Uppriktighet; se Redlighet.
Uppror. Om uppror och dess straff, 4 Mos. 16: 12, 13, 31—33. 2 Sam. 20: 22, [et]c. Ap.G. 5: 36, 37. Ords. 24: 21, 22.
Uppståndelse. De dödas allmänna uppståndelse bewisas, Job 19: 25, [et]c. Dan. 12: 2. Os. 6: 2. Matth. 22: 31, 32. Marc. 12: 26, 27. Joh. 5: 28. 1 Cor. 15: 12, [et]c. Werkas af den treenige Guden, Rom. 4: 17. 2 Cor. 1: 9. Fadren, Joh. 5: 21. 2 Cor. 4: 14. Sonen, Job 19: 25. Joh. 5: 21; cap. 6: 39, 54; cap. 11: 25. Uppb. 1: 18. Den Heliga Anda, Rom. 8: 11. Men på ett särskildt sätt werkas den af Christo Jesu, icke allenast efter Hans gudomliga, utan ock menskliga natur, Job 19: 25, 26. Joh. 5: 25–28; cap. 17: 2. Rom. 14: 9. Ap.G. 10: 42; cap. 17: 31. Orsaken, hwarföre de gudfruktige skola uppstå till lifwet, är Jesu Christi förtjenst, död och uppståndelse, Joh. 11: 25. Rom. 4: 25; cap. 8: 11. 1 Cor. 15: 20. Col. 1: 18. Eph. 2: 6. Wid uppståndelsen betjenas Christus af de heliga englar, Matth. 24: 31; cap. 13: 41, 49.
Alla döda menniskor skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga, Dan. 12: 2. Ap.G. 24: 15, 16. Matth. 25: 31. 1 Cor. 15: 22. Uppb. 1: 7. Dem undantagne, som yttersta domedagen öfwerlefwa, hwilka dock Skriften en förwandling tillskrifwer, 1 Thess. 4: 15, 16. 1 Cor. 15: 51, 52. Äfwen densamma lekamen som wi i detta lifwet burit hafwa, skall uppstå, Job 19: 26, 27. Es. 26: 19. Rom. 8: 10, 11. 2 Cor. 5: 10. Som dock med nya andeliga egenskaper skall beklädd warda, 1 Cor. 15: 41–55. Phil. 3: 21. Om deras andeliga uppståndelse, som döde äro i synden, Rom. 6: 2, 10; cap. 8: 11—14; cap. 13: 11, 12; cap. 14: 8, 9. Eph. 2: 5, 6; cap. 5: 14. 1 Cor. 15: 34. 1 Thess. 5: 6.
W.
Waksamhet. Dertill bör oss beweka: Yttersta domens betraktelse, hwartill ock Christus oss troget förmanar, Matth. 24: 42–44; cap. 25: 13; cap. 26: 41. Marc. 13: 35–37. Luc. 12: 40. Rom. 13: 12–14. Eph. 6: 18. Col. 4: 2. Uppb. 3: 2, 3; cap. 16: 15.
Detta wakande innefattar: nykterhet och måttlighet, Luc. 21: 34, 35. 1 Thess. 5: 6–8. 1 Pet. 4: 7; cap. 5: 8. Beständighet uti bönen, Luc. 21: 36. 1 Pet. 4: 7. Omsorg och försigtighet, att undfly det onda, Luc. 21: 28, 35. Eph. 5: 15, 16. Col. 4: 5. Och bortdrifwa all säkerhet, Matth. 24: 44. Luc. 12: 35, 36. Eph. 6: 14–19. Matth. 5: 16; cap. 25: 3, 4. Flit uti wår kallelses werk, 1 Cor. 3: 8. Matth. 25: 21–23. Luc. 19: 13, 15, [et]c.
Wandel. Wandra för Herranom, 1 Mos. 17: 1. Med fullkomligt hjerta, 2 Kon. 20: 3. I ljuset, Joh. 12: 35. 1 Joh. 1: 7. I Herrans bud, 1 Kon. 3: 3. Ps. 119, [et]c. I Guds wägar, 5 Mos. 8: 6; cap. 10: 12; cap. 11: 22. Jos. 22: 5. 1 Kon. 2: 3. I ondska, 5 Mos. 29: 19. I mörkret, Joh. 8: 12; cap. 12: 35. 1 Joh. 1: 6; cap. 2: 11.
Werlden älskar mörkret och wandrar deruti, Es. 59: 9; cap. 60: 2. Joh. 1: 5; cap. 3: 19; cap. 8: 12; cap. 12: 35. Ap.G. 26: 18. 1 Thess. 5: 7. 1 Joh. 2: 11. Är stadd i det onda, 1 Joh. 5: 19. Phil. 2: 15.
Det som förgås, och det werldsliga skola wi icke älska, 1 Joh. 2: 15–17. 1 Cor. 7: 31. Gal. 6: 4. Tron är segren som öfwerwinner werlden, 1 Joh. 5: 4, 5. Skall af de trogna dömd warda, 1 Cor. 6: 2. Christus beder icke för werlden, Joh. 17: 9. Icke ställa sig werlden lik, Rom. 12: 2. Werldens wänskap, Guds owänskap, Jac. 4: 4. Förskräcker med hat och förföljelse ifrån det goda, 1 Pet. 4: 4. 2 Pet. 2: 7.
Wilja. Guds wilja måste man göra, Matth. 12: 50. Marc. 3: 35. Guds wilja att ingen skall förtappas, Joh. 6: 39. 1 Tim. 2: 4. Hes. 18: 23, 32; cap. 33: 11. 2 Pet. 3: 9. Pröfwa hwad Guds wilja är, Eph. 5: 17. Guds wilja, wår helgelse, 1 Thess. 4: 3, [et]c. Wår wilja skall Guds wilja undergifwen warda, 1 Sam. 3: 18. 1 Sam. 3: 18. 2 Sam. 10: 12; cap. 15: 25, 26. Matth. 6: 10; cap. 26: 39. Marc. 14: 36. Luc. 22: 42. Ap.G. 21: 14. Ebr. 6: 3. Jac. 4: 15. Om dem som icke wilja lydige wara Guds wilja och förmaning, samt deras straff, 3 Mos. 26: 14, [et]c. 2 Chrön. 36: 15–17. Ps. 81: 12, 13. Ords. 1: 24, 26. Es. 30: 9–14; cap. 42: 20, [et]c.; cap. 65: 11, 12; cap. 66: 3, 4. Jer. 2: 26, 27; cap. 7: 13, 14; cap. 11: 8, 9; cap. 29: 17—19; cap. 32: 34—36; cap. 35: 17; cap. 44: 4—6. Zach. 7: 11–13.
Wilja och uppsåt räknar Gud för gerning, 1 Mos. 20: 5, 6; cap. 22: 9, [et]c. 2 Sam. 11: 14; cap. 12: 9.
Win. Om dess rätta bruk och missbruk; se Dryckenskap. Win drucko icke Judarna i 40 år, 5 Mos. 29: 5, 6. Blef prestmän i wisst mål förbjudet, 3 Mos. 10: 9. Christus kallades en windrinkare, Matth. 11: 19.
Wingård. Dess plantering, 1 Mos. 9: 20. Lagen om wingård, 5 Mos. 23: 24. Församlingen är en andlig wingård, Högaw. 8: 11. Es. 5: 1, [et]c. Matth. 20: 1, [et]c.; cap. 21: 33.
Wisdom. Om Guds wisdom, Rom. 11: 33. 1 Cor. 2: 6; cap. 3: 19. Col. 2: 3. Wisdom gifwes åt gudfruktiga, 5 Mos. 4: 6; cap. 29: 9. Job 28: 28. Hwarest den rätta wisheten icke funnen warder; och hwadan hon kommer, Job 28: 12–14, 20—23. Är kostligare än penningar, guld och ädla stenar, Job 28: 15–20. Wishetens egenskap, kraft, werkan och nytta, Pred. 7: 11–13; cap. 9: 13, 14.
Gifwes af Gud, Luc. 21: 15. Jac. 1: 5. Med ordet förkastas wisheten, Jer. 8: 9. Mensklig wisdom, Ords. 14: 8, 12. Pred. 1: 13, 17. Es. 5: 21. Sjelfklokhet ogillas, Es. 5: 21. Rom. 1: 22; cap. 12: 16, 17. 1 Cor. 4: 7. Werldens wishet hafwer Gud gjort till galenskap, 1 Cor. 1: 20.
Wishet; se Försigtighet.
Wittne, Wittnesbörd. Förbjudet bära falskt wittnesbörd, 2 Mos. 20: 16. 5 Mos. 5: 20. Ords. 24: 29. Matth. 19: 18. Marc. 10: 19. Rom. 13: 9. Ingen får dödas utan på twå eller tre wittnen, 4 Mos. 35: 30. 5 Mos. 17: 6. Ebr. 10: 28. Uti twå eller tre wittnens mun skola alla saker bestå, 2 Cor. 13: 1. Matth. 18: 16. Joh. 8: 17. Intet wittne ensamt framträda, 5 Mos. 19: 15. Intet klagomål mot en
_878.jpg&oldid=344330){kind=link}