. 66: 18. Ps. 139: 23, 24. Ps. 1: 3. Jos. 1: 8, 9. Jer. 10: 23. Ps. 127: 1, 2. Ps. 90: 17. Es. 26: 12. Phil. 2: 13. Det onda tillåter Gud stundom, af rättwis dom, de onda till straff, Ps. 81: 13. Ap.G. 14: 16. Rom. 1: 24, 28. Endels förhindrar det ondas förehafwande, 2 Mos. 14: 4, 28. 2 Sam. 17: 7, 14. 2 Kon. 6: 31–33; cap. 7: 6. 1 Kon. 13: 4. Dan. 3: 21, [et]c. 4 Mos. 22: 12, [et]c. Endels ock styrer deremot de ondas wilja till en god utgång, 1 Mos. 37: 18–20, [et]c.; cap. 45: 5—8; cap. 50: 19—21. Ap.G. 2: 36; cap. 4: 25—28. Rom. 8: 28. Endels ock föreskrifwer de ogudaktigas onda förehafwande ett wisst mål, Job 1: 12; cap. 2: 6; cap. 14: 5; cap. 38: 11. 1 Chrön. 21: 27. Es. 37: 29. 2 Kon. 19: 7, [et]c, 28. 2 Chrön. 32: 21.
Förtal; se Baktal.
Förtjenst. Wåra gerningar förtjena intet Guds nådewälgerningar. Matth. 20: 9–11. Luc. 17: 7–10. Rom. 3: 24; cap. 4: 1, [et]c.; cap. 5: 1, [et]c.; cap. 8: 1—3; cap. 9: 12, 15, 16, 31,
_843.jpg&oldid=344226){kind=link}