Den här sidan har korrekturlästs
148
Register.
| Ps. | Vers | |
|---|---|---|
| 109 | 8 | Hans embete tage en annan, Joh. 17: 12. Ap.G. 1: 20. |
| 28 | Förbanna de, så wälsigna du, Rom. 12: 14. 1 Pet. 2: 23. | |
| 110 | 1 | Herren sade till min Herra, Matth. 22: 44. Luc. 20: 42. Ap.G. 2: 34. |
| 1 | Sätt dig på min högra hand, Ebr. 1: 13. | |
| 1 | Tilldess jag lägger dina fiender till din fotapall, 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13. | |
| 4 | Herren hafwer swurit, och honom skall det icke ångra [et]c., Ebr. 5: 6; cap. 7: 17, 21. | |
| 112 | 9 | Han utströr, och gifwer de fattiga, 2 Cor. 9: 9. |
| 116 | 10 | Jag tror, derföre talar jag, 2 Cor. 4: 13. |
| 11 | Alla menniskor äro lögnaktige, Rom. 3: 4. | |
| 117 | 1 | Lofwer Herran, alle hedningar, Rom. 15: 11. |
| 118 | 6 | Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet, Ebr. 13: 6. |
| 22 | Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är [et]c., Matth. 21: 42. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 7. | |
| 26 | Lofwad ware den, som kommer i Herrans namn, Matth. 21: 9. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13. | |
| 119 | 105 | Ditt ord är mina fötters lykta [et]c., 2 Pet. 1: 19. |
| 132 | 5 | Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, Ap.G. 7: 46. |
| 11 | Jag skall sätta dig ditt lifs frukt uppå din stol, Ap.G. 2: 30. | |
| 140 | 4 | Huggormars förgift är under deras läppar, Rom. 3: 13. |
| cap. | Salomos Ordspråk. | |
| 1 | 16 | Deras fötter skynda sig till att utgjuta blod, Rom. 3: 15. |
| 3 | 7 | Låt dig icke tycka att du är wis; utan frukta Herran, Rom. 12: 16. |
| 11 | Min son, förkasta icke Herrans tuktan, Ebr. 12: 5. Uppb. 3: 19. | |
| 8 | 22 | Herren hafwer haft mig i sina wägars begynnelse, Joh. 1: 1. |
| 30 | Då war jag werkande med honom, Joh. 1: 3. Col. 1: 16. | |
| 10 | 12 | Kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse, 1 Pet. 4: 18. |
| 11 | 31 | Efter den rättfärdige på jorden lida måste, 1 Pet. 4: 18. |
| 16 | 3 | Befall Herranom dina werk, 1 Pet. 5: 7. |
| 17 | 13 | Den som wedergäller godt med ondt, af hans hus [et]c., Rom. 12: 17. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9. |
| 27 | En förnuftig man hafwer hof med sitt tal, Jac. 1: 19. | |
| 20 | 9 | Ho kan säga: jag är ren i mitt hjerta, 1 Joh. 1: 8. |
| 24 | 23 | Anse personen i domen är icke [et]c., Jac. 2: 1. |
| 25 | 6 | Pråla icke för konungen, Luc. 14: 10. |
| 21 | Hungrar din owän, så spisa honom med bröd [et]c., Rom. 12: 20. | |
| 26 | 11 | Såsom en hund uppäter sina spyor igen, 2 Pet. 2: 22. |
| 27 | 1 | Beröm dig icke af morgondagen, Jac. 4: 13, 14. |
| 2 | Låt en annan lofwa dig, 2 Cor. 10: 15. | |
| 29 | 3 | Men den som skökor uppehåller [et]c., Luc. 15: 30. |
| Salomos Predikare. | ||
| 7 | 4 | Genom sorg warder hjertat förbättradt, 2 Cor. 7: 10. |
| 11 | 5 | Du wet icke wädrets wäg, Joh. 3: 8. |
| 12 | 14 | Gud skall hafwa fram alla gerningar för domen, Rom. 14: 10. 2 Cor. 5: 10. |
| Salomos Höga Wisa. | ||
| 4 | 7 | Du är med allo dägelig, och ingen fläck är på dig, Eph. 5: 27. |
| 12 | Min syster, kära brud, Joh. 3: 29. 2 Cor. 11: 2. Uppb. 21: 9. | |
| Propheten Esaia. | ||
| 1 | 9 | Om Herren Zebaoth icke lät oss något litet igen blifwa, Rom. 9: 29. |
| 5 | 1 | Min wän hafwer en wingård, på ett fett rum, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9. |
| 6 | 3 | Helig, helig, helig är Herren Zebaoth, Uppb. 4: 8. |
| 9 | Hörer och förstår det icke; ser, och märker det icke, Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap.G. 28: 26. Rom. 11: 8. | |
| 7 | 14 | Se, en jungfru är hafwande, och skall föda en son, Matth. 1: 23. |
| 8 | 14 | Men en stötesten, och en förargelseklippa, Luc. 2: 34. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 8. |
| Se, här är jag, och barnen som Herren [et]c., Ebr. 2: 13. | ||
| 9 | 1 | I Sebulons land, och i Nephtalims land [et]c., Matth. 4: 15. |
| 6 | Oss är födt ett barn [et]., Luc. 2: 7, 11. Gal. 4: 4. | |
| 6 | En son är oss gifwen, Joh. 3: 16. 1 Joh. 4: 10. | |
| 7 | På Davids säte, Luc. 1: 32, 33. | |
| 10 | 22 | ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafwet, Rom. 9: 27. |
| 11 | 1 | Och ett ris skall uppgå utaf Isai slägte, Uppb. 22: 16. |
| 4 | Och skall slå jorden med sin muns staf, 2 Thess. 2: 8. | |
| 10 | Isai rot, som står till folks banér, Rom. 15: 12. | |
| 13 | 10 | Ty stjernorna på himmelen och hans orion skina icke klart, Matth. 24: 29. Marc. 13: 25. Luc. 21: 25. |
| 21 | 9 | Babel är fallet, Uppb. 14: 8; cap. 18: 2. |
| 22 | 13 | Låt oss äta och dricka, wi måste dock i morgon dö, 1 Cor. 15: 32. |
| 22 | Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, Uppb. 3: 7. | |
| 25 | 8 | Och Herren, Herren skall aftwå tårarna af alla ansigten, Uppb. 7: 17; cap. 21: 4. |
| 28 | 11 | Hans skall en gång med spottsliga läppar, och med ett annat [et]c., 1 Cor. 14: 21. |
| 16 | Jag lägger i Zion en grundsten, en pröfwosten, Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6. | |
| 29 | 13 | Derföre att detta folket nalkas mig med sin mun [et]c., Matth. 15: 8. Marc. 7: 6. |
| 14 | Så att deras wisas wishet skall förgås [et]c., 1 Cor. 1: 19. | |
| 18 | På densamma tiden skola de döfwa höra, Matth. 11: 5. Luc. 7: 22. | |
| 33 | 18 | Hwar äro nu de skriftlärde? Hwar äro rådgifwarena? 1 Cor. 1: 20. |
| 34 | 4 | Himmelen skall wara sammanlagd såsom ett bref, Uppb. 6: 14. |
_966.jpg&oldid=344588){kind=link}