Sida:BillingE.Herdabref.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
17

på nytt erfarit den trösten, och om han icke i alla sina böner också haft dem alla med i sina tankar (Fil. 1: 3 ff.).

* * *

Frid och kraft — plikten till frimodighet.

Af allt det myckna, som denna själasörjarbild har att lära oss själasörjare och evangelieförkunnare, vill jag för ögonblicket särskildt stanna vid ett, vid själfva apostelns sätt att tala om friden och om glädjen. Det ligger något paradoxalt däri. Friden är för honom ej, såsom vi ofta tänka oss det, en ömtålig skatt, om hvilken vi ängsligt skola hålla vakt för att värja den emot världen, utan den starka makt, som håller vakt om oss och i hvars sällskap vi trygga kunna vandra genom världen; ej en ömtålig stämning, som går och kommer, utan den fasta, objektiva verklighet, som omger oss hvart vi gå, ja, som vi i viss mening icke kunna komma ifrån; icke det sista, afslutande och högsta i det kristna lifvet, utan det första, grundläggande — och högsta. Därför betecknar ock för honom den fulla frimodigheten och glädjen ej blott en sällsynt högtidsgåfva, utan den hvardagsdräkt, i hvilken Gud måste kläda oss för att vi rätt skola kunna utföra vårt kall; icke — för att säga det utan bild — en rättighet blott, utan — en plikt.

Alla dessa satser äro blott enkla konsekvenser af den lära om rättfärdiggörelsen genom nåd och genom tro allena, som vår kyrka satt i midtpunkten af sin bekännelse. Så borde de ju för oss alla vara väl förtrogna. Dock felas det äfven bland oss mycket, att de vore rätt förstådda. Kanske det till sist blott finnes en enda man i vår kyrka, som fullt förstått dem: den, efter hvilken den bär namnet: den lutherska. Men han har ock åt dessa paulinska tankar gifvit en kanske ur än djupare vånda frampressad, och därför måhända än djärfvare tillspetsad utprägling än t. o. m. Paulus själf.

Sitt mest koncentrerade uttryck har Luther gifvit hela denna tankegång i en sats, som jag med förkärlek brukar citera: »Salighet är nödvändig till goda gärningar». Ett utomordentligt paradoxalt ord! Gärningar äro nödvändiga till saligheten,

2 — ??? E. Billing. Herdabref.