förakta all werldslig och otillbörlig kärlek, 1 Joh. 2: 15–17. Jac. 4: 4. Rom. 12: 2. Jac. 1: 27. 1 Joh. 5: 19. Ingen kan älska Gud, utan han älskar ock tillika sin broder, 1 Joh. 3: 17, 18; cap. 4: 11, 12, 20, 21.
Dertill bör oss beweka Guds stränga befallning, 3 Mos. 19: 18, 34. (Af Christo, Matth. 19: 19; cap. 22: 39. Marc. 12: 31, af Paulus, Rom. 13: 9, af Jacob, cap. 2: 8, upprepad). Os. 10: 12. Mich. 6: 8. Joh. 13: 34; cap. 15: 9—12, 17. 1 Cor. 14: 1; cap. 16: 14. Gal. 5: 13. 1 Thess. 4: 9. 1 Pet. 1: 22; cap. 4: 8. 2 Pet. 1: 5, 7. 1 Joh. 3: 11, 23; cap. 4: 7. 2 Joh. 5. Ebr. 10: 24.
Guds wälbehag till kärleken, 2 Cor. 13: 11. 1 Joh. 4: 8. Os. 6: 6. (Upprepadt, Matth. 9: 13; cap. 12: 7.) 1 Joh. 3: 22–24. Guds Faders eget exempel, Eph. 2: 4, 5. 1 Joh. 3: 1. Matth. 5: 43, 44. Eph. 5: 1, 2. 1 Joh. 4: 11. Jesu Christi exempel, Joh. 13: 34, 35; cap. 15: 10, 12. Det wi efterfölja böre, Matth. 11: 29. Phil. 2: 5. 1 Pet. 2: 21. Wår skyldiga pligt, Rom. 13: 8. Dertill äro wi kallade, Eph. 4: 1, 2. Dertill ånyo födde, 1 Pet. 1: 22, 23. Dertill utwalde, Eph. 1: 4. En bewekande orsak är ock kärlekens höga wärdighet, störst ibland nådegåfworna, 1 Cor. 12: 31; cap. 13: 1—3, 13. Budet om kärleken det stora, Matth. 22: 39, 40. Marc. 12: 31. Den Konungsliga lagen, Jac. 2: 8. Hufwudsumman, 1 Tim. 1: 5. Lagens fullbordan, Gal. 5: 14. Rom. 13: 8–10. Fullkomlighetens band, Col. 3: 14. Som förbinder oss med Christo, Eph. 4: 15, 16. Och oss med hwarandra, Col. 2: 2. Såsom tron, alltså är ock kärleken nödwändig till wår christendom: ty sättas de tu tillsammans, Gal. 5: 6. Eph. 1: 15; cap. 3: 17; cap. 6: 23. Col. 1: 4. 1 Thess. 1: 3; cap. 3: 6. 1 Tim. 2: 15. Tron gör, kärleken bewisar oss wara christna, Jac. 2: 18, 26. Nästans kärlek förutan finner Guds kärlek intet rum, 1 Joh. 3: 17; cap. 4: 20, 21. Kärleken är det rätta kännemärket att wi äro Christi lärjungar, Joh. 13: 35. Ljusens barn, 1 Joh. 2: 10. Guds barn, 1 Joh. 3: 10, 14; cap. 4: 7, 8, 12, 16.
Kärleken gör oss fruktbärande, 2 Pet. 1: 7, 8. Denna kärleken hafwer sin nådebelöning, Ebr. 6: 10. Ords. 25: 21, 22. Rom. 12: 20. Luc. 6: 35. Kärlekens beskaffenhet: wisas, 1 Cor. 13: 4–8. Bör wara hjertlig, wänlig, uppriktig, utan falskhet och skrymtaktighet, Rom. 12: 9, 10. Eph. 4: 15, 16, 32. Tit. 2: 2. 2 Cor. 6: 6. 1 Pet. 3: 8. Icke egennyttig, Luc. 6: 35. 1 Cor. 13: 5; cap. 10: 24, 33. 2 Cor. 12: 14. Utan friwillig, Ps. 110: 3. Fridsam och försonlig, Ords. 10: 12. 1 Pet. 4: 8. 2 Cor. 13: 11. Eph. 4: 2, 32. Col. 3: 12–14. Endrägtigt, Phil. 2: 1, 2. En werklig och omtänksam kärlek, 1 Joh. 3: 18. Jac. 2: 15, 16. Rom. 13: 10. 2 Cor. 8: 8, 24. 1 Thess. 1: 2, 3. Ebr. 6: 10. 1 Tim. 6: 8.
Bör sig sträcka till alla menniskor: till wänner och fränder, Ords. 3: 29. Luc. 6: 32, 33. Till fattiga och eländiga, 5 Mos. 15: 7, 11. Luc. 14: 13. Till främlingar, 3 Mos. 19: 9, 34; cap. 23: 22. 5 Mos. 24: 19. Till okända, 5 Mos. 22: 2. Till owänner och fiender, 2 Mos. 23: 4, 5. 3 Mos. 19: 18. Ords. 25: 21, 22. Rom. 12: 20. Matth. 5: 43–46. Luc. 6: 27, 28, 32, 33, 35. Synnerligen till wåra bröder i tron, Gal. 6: 10. Till wåra själasörjare, 1 Thess. 5: 12, 13, 15. Jemwäl till wårt husfolk, 1 Tim. 5: 8.
Bör wara fast och beständig, Ebr. 13: 1. Eph. 3: 17. Samt tillwäxande, Phil. 1: 9. 1 Thess. 3: 12. 2 Thess. 1: 3. Ords. 4: 18. 2 Cor. 4: 16. Dessa och flera kärlekens beskaffenheter finnas omtalade, Rom. 12: 9, [et]c. 1 Thess. 5: 14, 15.
Kärlek, Andans frukt, Gal. 5: 22.
Kättare skall man fly och sky, 5 Mos. 13: 1, [et]c.; cap. 18: 20—22. 1 Kon. 18: 19, [et]c. 2 Kon. 10: 21, 25. Matth. 7: 15. Rom. 16: 17. 2 Thess. 3: 14. 2 Tim. 2: 16, 17; cap. 3: 5, [et]c. Tit. 3: 10. 2 Joh. 10. Hwarföre kättare och parti måste wara, 1 Cor. 11: 19. Dom. 3: 1. Utgångne i Apostlarnas tider, 1 Tim. 1: 19, 20. 2 Tim. 1: 15; cap. 2: 17. 1 Joh. 2: 18. 2 Joh. 7. Uppb. 2: 14, 15. Skola komma i yttersta tiderna, Matth. 24: 5, 24. Joh. 5: 43. 1 Tim. 4: 1. 2 Tim. 3: 1. 2 Pet. 2: 2; cap. 3: 3. Jud. Ep. 18.
Köp: Om köpande och säljande, 1 Mos. 23: 9, 13; cap. 25: 31, [et]c.; cap. 47: 15, 16, 19, 20. 2 Sam. 24: 21, [et]c. Jer. 32: 6, 7, 44. Derwid bör rätteligen tillgå, 3 Mos. 19: 13, 35, 36; cap. 25: 14—48. 5 Mos. 25: 13. Ords. 11: 1; cap. 16: 11; cap. 20: 10, 23. Hes. 45: 10, 11. Micha 6: 10, 11, 13. 1 Thess. 4: 6. Amos 8: 5, 6, 8. Uti köpande och säljande infinner sig gerna orätt, Jer. 9: 5. Os. 12: 7.
Kött; se Begärelse, Lustar: Man och qwinna äro ett kött, 1 Mos. 2: 24. Matth. 19: 5. Marc. 10: 8. 1 Cor. 6: 16. Eph. 5: 31.
L.
Lagen: Den första, 1 Mos. 2: 16, 17. Blef öfwerträdd, cap. 3: 4—6. Gud hafwer inskrifwit alla menniskor en lag i naturen, hwarefter deras lefwerne och samwete rättas skulle, Rom. 1: 18, [et]c.; cap. 2: 12, 14—16. Denna naturens lag war wåra första föräldrar före syndafallet medskapad, och medelst skapelsen efter Guds beläte fullkomligen inskrifwen, 1 Mos. 1: 26, 27. Eph. 4: 24. Col. 3: 10. Men såsom denna naturens lag blef genom syndafallet förmörkad, och menniskan både till förstånd och wilja oskickliggjord att känna och tjena Gud, 1 Mos. 6: 3, 5; cap. 8: 21. Eph. 4: 17, 18, 22. Ap.G. 26: 18. Eph. 5: 8. 1 Thess. 5: 4, 5. 1 Pet. 2: 9. 1 Joh. 2: 8. Es. 9: 2; Wille Gud, på det hon ej med okunnighet sig ursäkta måtte, den medskapade naturliga lagens begrepp och innehåll sålunda, medelst de tio budordens förkunnande, Israeliterna tydligen föreställa, 2 Mos. 20: 1, [et]c. 5 Mos. 5: 1. Dem Gud med sitt eget finger skref på 2 stentaflor, 2 Mos. 31: 18. 5 Mos. 5: 22. De första af Mose sönderslagna, 2 Mos. 32: 19. 5 Mos. 9: 17. Andra i stället gifna, 2 Mos. 34: 27, 28. 5 Mos. 10: 1–4. Lagda uti arken, 5 Mos. 10: 5. Ebr. 9: 4. Lagboken blifwer igenfunnen, 2 Kon. 22: 8. Dess lag blifwer läsen ånyo, och utropad,
_854.jpg&oldid=344259){kind=link}