i hans tid, Es. 1: 1; cap. 7: 1. Os. 1: 1. Han uppräknas i Christi slägtregister, Matth. 1: 9. Efter honom kom hans son Ahas, 2 Kon. 15: 38.
Jotham, Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47.
Jotham, Gideons, som kallades Jerubaals, yngste son, blifwer allena räddad ibland sina 70 bröder, att han icke blifwer mördad af Abimelech, Dom. 9: 5. Han talar hårdeligen emot de Sichemiter på det berget Grisim; och sedan flyr, v. 7, [et]c. Hans hat och förewitelser blifwa fullkomnade, v. 22, 23, 24.
Jotba, en stad i Juda, 2 Kon. 21: 19.
Jothbath eller Jothbatha, en Israels boning i öknen, 4 Mos. 33: 33, 34. 5 Mos. 10: 7.
Jozadak, öfwerstepresten Serajas son, 1 Chr. 7: 14. Jesua eller Jekahea fader. Esra 3: 8; cap. 5: 2; cap. 10: 18. Neh. 12: 26. Hagg. 1: 1. Zach. 6: 11.
Ira, en Jairiter, Davids prest, 2 Sam. 20: 26. Äfwen en Jithriter och en Thekoiter, båda Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 26. 1 Chrön. 11: 28, 40; cap. 27: 9.
Iram, en förste i Edom, 1 Mos. 36: 43. 1 Chrön. 1: 54.
Irheres, förmenas wara Heliopolis, solens stad, en stad i Egypten, Es. 19: 18.
Iri, Belas son, af Benjamin, 1 Chr. 7: 7.
Irsames, solens stad; en stad i Dan, Jos. 19: 41.
Iru, Calebs son, Jephunne sons, 1 Chr. 4: 15.
Isaac, löje; Abrahams son af Sara, blifwer Abraham lofwad, 1 Mos. 15: 4; cap. 17: 16, 19; cap. 18: 10. Blifwer född, cap. 21: 2. Se Abraham. Isaac blifwer offrad, såsom en förebild till Christi offer, cap. 22: 9. Han tager Rebecka till hustru, cap. 24: 23, 67. Han beder för henne att hon måtte blifwa fruktsam, cap. 25: 21. Han älskade Esau, v. 28. Dyr tid i Isaacs tid, cap. 26: 1. Christus lofwas komma af Isaac, v. 4. Han kallar af fruktan sin hustru syster, v. 7. Isaac sår och får hundradefaldt, v. 12, 13. Förnyar sin faders brunnar i Gerar, v. 18. Reser till BerSaba, v. 23. Får ett härligt löfte af Gud, v. 24. Bygger der sammastädes ett altare, v. 25. Han gör förbund med Abimelech, v. 28. Han befaller Esau draga upp i jagt, att hemta willebråd, och wälsignar under tiden Jacob owetande, cap. 27: 2, 3, 5, 17, 27—29. Han blifwer död 180 år gammal, cap. 35: 28, 29.
Isaacs barn, 1 Chrön. 1: 34. Matth. 1: 2. Ap.G. 7: 8. Gud är Isaacs Gud, Luc. 20: 37. Han är i Guds ewiga rike, Luc. 13: 28. Om Isaacs tro, och hwad hans födelse, offer och wandring betyder, läs Rom. 9: 7, 9, 10. Gal. 4: 22. Ebr. 11: 9, 17.
Isai, Davids fader, Ruth 4: 17, 22. 1 Sam. 16: 1–3; cap. 17: 12; cap. 20: 27. 2 Sam. 23: 1. Han kallas ock Jesse, Matth. 1: 6. Es. 11: 1.
Isaschar, Jacobs son af Lea, 1 Mos. 30: 17, 18; cap. 35: 23; cap. 49: 14, 15. Hans arfwedel, Jos. 19: 17. Hans efterkommande, 1 Chr. 7: 1. 1 Mos. 46: 13. 4 Mos. 1: 8; cap. 2: 5; cap. 26: 25; cap. 34: 26. 5 Mos. 27: 12. Jos. 21: 28. 1 Chrön. 2: 1. Hes. 48: 33. Uppb. 7: 7.
Isaschar ObedEdoms son, en Levit och dörrwaktare, 1 Chr. 26: 5.
Isboset, skamfläck; Sauls son, war 2 år konung i Israel, 2 Sam. 2: 8–10. Han förebrår Abner, att han besof Sauls frillor, 2 Sam. 3: 7, 11. Han ger David hans hustru Michal igen, v. 14, 15. Han blef ihjälslagen på sin säng; David misshagade det, så att han slår honom ihjäl som det gjorde, cap. 5: 5—7, 11, 12.
Ischarioth, en man af Charioth, förrädaren Judas tillnamn, Matth. 10: 4; cap. 26: 14. Marc. 3: 19; cap. 14: 10. Luc. 6: 16. Joh. 6: 71. Se Judas.
Isebel, EthBaals dotter, konung Achabs ogudaktiga hustru, 1 Kon. 16: 31; cap. 21: 5, 7. Hon dräper Herrans propheter, cap. 18: 4, 13. Hon hotar propheten Elia med döden, cap. 19: 2. Genom falskt bref låter hon dräpa Naboth, cap. 21: 8. Hon blifwer uppäten af hundar, 2 Kon. 9: 35, 36. Efter propheten Elie ord, 1 Kon. 21: 23. I Uppenb. 2: 20 nämnes en Jesabel.
IsHail, stark man; Jojada fader, 2 Sam. 23: 20.
Ishod, 1 Chrön. 7: 18.
Ismael, Gud hör; Abrahams son, föddes af Hagar. 1 Mos. 16: 15. Af honom skulle komma furstar, cap. 17: 20. Han blef omskuren på sitt 13 år, cap. 17: 23, 25. Han blifwer död 137 år gammal, cap. 25: 17. Af honom äro de Ismaeliter, cap. 37: 25, 27, 28; cap. 39: 1. De hade gyllene örringar. Dom. 8: 24. Woro ogudaktige, Ps. 83: 7.
Ismael, Nethanjas son, sändes af Ammons konung att dräpa Gedalja, Jer. 40: 14. Derom läs v. 15, 16. Han dräper Gedalja och de andra Judar. Jer. 41: 2, 6, 9. Förer de öfwerblifna bort till fångar, v. 10. Flyr till Ammons barn, v. 15.
Ismael, Johanans son, 2 Chrön. 23: 1. Äfwen en ibland Pishuri barn, Esra 10: 22. Äfwen Azels son, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.
Israel, en som kämpar med Gud; Jacobs namn, som gafs honom, när han kämpade med Gud, 1 Mos. 32: 28; cap. 35: 10. Se Jacob.
Israel, Guds egendom och arfwedel, 2 Mos. 3: 7; cap. 4: 22; cap. 5: 1; cap. 6: 6; cap. 19: 5. 3 Mos. 19: 2; cap. 20: 26. 5 Mos. 4: 20; cap. 7: 6; cap. 9: 29; cap. 10: 12; cap. 14: 2; cap. 26: 18; cap. 32: 9. 1 Sam. 10: 1; cap. 12: 22. 2 Sam. 7: 23. 1 Kon. 8: 53. Es. 19: 25; cap. 43: 1. Jer. 13: 11; cap. 31: 1. Joh. 1: 49. Eph. 1: 14. 1 Pet. 2: 9.
Israels 10 slägter skilja sig ifrån Davids hus, 1 Kon. 12: 3, 9, 16. Efter propheten Ahias ord, cap. 11: 29—31. De warda bortförde till Assyrien, 2 Kon. 15: 29; cap. 17: 6. Efter prophetian, 5 Mos. 4: 26. Månge prester och Leviter söka till Jerusalem, 2 Chrön. 11: 13, 14. Deras mångfaldiga synder, Os. 1, [et]c. Amos 5: 1; cap. 6. Emot de 10 slägter propheteras; se Samaria. Israel och Juda nämnas åtskiljde, 1 Sam. 11: 8; cap. 15: 4. 2 Sam. 2: 4, [et]c.; cap. 19: 41—43; cap. 24: 9. Es. 9: 21; cap. 11: 13. Jer. 3: 1, 10; cap. 5: 11; cap. 31: 10, [et]c. Andlige Israeliter, Es. 49: 6. Zeph. 3: 15. Joh. 1: 47. Ap.G. 13: 23. Rom. 2: 29; cap. 9: 6. Gal. 6: 16.
Istob, folkslag i Syrien, 2 Sam. 10: 6, 8.
_921.jpg&oldid=344455){kind=link}