en fullkomlig Guds kännedom, som af Guds åskådande kommer, Es. 54: 13. Jer. 31: 34. 1 Cor. 13: 9, 10, 12. Uti själens wilja, en fullkomlig förnyelse och helgelse, Ps. 17: 15. Es. 60: 21. Joel 3: 17. Jemför Eph. 5: 27. Col. 1: 22. 1 Thess. 5: 23. 2 Pet. 3: 13. 1 Joh. 3: 2, 3. Denna himmelska härlighet warder genom hwita kläder betecknad, Uppb. 3: 5; cap. 4: 4; cap. 7: 9, 13, 14; cap. 19: 8; cap. 21: 2. De utkorades kroppar skola wara andelige, 1 Cor. 15: 40, 44, 45, [et]c. Phil. 3: 20, 21. Odödlige, oförgänglige, härlige och kraftige, 1 Cor. 15: 43, 44, 53, 54. 2 Cor. 5: 4. Från allt lidande befriade, Uppb. 7: 16; cap. 21: 4. Helt glänsande och skinande, Dan. 12: 3. Matth. 13: 43. 1 Cor. 15: 41, 42. De saligas umgänge och gemenskap skall wara med Gud och Christo Jesu, Luc. 23: 43. Joh. 12: 26; cap. 14: 3; cap. 16: 22; cap. 17: 24. 2 Cor. 5: 8. Phil. 1: 23. 1 Thess. 4: 17. Uppb. 21: 3. Med de heliga änglar och Guds utkorade helgon, Matth. 8: 11; cap. 22: 30. Luc. 13: 28. Ebr. 12: 22.
Deras härliga boning beskrifwes, Uppb. 21: 1, [et]c. Hwarest fröjden skall ewinnerligen wara, Dan. 12: 2. 2 Cor. 5: 1. Luc. 16: 9. 1 Pet. 1: 4. 2 Pet. 1: 11. Ebr. 5: 9; cap. 9: 15. 2 Cor. 4: 17. Gal. 6: 9. Es. 61: 7. Och dem uti högsta fullkomlighetsgraden förnöja och mätta, Ps. 36: 9. Ps. 17: 15. Es. 65: 13, 14, 17—19; cap. 66: 11—14. Uppb. 7: 17. Denna himmelska härlighet gifwer oss en nödig warning för synden: emedan hon genom synden förlorad warder, Rom. 8: 12–14. Gal. 5: 19–21. 1 Cor. 6: 9, 10. 2 Cor. 6: 16–18. Es. 52: 11. Uppb. 21: 27; cap. 22: 15. Bör oss ock uppmuntra till helgelse, uti gudelighet och helighet att fortfara, Gal. 6: 7–9. 2 Cor. 7: 1. Ebr. 12: 1, 2. 1 Cor. 9: 24–26. 1 Tim. 1: 18, 19. 2 Tim. 2: 5. Uppb. 2: 10, 17. Matth. 7: 13, 14. Luc. 13: 24. Phil. 2: 12. 2 Pet. 1: 10, 11; cap. 3: 13, 14. 1 Joh. 3: 3. 1 Tim. 6: 17–19. Bör ock werka uti tålamod, Rom. 8: 17. 2 Cor. 4: 17. 2 Tim. 2: 5, 11, 12. Ap.G. 14: 22. Ebr. 10: 32, [et]c. Samt föda i oss förakt för allt timligt, Phil. 3: 13, 14. Och derhos en hjertlig längtan efter det himmelska ewiga, Ps. 42: 2, 3. Ps. 84: 2, 3. Matth. 6: 21. Phil. 3: 20. 2 Cor. 5: 1, [et]c. Rom. 8: 23. Och att troget derom bedja, Eph. 1: 17, 18. Jud. Ep. v. 20, 21, 24. Denna härliga salighet kunne wi med wåra gerningar icke förtjena; utan hon skänkes och gifwes af blott nåd, genom tron på Jesum Christum, Luc. 17: 7–10. Tit. 3: 5. 2 Tim. 1: 9.
Salt brukades i alla offer, 3 Mos. 2: 13. Är ett godt ting, Matth. 5: 13. Luc. 14: 34. Guds förbunds salt, 3 Mos. 2: 13.
Samwete: Om ett godt skall en Christen sig beflita; exempel derpå: Ap.G. 24: 16. Rom. 9: 1; cap. 13: 5. 2 Cor. 1: 12; cap. 4: 2. 1 Tim. 1: 5, 19; cap. 3: 9. 2 Tim. 1: 3. 1 Pet. 3: 13, 16, 17, 21. Ebr. 9: 14; cap. 10: 22; cap. 13: 18. Job 27: 6. Ap.G. 23: 1. 2 Cor. 2: 17. 1 Thess. 2: 3, 4. 1 Joh. 3: 19, 20. Om ondt samwete, Rom. 2: 15. 1 Tim. 4: 2. Exempel deras, som sig på godt samwete åberopat, 4 Mos. 16: 15. 1 Sam. 12: 3. Job 31: 1, 3, 4, 7, 8. Ps. 7: 4–6. Icke något göra med twifwelaktigt samwete, Rom. 14: 23. De swagas samwete icke bekymra, Rom. 14: 1. Wårt samwete öfwertygar oss antingen om ondt eller godt, Rom. 2: 15; cap. 9: 1—3. 2 Cor. 1: 22, 23: cap. 5: 11, [et]c. 1 Tim. 4: 2. 2 Cor. 1: 12. 1 Joh. 3: 19, 20. Frukten af ett godt samwete, Ords. 15: 15; cap. 28: 1. Exempel på ondt samwete: Adam, 1 Mos. 3: 10. Josephs bröder, cap. 50: 15. Herodes, Matth. 2: 3. Skriftlärde och Phariseer, Joh. 8: 9. Felix, Ap.G. 24: 25. Hymeneus och Alexander, 1 Tim. 1: 19, 20.
Sanning; se Lögn: Sanning måste man bekänna och förswara, Ords. 12: 17. Eph. 4: 25. Gud klagar att sanningen är borta, Es. 59: 12–15. Winner på det sista, och kommer i ljuset, Ps. 9: 19. Ps. 37: 37. Ps. 94: 15. Es. 57: 12. Luc. 8: 17.
Satan; se Djefwul.
Seger; se Krig. All seger kommer af Gudi allena, 1 Mos. 14: 14, 20. 2 Mos. 17: 9–11. 5 Mos. 2: 30, 33; cap. 7: 18, 19. Jos. 11: 6, 8. Dom. 7: 7. 1 Sam. 14: 6; cap. 17: 45—47. 2 Chrön. 14: 11; cap. 16: 8; cap. 24: 24; cap. 25: 7, 8. Ps. 118: 10–12. Ords. 21: 31. 2 Chrön. 13: 14, [et]c.
Sjukdom: Lekamlig, är ett syndastraff. 2 Mos. 15: 26. 3 Mos. 26: 16. 4 Mos. 12: 10. 5 Mos. 7: 15; cap. 28: 27, 60. 2 Sam. 24: 13. 2 Kon. 5: 27. Helbregda gjörd icke mera synda, Joh. 5: 14. Huru man sig i sjukdom förhålla skall, och christeligen skiljas hädan, 1 Mos. 49: 1, 2, 33. 5 Mos. 31: 1, [et]c. Jos. 23 cap.; cap. 24. 1 Sam. 12 cap. 1 Kon. 2: 1, 2. 2 Chrön. 32: 24. Es. 38: 1. De sjuka skall man besöka och trösta, 1 Mos. 48: 1. 2 Kon. 8: 29; cap. 13: 14. Job 2: 11. Pred. 7: 3. Matth. 25: 36, 40. Joh. 11: 3; cap. 12: 9. 2 Cor. 1: 4. Sjuka understundom hulpne genom bönen, Jac. 5: 14, 15. Se Bön.
Skatt: Den de Christna framför guld och egodelar söka skola, 1 Kon. 3: 9. 2 Chrön. 1: 10. Ords. 8: 10; cap. 15: 16. Es. 33: 6, 15. Matth. 6: 19, 33; cap. 19: 22. Luc. 12: 22, 23, 31; cap. 18: 23. 1 Tim. 6: 6, 18. Ebr. 11: 26. 2 Cor. 4: 18. Joh. 6: 26.
Skiljobref; se Äktenskap.
Skrymteri. Skrymtares beskrifning, Es. 29: 13; cap. 32: 6; cap. 48: 1; cap. 58: 2—4. Jer. 5: 2. Ords. 30: 12, 13; cap. 23: 7. Matth. 6: 2; cap. 7: 4, 5; cap. 12: 34; cap. 15: 7, 8; cap. 23: 1—33. Luc. 11: 38–48: cap. 6: 41, 46; cap. 16: 15; cap. 18: 9, 11. Rom. 2: 1. 2 Tim. 3: 4, 5. Tit. 1: 16. Col. 2: 18. 1 Tim. 4: 2. Uppb. 3: 1. Skrymteri skall man fly, Ps. 34: 14. Luc. 12: 1–3. 2 Cor. 4: 2; cap. 11: 13. 1 Pet. 2: 1. Skrymtares straff, Job 8: 13; cap. 13: 16; cap. 15: 34; cap. 20: 4—12; cap. 27: 8—10; cap. 36: 12—14. Matth. 7: 21; cap. 23: 33; cap. 24: 51. 1 Joh. 3: 18.
Sorg: Efter Guds sinne, kommer bättring åstad, 2 Cor. 7: 10. Werldens sorg döden, 2 Cor. 7: 10. Sorg och bekymmer ofta fåfänglige och skadlige, Ps. 127: 2. Ords. 12: 25; cap. 14: 10; cap. 15: 13, 15; cap. 17: 21, 22. Emot buksorg och denna werldens sorg, 3 Mos. 25: 20, 21. Ps. 145: 15, 16. Luc. 10: 41;
_870.jpg&oldid=344307){kind=link}