cap. 23: 27, 28. Hes. 23: 25–27, 45, 46—48. Skada på själens salighet, Job 24: 15, 19. Ords. 5: 5; cap. 7: 27; cap. 9: 17, 18; cap. 22: 14. 1 Cor. 6: 9, 10. Gal. 5: 19, 21. Eph. 5: 5. Col. 3: 5, 6. Ebr. 12: 14. Uppb. 21: 8; cap. 22: 15. Skada för horkarlars och horkonors anhöriga och afkommande, Job 31: 9, 10. Os. 4: 12–14. 5 Mos. 23: 2.
Till att förekomma horeri och skörlefnad, måste man flitigt betrakta Guds ord, 1 Pet. 1: 22. Ords. 6: 20, 23, 24. Betrakta Guds gudomliga närwarelse, som all ting ser, hörer, och för domen hafwa skall, Ebr. 4: 13. Pred. 12: 14. Matth. 12: 36. Job 24: 15, [et]c. Ords. 5: 21. Döda köttets lustar, Matth. 5: 29, [et]c. Gal. 5: 24. Col. 3: 5. Rom. 6: 6, 9—14; cap. 8: 12, 13. Fly allt det, som till horeri retar: skönhet, Job 31: 1. Ords. 6: 25; cap. 9: 13, [et]c. Matth. 5: 28. Skökoprydnad, Ords. 7: 10. 2 Kon. 9: 30. Okyskas umgänge, 1 Mos. 39: 10. Horors samtal, Ords. 5: 3, 4; cap. 6: 24; cap. 7: 21, 22. Kyss och famntag, Ords. 5: 20. Horehus, 4 Mos. 25: 8. Jer. 5: 7. 1 Kon. 22: 47. 2 Kon. 23: 7. Fylleri och dryckenskap, 1 Mos. 19: 32. 4 Mos. 25: 1, 2, 3. Ords. 32: 31–33. Os. 4: 11, 18. Rom. 13: 14. Lättja, 1 Mos. 34: 1, [et]c. 2 Sam. 11: 2, [et]c. Troget bedja om kyskhet, 2 Cor. 7: 1. 1 Thess. 5: 23. En skökas beskrifning, Ords. 7: 10–13. Straffexempel i allmänhet, 1 Mos. 6: 2, [et]c. Sodomiter, 1 Mos. 13: 13; cap. 19: 5, 13, 24. Hes. 16: 50. 2 Pet. 2: 6, 7. Jud. Ep. 7. Abimelech, 1 Mos. 20: 3, 18. Sichem, 1 Mos. 34: 26. Israeliterna, 4 Mos. 25: 9. De Benjaminiter af Gibea, Dom. 19: 1, [et]c.; cap. 20: 1, [et]c. Synnerliga straffexempel: Onan, 1 Mos. 38: 9. 4 Mos. 25: 8. Dom. 15: 6. Eli söner, 1 Sam. 2: 22; cap. 3: 13; cap. 4: 11. Abner, 2 Sam. 3: 7, 8, 27. David, 2 Sam. 11: 4, 27; cap. 12: 9, 10. Ammon, 2 Sam. 13: 14, 29. Absalom, 2 Sam. 16: 22; cap. 18: 9, 14. Zedechia och Achab, Jer. 29: 22, 23. Den förlorade sonen, Luc. 15: 13, 16, 30.
Hufwud: Christus församlingens, Eph. 4: 15. Col. 1: 18. Gud är Christi; mannen qwinnans; Christus mannens, 1 Cor. 11: 3. Kasta stoftet på hufwudet, och rifwa sina kläder, war hos Judarna sorgetecken, 1 Sam. 4: 12. Draga säckar kring om länderna och rep på hufwudet, war tecken till träldom och ödmjukhet, 1 Kon. 20: 31.
Hungersnöd, Dyr tid: Den andeliga på Guds ord, tilldrog sig uti Eli tid, 1 Sam. 3: 1, [et]c. Gud botar dermed, 2 Chrön. 15: 3. Os. 3: 4; cap. 4: 1, [et]c. Amos 8: 11, 12. Es. 59: 10, [et]c. Micha 3: 7. Ty måste wi om Guds ord troget bedja, Jer. 15: 16. Luc. 24: 29. Matth. 9: 37, 38. Andelig hunger och törst efter rättfärdigheten, Ps. 107: 9. Es. 55: 1. Matth. 5: 6. Luc. 1: 53; cap. 6: 21. Uppb. 21: 6; cap. 22: 17. Lekamlig hungersnöd på bröd och lifsuppehälle; med den hotar Gud ett syndigt folk, 3 Mos. 26: 16, 19—21, 26. 5 Mos. 28: 15, [et]c. Es. 3: 1; cap. 5: 12, 13. Amos 4: 6, [et]c. Ps. 59: 15, 16. 5 Mos. 32: 23, 24. Mal. 2: 2. Jer. 14: 12; cap. 29: 17—19; cap. 34: 17, [et]c. Hes. 4: 16, 17; cap. 5: 12, 16, 17; cap. 7: 15, 27. Jer. 14: 1, [et]c. Hes. 6: 11. Joel 1: 2, [et]c. Hagg. 1: 6, 10; cap. 2: 17, 18.
Lekamliga hungrens stora och wederstyggliga plåga beskrifwes, Klag. 4: 4, [et]c.; cap. 5: 6, 10. 5 Mos. 28: 53–58. 3 Mos. 26: 26–30. 2 Kon. 6: 5, 28, 29. Jer. 19: 9. Es. 36: 12. Amos 4: 6.
Är ett kännemärke till ett regementes undergång, Es. 3: 1, [et]c. Gud straffar dermed folkets synder, 2 Sam. 21: 1, [et]c.; cap. 24: 13. 1 Kon. 8: 37, 38. 2 Chrön. 20: 9. Dyr tid måste af öfwerheten med sparsamhet förekommas, 1 Mos. 41: 33, [et]c. Hungersnöd afwändes bäst genom bättring och trogen bön, 1 Kon. 8: 35, [et]c. 2 Chrön. 6: 28, [et]c.
Warar wanligen i sju år, 1 Mos. 41: 27, 30, 34, 36, 54. 2 Kon. 8: 1. Folkets synder orsak dertill, Ps. 107: 33, 34. Jer. 12: 4. Hes. 14: 13, 14. Amos 4: 6.
Tröst för de gudfruktiga uti hungersnöd, Job 5: 19–22. 5 Mos. 8: 3. Ps. 33: 18, 19. Ps. 34: 11. Ps. 37: 18, 19. Ords. 10: 3. Nådigt löfte om god tid, Es. 65: 13. Hes. 36: 29, 30. 5 Mos. 28: 2–12. Ps. 67: 7. Os. 2: 21, 22. Zach. 8: 12. Exempel på dyr tid: I Abrahams tid, 1 Mos. 12: 10. Romerska Kejsaren Claudii tid, Ap.G. 11: 28. Davids, 2 Sam. 21: 1. I Egypten, 1 Mos. 47: 13. Elie tid, 1 Kon. 18: 2. Luc. 4: 25. Elisas, 2 Kon. 4: 38; cap. 6: 25, 27; cap. 7: 13; cap. 8: 1. Jacobs, 1 Mos. 41: 57; cap. 43: 1. Jeremie, cap. 14: 1. Joels, cap. 1: 1—3. Isaacs, 1 Mos. 26: 1. Domarenas i Israel, Ruth 1: 1, 2.
Husbonde och Matmoder: Deras pligt mot tjenstefolket: Sjelf frukta Gud, och hålla sitt husfolk dertill, 1 Mos. 18: 19. 2 Mos. 20: 5, 6. 5 Mos. 6: 6–8. Ps. 101: 2, 5. 1 Tim. 5: 4. Hålla dem till Sabbatens helgande, 2 Mos. 20: 10. 5 Mos. 5: 14. Wara wänlige emot dem, Eph. 6: 9. Bewisa dem all rätt och billighet, Col. 4: 1. Ej förhålla dem lönen, Jac. 5: 4. 3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14, 15. Icke för sträng emot dem wara, 3 Mos. 25: 43. Dock hålla dem till drägligt och stadigt arbete; och uti allwarsam aga, Ords. 29: 19, 21.
Hår: grå, en hederskrona, Ords. 16: 31. Långt, en utan wanheder, Hes. 44: 20. 1 Cor. 11: 14, 15. Wåra äro räknade, Matth. 10: 30. Luc. 12: 7; cap. 21: 18. Jesu fötter med hår torkade, Joh. 11: 2; cap. 12: 3. Luc. 7: 38.
Hädelse, emot Gud, Os. 4: 2. Uppb. 13: 6. Exempel: Sanherib, 2 Kon. 18: 32, [et]c.; cap. 19: 6, [et]c. 2 Chrön. 32: 17. Pharao, 2 Mos. 5: 2. Måste man fly, Eph. 4: 31. Col. 3: 8. Hädelses straff, 3 Mos. 24: 10, [et]c. Emot den Heliga Anda, kan icke förlåtas, Matth. 12: 31, 32. Marc. 3: 28, 29. Luc. 12: 10.
Hämnd: hörer Gud till, 1 Mos. 9: 5; cap. 15: 14. 5 Mos. 32: 35. Ps. 9: 13. Ps. 94: 1. Es. 59: 17. Jer. 51: 36. Nah. 1: 2. Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30. Också öfwerheten till, Rom. 13: 3–5. 1 Pet. 2: 14. Hämndgirighet och sjelfhämnd alla förbjuden, 3 Mos. 19: 18. Ords. 20: 22; cap. 24: 29. Matth. 5: 39; cap. 6: 14. Luc. 6: 27, 28; cap. 9: 54, 55. Rom. 12: 19. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9. Jac. 5: 9. Matth. 18: 35. Marc. 11: 25. Luc. 17: 3.
De helige hafwa hämnden Gudi hemställt Jer. 11: 20; cap. 20: 12. 2 Tim. 4: 14.
_850.jpg&oldid=344247){kind=link}